Statsisbrytarna har sedan länge varit förlagda till
Stockholm. Sjöfartsverket diskuterar för närvarande frågan
om kajplatser för dessa under icke isbrytningssäsong. Dessa
diskussioner kan leda till att viss del av isbrytarflottan
förläggs till annan ort än Stockholm. I det sammanhanget är
det helt naturligt att börja att söka en lämplig
stationeringsort i Norrland. Det är i Norrland som
övervägande delen av isbrytarinsatser sker, och det är
naturligtvis bra om där finns möjligheter att även sköta visst
underhåll.
Statistiken visar att det under en svår isvinter sker 640
insatser i Bottenviken, 1 600 insatser i Bottenhavet mellan
Umeå och Norrtälje, 690 i norra Östersjön med Kalmar
som ungefärlig sydpunkt och 260 i södra Östersjön. Vid
Bottenhavet ligger Härnösand dryga 20 mil söder om Umeå
med Örnsköldsvik, Norrlands andra hamn, mitt emellan
nämnda städer.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län har gjort en mycket
grundlig utredning om förutsättningarna för att placera
statsisbrytare av ''Atle''-klass i Härnösand. Ur denna är
följande stycke hämtat, där Norrlandshandelskamrarnas
trafikpolitiska råd uttalat sina synpunkter:
En effektiv isbrytning är en grundförutsättning för det
norrländska näringslivets konkurrensförmåga. De
norrländska basindustrierna svarar för en betydande del av
landets valutaintjänande och utgör hörnstenar i svensk
ekonomi.
Sjötransporterna har framtiden för sig bl a med hänsyn
till gynnsam energiekonomi, goda miljöförhållanden,
möjligheter att undvika flaskhalsar i Danmark och
Nordtyskland, ny teknik i hamnarna, utveckling av
systemtransporter och förnyelse av kontinentens inre
vattenvägar.
Ökad kustsjöfart kommer att ställa större krav på
isbrytarservice. Ett orosmoment är att isbrytarnas service
förläggs alltför långt från våra norrländska vatten.
En krets stora Norrlands-förankrade företag, Assi,
Boliden, Ovako, SCA och SSAB inledde för snart två år
sedan ett samarbete mot bakgrund av prisutvecklingen för
inrikes godstransporter med bil och järnväg. Utifrån detta
initierades en utredning om kustsjöfartens tekniska och
ekonomiska förutsättningar.
Vissa ledande tankegångar kan redan skönjas. Här
noteras att fartyg i en kustsjöfart måste vara anpassade för
extremt snabb lastning och lossning. Högre farter än nu,
kanske 25--30 knop, krävs vidare. Möjlighet att ta sig fram
i is markeras.
Fartygens storlek måste anpassas så att man kan hålla en
mycket hög anlöpsfrekvens.
Lunde har den enda dockan mellan finska gränsen i norr
och Stockholm i söder -- en sträcka på ca 110 landmil. Med
sitt läge ungefär mitt på denna kuststräcka har torrdockan
strategisk betydelse och utgör en tillgång även i ett
nationellt perspektiv.
Lunde Mecan AB projekterar nu en upprustning och
utbyggnad av befintlig torrdocka. Längden är redan
tillfredsställande, men den måste göras bredare för att
kunna rymma Atle, Frej och Ymer. Tillgången till ett
kvalificerat varv med docka mitt på den långa
Norrlandskusten är av stort värde bl a ur miljösynpunkt.
Om läckage uppstår på fartyg vid grundstötning kan
besvärande oljeskador föranledas. Möjligheter att få
reparationer uförda av företag med resurser och kompetens
centralt på den här kuststräckan är en mycket stor
angelägenhet inte minst ur miljösynpunkt. Dockans
samhällsekonomiska betydelse kan inte nog understrykas.
Det finns andra positiva skäl utöver närhet till torrdocka
till varför Härnösand är en lämplig stationeringsort.
Förutom att regeringen nyligen utsett kommunen till
stödområde och därmed satsningsort. Härnösand har en
mycket bra och tillgänglig hamn. Inseglingsförhållandena är
mycket gynnsamma, korrosion och beväxning på skrov är
ringa där Ångermanälvens utflöde innebär ett nästan
saltfritt vatten. En nära samordning med
Marinkommando, Kustbevakning, Kustradio och
Sjöcentral Nord görs möjlig. Detta ger tillgång till
verkstadsresurser, transportresurser, förläggningsresurser,
vakthållning vid fartygen, konferenslokaler,
utbildningsresurser, flygspaning, krigsorganisation m m.
Utöver vad vi anfört kan nämnas att till Karlskrona, som
också diskuterats i sammanhanget, har redan stationerats
de två mindre isbrytarna. Det är naturligtvis en fördel att ha
spridning av isbrytarnas stationeringsorter. Det gör
organisationen betydligt effektivare.
En stationering till Härnösand bör ske av fem vägande
skäl: Behovet av isbrytarinsatser i Norrland Behovet
för landets viktiga basnäring av effektiva
sjötransportsystem Tillgång till torrdocka Härnösands
strategiska läge längs Norrlandskusten Härnösands
behov av arbetstillfällen markerat av att det är en av
regeringen utsedd satsningsort.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om isbrytarnas lokalisering till
Härnösand.
Stockholm den 17 januari 1991
Görel Thurdin (c)
Martin Olsson (c)