Lokalisering av del av isbrytarflottan till Härnösand
Landets viktigaste naturtillgångar finns i Norrland.
Skog, vattenkraft och malm har utgjort grunden för de fem
norrlandslänens utveckling och industrialisering.
Norrlandslänen har stora interna avstånd och företagen
är lokaliserade långt från sina marknader. Någon egentlig
hemmamarknad finns inte för industriföretagen i Norrland.
Flertalet av de norrländska företagen är starkt
exportinriktade. Skogsindustrins produktion är 20 %
av den svenska exporten, därav en stor del från den
norrländska produktionen. 95 %
av utrikeshandeln från Norrland transporteras via
sjötransporter. Goda kommunikationer är helt avgörande
för att företagen skall kunna konkurrera såväl på
världsmarknaden som på marknader inom Sverige.
Därutöver är det ytterst angeläget av miljöskäl att en stor
del av de tunga transporterna är förlagda till sjötransporter.
Sjöfarten är av mycket stor betydelse för det norrländska
näringslivet. Främst pappersindustrin, med egna båtar, har
insett vikten av goda sjötransporter. Goda
transportmöjligheter är en avgörande konkurrensfaktor.
För att klara denna måste sjöfarten upprätthållas året runt.
Detta kräver en väl utbyggd isbrytarflotta både i
Bottenviken och Bottenhavet.
Vid samråd med Norrlandshandelskamrarnas
trafikpolitiska råd framhålles att ökad kustsjöfart kommer
att ställa större krav på isbrytarservice. Ett orosmoln är att
isbrytarnas service förläggs alltför långt från våra
norrländska vatten.
De stora Norrlandsföretagen Assi, Boliden, Ovako,
SCA och SSAB inledde ett samarbete med anledning av
prisutvecklingen för inrikes godstransporter med bil och
järnväg. Utifrån denna initierades en utredning om
kustsjöfartens tekniska och ekonomiska förutsättningar
(Ostkustpendeln). Här noteras att fartyg i en kustsjöfart
måste vara anpassade för extremt snabb lastning och
lossning. Högre farter än nu, kanske 25--30 knop, krävs.
Möjlighet att ta sig fram i is markeras. Fartygens storlek
måste anpassas så att man kan hålla en mycket hög
anlöpsfrekvens.
Inom kort kommer näringslivet att bedömma om
projektidén ''Ostkustpendeln'' skall förverkligas. Tydligt är
att sjötransporter i ökad grad kommit i blickfältet. Framför
allt därför att miljöfördelar, låga undervägskostnader och
möjlighet till smidig anpassning är plusvärden för sjöfarten.
En stationering till Härnösand och Nedre Ådalen av
isbrytare har många gånger föreslagits från näringslivets
sida. Kravet blir än mer aktuellt om det norrländska
näringslivet flyttar över ytterligare gods från väg och
järnväg till sjöfart.
Riksdagen har i många år behandlat frågan om
lokalisering av isbrytarflottan till centrum av dess
verksamhetsområde. Riksdagens argument för att inte
tillmötesgå dessa förslag har varit många och inte alltför väl
underbyggda.
Nya förutsättningar har framkommit som gör att frågan
åter bör prövas av riksdagen.
Det säkerhetspolitiska läget
Utvecklingen i Östeuropa har medfört att den militära
hotbilden mot Sverige har förändrats. De positiva
förändringar av hotbilden som skett genom att de sovjetiska
styrkorna flyttats bort från de övriga östeuropeiska
länderna har inte inneburit någon motsvarande minskning
av de stående styrkorna i Leningrad-, Moskva- och
Nordkalottenområdena. I stället har dessa områden tillförts
trupp och modern materiel från Centraleuropa. Flera
experter på säkerhetspolitik har vid skilda tillfällen påpekat
att hotbilden mot Sverige har förskjutits från södra till norra
delen av landet. Detta innebär att Bottenhavet och
Bottenviken fått en ökad strategisk betydelse.
Med isbrytarnas roll för marinen både fredsmässigt och
inom krigsorganisationen innebär denna förändring av
hotbilden att ytterligare skäl talar för en omstationering.
K-företag i området, Lunde Mecan AB och
Dockstavarvet AB samt deras underlevantörer, skulle
genom uppgifter för isbrytarna kunna få kontinuerlig
kunskap om de fartyg som skall underhållas och byggas om
vid en beredskapshöjning.
Isbrytarnas sommarförläggning långt ifrån det naturliga
verksamhetsområdet inrymmer olägenheter också från
beredskapssynpunkt. Det tar inte obetydlig tid att samla
fartygen till deras operativa område. Att i ett kritiskt läge
löpa ''gatlopp'' längs svenska kusten och bl.a. genom Södra
Kvarken är en föga önskvärd situation.
Beredskapsaspekter militärt och civilt
Det finns goda motiv från Marinens synpunkt för en
omstationering av isbrytare till Härnösand. Fundamentalt
är dock att varvet i Lunde kan utnyttjas som underhållsvarv
inom ramen för en korrekt upphandling. Satsningen på den
planerade upprustningen av torrdockan är därför
angelägen. Med en projekterad breddning av dockan och
dockportarna skulle isbrytarna av ''Atle-klassen'' även
kunna torrsättas i Lunde.
I fred har isbrytarna sin huvudsysselsättning i
Bottenhavet och Bottenviken. De bör då naturligen vara
baserade där.
Två av isbrytarna ingår i Norrlandskustens
Marinkommandos, MKN, krigsorganisation. Huvuddelen
av MKNs lednings- och underhållsorganisation är
lokaliserad till Härnösand.
Genom en fredstida basering av isbrytarna till
Härnösand kan bl.a. följande fördelar vinnas:Likartad
basering i fred och krig, vilket stämmer med
överbefälhavarens ''Verksamhetsidé 90''.MKN ges
möjlighet att öva ledning av fartygen.MKN ges möjlighet
att leda och genomföra underhållsåtgärder på isbrytarna.
Om varvet i Lunde, Lunde Mecan AB, får erforderliga
resurser ges möjlighet att både i fred och krig genomföra ett
fullständigt underhåll inom fartygens
verksamhetsområde.Rekrytering av sjöofficerare till
MKN underlättas. Detta ger på sikt underlag för bemanning
inom stabs- och förvaltningsorganisationen. Ett minskat
behov av långpendlare uppstår och kostnaderna kan
minskas.MKNs ställning stärks totalt sett som en viktig
marin ledningsresurs längs den ca 100 landmil långa
Norrlandskusten.Med förnyelse av varvet i Lunde skapas
bättre totalresurser och ökad flexibilitet för underhåll av
marina fartyg och båtar i såväl fred som krig.
Rollen som bas- och stödfartyg
Vid haverier och andra allvarliga händelser till sjöss är
det inte sällan angeläget att kunna disponera stabila fartyg
som bas- och stödfartyg. En olycksbekämpning underlättas
om isbrytare kan fungera som plattformar för insatserna.
Eftersom Härnösand är beläget i Norrlandskustens mitt
är en isbrytarlokalisering dit en strategisk resurs i
olyckssammanhang. Inte minst i de fall då haverier kan
orsaka miljöskador kan isbrytarna utgöra en stor tillgång.
Resurser i samverkan
Härnösand har en hel arsenal av resurser som ställer upp
för att göra en omstationering av isbrytarna lyckosam.
Härnösands hamn har i internationella sammanhang
betecknats ''one of the best in N Sweden''. Hamnen har
topografiska kvalitéer. Den har ett läge i anslutning till en
stadskärna med service av kvalificerat slag samt dess närhet
till MKN/KA5, Kustbevakningens Radiobas Nord och
Härnösands Radio.
I hamnen får isbrytarna egen kaj och eget kajområde.
Beläget centralt inom tätorten men ändå ostört. Under
våren 1991 kommer kommunen att rusta upp denna kaj som
i alla avseenden kommer att kunna ta emot isbrytare med
maximalt djupgående. Någon kostnad för kajplats avser
kommunen inte att ta ut.
Med tanke på det efterfrågetryck som råder i Stockholm
finns det uppenbart alternativ användning där av
ledigblivna kajutrymmen vid en omstationering till
Härnösand. Så var även fallet vid utlokaliseringen av de två
isbrytarna Tor och Njord till Karlskrona. Ett överförande
av isbrytarna av ''Atle-klassen'' från Stockholm torde därför
inte medföra några olägenheter för huvudstadens hamn.
Åtgärden skulle däremot i högsta grad verka stimulerande
för Härnösand och dess hamn, men också för Nedre Ådalen
och Västernorrlands län.
Regionalpolitiska aspekter
Statliga insatser är nödvändiga för att bryta den negativa
utvecklingstrenden i Härnösand och Ådalen. Detta har
också regeringen insett genom att Härnösand nyligen
infördes i det tillfälliga stödområdet. Västernorrlands
inklusive Härnösands och Ådalens situation är väl kända
varför någon ytterligare argumentation inte är nödvändig.
En omstationering av de tre stora isbrytarna i ''Atle-
klassen'' är en viktig markering av den uppmärksamhet som
statsmakterna visar regionen. Isbrytarna i Härnösands
hamn skulle påtagligt märkas och ge en psykologisk
stimulans.
Med en lokalisering av de tre isbrytarna följer långsiktigt
ett sysselsättningstillskott på ca 30-talet befattningshavare.
Vidare kommer smärre underhåll och viss upphandling av
förnödenheter och service att ge sysselsättning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar om en omstationering av ''Atle-
klassens'' tre isbrytare till Härnösand.
Stockholm den 22 januari 1991
Sigge Godin (fp)
Ulla Orring (fp)