I Norrland har tågpersontrafiken i efterhand sjunkit i betydelse och även i kvalitet. Däremot har godstrafiken på stambanan ökat starkt.
Med en fortsatt godstrafikökning kommer troligen trafiken att ungefär år 2000 att nå kapacitetstaket. Då kommer persontrafiken att vara i huvudsak strypt och godstrafiken börjar strypa sig själv. Det innebär att Sundsvall--Östersund blir den nordligaste utposten för övergripande persontrafik med järnväg.
Spontant kan det uppfattas vara lämpligt att bygga ut ett dubbelspår längs nuvarande stambana. Detta är dock en ekonomisk omöjlighet eftersom banan är mycket slingrig. Sträckningen gör att man också missar det stora trafikutbud som finns efter kusten. Ett dubbelspår efter stambanan ger inte heller möjlighet till Norrland att få en bana som ingår i ett framtida nordiskt snabbtågsnät.
SJ har döpt om en del av Ostkustbanan till Bothnia- banan med en sträckning från Kramfors till Umeå. SJ har prioriterat den banan högt på sin lista. En utbyggd kustbana fram till Luleå. ger bättre systemeffekter efter hela Norrlandskusten från Stockholm till Luleå.
Med ett sådant system skulle man kunna få restider mellan Örnsköldsvik och Umeå på ca 50 min., mellan Umeå och Sundsvall på ca 2 1/2 timmar och mellan Umeå och Luleå på ca 2 timmar. ''Snabbtågstekniken'' utvecklas snabbt varför ännu kortare färdtider kan förväntas. Detta skulle ge goda samverkansmöjligheter mellan städerna längs Norrlandskusten både vad gäller arbetsmarknad och utbildning. Självklart är det också av intresse att även Stockholm och kontinenten kommer närmare.
För att få ett heltäckande kommunikationssystem måste järnvägsnätet kompletteras med upprustning av vägnätet. Detta gäller inte minst länsvägnätet. Centern har också lagt förslag om en omfattande upprustning av länsvägnätet bl a med en riktad miljard kr till grusvägarna under detta budgetår.
Det är viktigt att samhället kraftfullt satsar på att stärka de grundläggande förutsättningar för fortsatt industriell utveckling i Norrland. Bra kommunikationer är en av förutsättningarna. Detta är en förutsättning för att de norrländska regionerna i samverkan skall kunna konkurrera med de redan etablerade storstadsområdena.
Basinvesteringar för framtidstro
Det behövs nu basinvesteringar för framtidstro. Dit hör vägupprustning, förbättring av dagens järnvägsnät och tågtrafik samt en utbyggd Ostkustbana. Det är i vikande konjunktur som basinvesteringar bättre kan göras eftersom det då finns ledig entreprenörkapacitet.
Frågan om den framtida järnvägstrafiken har en så stor samhällsekonomisk, regionalpolitisk och miljömässig betydelse att besluten inte kan överlämnas till statens järnvägar. Riksdagen bör därför tillsätta en parlamentarisk utredning som får i uppdrag att snabbt utreda bl.a. en ostkustbana efter Norrlandskusten fram till Luleå. Flertalet erforderliga uppgifter finns redan att tillgå varför utredningen kan gå snabbt. Utredningen skulle framför allt innebära en politisk förankring av projektet. Utredningens andra etapp och huvuduppgift bör vara att utreda ett förslag till ett samlat nordiskt snabbtågbanenät.
Jag anser emellertid att den del som kallas Bothniabanan är framme i ett läge där beslut kan fattas för projektering redan av vår riksdagen. Kostnaderna för projektering kan tas ur infrastrukturfondsmedel.
Ett antal större företag med verksamhet i Norrland har också på egen hand översiktligt utrett ''Ostkustbanan''. En lösning som bör övervägas för den slutliga finansieringen är att staten och företagsamheten tillsammans genomför Ostkustbanesatsningen.
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning som bl.a. får i uppdrag att i samråd med norrländskt näringsliv samt kommun- och länsföreträdare utreda och föreslå finansiering av en ostkustbana med sträckning efter Norrlandskusten fram till Luleå samt i en andra etapp får i uppdrag att lägga fram förslag om ett samlat nordiskt snabbtågbanenät,
2. att riksdagen beslutar att ge klartecken för projektering av den del av ostkustbanan som kallas Bothniabanan.
Stockholm den 25 januari 1991 Görel Thurdin (c)