Persontrafiken mot övre Norrland bedrivs inte som ett självändamål utan bedrivs för att erbjuda ett konkurrenskraftigt alternativ till resande somställer höga säkerhetskrav på sitt resandevill främja en god miljö och hushållning med naturresurservill nå orter, som inte bekvämt och till rimliga kostnader nås med andra transportmedelvill resa så billigt som möjligt.
Satsningar på persontrafik på järnväg måste också ses som en viktig del i svensk miljöpolitik, regionalpolitik och politik för att upprätthålla en heltäckande infrastruktur på transportområdet. Norrlandstrafiken måste också ses som en del av trafiksystemet i hela Norden och på sikt också mot norra delen av Sovjetunionen.
SJ har hittills arbetat under förutsättningen att persontransporterna på övre Norrland ska fortsätta. Ett viktigt program för att utveckla kvaliteten i resandet pågår. Samordningen med trafikhuvudmännen eftersträvas. Vissa investeringar görs i vagnmaterialet. 700 vagnar byggs om och för nattågstrafiken har det anskaffats 30 moderna och bekväma liggvagnar som huvudsakligen går i Norrlandstågen. Det är nödvändigt att denna upprustning fortsätter. Statliga medel kan behöva tillskjutas för detta ändamål.
Kraftfulla marknadsföringsåtgärder som beskriver resemöjligheterna bör riktas direkt till lokalbefolkningen för att visa med exempel hur man når olika orter i landet, vilka bussanslutningar som finns, vilka rabatter som finns och så vidare. Den lokala marknadsföringen är för SJ:s del i det närmaste obefintlig. Istället har stora påkostade rikspressannonser av allmän karaktär fått dominera. Ibland skapar SJ självt ett felaktigt intryck att vissa orter inte kan nås via tåg.
Ett exempel på detta är Piteå kommun som till skillnad från Örnsköldsvik inte ens finns som ort i SJ-publikationen SJ Tågtider. Inte heller finns Piteå som andra orter med bussanknytning med i tågtidtabellen och en del expeditörer förefaller inte informerade om att de flesta tåg som stannar i Älvsbyn har bussförbindelse till Piteå. Dessa förhållanden är säkerligen till turismens nackdel. Till och med många invånare i Piteå kommun har uppfattningen att SJ inte har någon service i kommunen för resenärer trots att biljettexpedition och annan reseservice bedrivs.
Den lokala marknadsföring som bedrivs måste särskilt rikta in sig mot barnfamiljer, studerande och pensionärer för att öka resandevolymen. Givetvis bör också affärsresenärer erbjudas tågresandet på fjärrtågen som alternativ. Bristerna i den nuvarande marknadsföringen och den desinformation som ovan presenterats kan ge intrycket att SJ vill ha bort resenärer från vissa sträckor.
Förutom att skatteomläggningen fördyrat tågresandet föreslås nu i budgetpropositionen bilaga 8 anslag G5 en besparing på 28 miljoner kr på tågtrafiken till övre Norrland. Denna besparing medför ökade biljettpriser och viss neddragning av helgtrafik under vintern. Den fördyring av tågresandet och det sämre utbud som detta medför måste avvisas. Problem borde istället mötas med offensiv marknadsföring som tidigare beskrivits. Åtstramningarna kan leda till att antalet resande minskar och underlaget för fortsatt upprätthållande av persontrafiken på övre Norrland försvagas. Nattågstrafiken bör upprätthållas i nuvarande omfattning. I en särskild trafikpolitisk motion har vänsterpartiet avvisat förslaget om nivåsänkning av anslaget för statens köp av interregional persontrafik.
Till persontrafik på övre Norrland kan också räknas den särskilda trafik som bedrivs på Inlandsbanan. Trafiken på denna bana behandlas också i en särskild motion från vänsterpartiet.
Med hänvisning till det i motionen anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att nattågstrafiken på övre Norrland skall upprätthållas i nuvarande omfattning,
2. att riksdagen avvisar förslaget om besparingar om 28 milj. kr. på nattågstrafiken till övre Norrland,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om marknadsföringsåtgärder för persontrafiken.
Stockholm den 23 januari 1991 Bengt Hurtig (v)