Fr.o.m. den 1 januari 1988 föreligger skyldighet att
registrera fritidsbåtar över en viss minsta storlek.
Mottagandet blev mycket negativt bland de ca 300 000
berörda båtägarrna eftersom registreringen uppfattades
som onödig, byråkratisk, kostnadskrävande samt dessutom
som en inkörsport till en framtida båtskatt. Detta torde vara
huvudorsaken till att registreringen gått mycket trögt -- den
30 juni 1990 hade fortfarande ca 40 000 båtägare underlåtit
att registrera sina båtar.
I samband med ikraftträdandet den 1 januari 1988
beviljades ett anslag på 13 milj.kr. för att lägga upp registret
och klara den inledande administrationen tills
registreringsavgifterna, 30 kr. per båt och år, började flyta
in. Det var tänkt att avgiftsintäkterna de närmaste åren
framöver skulle täcka hela driftskostnaden för registret
inkl. en periodiserad del av uppläggningskostnaden.
Moderata samlingspartiet röstade mot förslaget.
Båtavgiften 30 kr. visade sig helt otillräcklig, varför
kommunikationsministern i 1988/89 års budgetproposition
begärde och fick ytterligare 19 milj.kr., även då mot
moderata samlingspartiets röster.
I förra årets budgetproposition begärdes så ytterligare
7,9 milj. kr. till fritidsbåtsregistret, varjämte den årliga
avgiften förseslogs utgå med oförändrat 30 kr. Även vid
detta tillfälle yrkade moderata samlingspartiet avslag på
beloppet samt att fritidsbåtsregistret skulle slopas.
Regeringens både ekonomiska och administrativa
misslyckande när det gäller registreringen av fritidsbåtar
framgår även i årets budgetproposition där sjöfartsverket
för budgetåret 1991/92 beräknar medelsbehovet till 10,1
milj. kr. Det föreslås att båtavgiften höjs från 30 kr. till 50
kr. Detta motsätter sig emellertid regeringen trots att det
finns balanserade kostnader på 9,6 milj.kr. som avses bli
täckta med registreringsavgifterna.
Trots det stora medelsbehovet väljer regeringen denna
gång en ovanligt okonventionell lösning, nämligen att i
budgetpropositionen yrka på ett förslagsanslag på 1 000 kr.
Erforderliga medel avses finansieras genom upplåning i
riksgäldskontoret.
Denna konstruktion blir knappast billigare eftersom
riksgälden naturligtvis kommer att debitera ränta på det
utlånade beloppet. Avsikten med den nya
finansieringsformen synes vara att skärpa kravet på
sjöfartsverket att minimera kostnaderna. Detta understryks
ytterligare av att verket upmanas att redovisa
erfarenheterna av registret.
Inklusive årets anslagsframställning har båtregistret
utöver vad regeringen ursprungligen beräknat kostat
skattebetalarna 50 milj.kr. enligt följande:
Detta resursslöseri, som knappast synes vara slut med
årets äskande, måste stoppas varför registreringen av
fritidsbåtar snarast bör slopas. Därigenom erfordras inte
heller något förslagsanslag.
Enligt regeringen tillkom båtregistret bl.a. för att öka
polisens möjligheter att spåra stulna båtar. Nu har det
emellertid visat sig att såväl båtstölder som
försäkringsbedrägerier underlättas av registreringsplikten.
Argumenten för dessa påståenden utvecklades närmare i en
liknande motion från moderata samlingspartiet som väcktes
i anslutning till föregående års budgetproposition, varför vi
hänvisar till vad som då skrevs.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att slopa registreringen av
fritidsbåtar,
2. att förslagsanslaget på 1 000 kr. till fritidsbåtsregistret
för budgetåret 1991/92 utgår.
Stockholm den 17 januari 1991
Knut Wachtmeister (m)
Hugo Hegeland (m)
Rune Rydén (m)
Karl-Gösta Svenson (m)Rune Rydén (m)