1975 byggde SJ en ny verkstad i Östersund, där
reparationer av godsvagnar och lok skulle utföras.
Kommunen satsade genom att erbjuda mark. Anställda
flyttade över från den gamla och nedslitna verkstaden i
Östersund och ytterligare personal anställdes.
Efter tio år kom den första chocken för arbetarna. SJ
planerade att lägga ner en verkstad och den i Östersund
ställdes mot den i Göteborg. Någon nedläggning
verkställdes inte då. 1988 återkom SJ med påståendet att
det fanns för många verkstäder. SJ:s manöver sammanfaller
i tiden med att regeringen beslutat följa EG:s råd när det
gäller järnvägspolitiken. Redan i den s k EG-propositionen
1977 förebådades vad som komma skulle:
Inom EG har fattats beslut om att järnvägarnas
offentliga förpliktelser som trafikföretag bör minskas, att de
skall sträva efter en högre grad av affärsmässighet samt att
vissa bidrag för förbättringar av infrastrukturen skall kunna
utgå.
För säkerhets skull sprang regeringen före alla andra
västeuropeiska länder och gjorde vad ingen av de övriga
vågat göra. När regeringen tillsammans med de borgerliga
partierna sprängde ''Hela folkets järnväg'' -- SJ -- i två delar
genom 1988 års trafikpolitiska beslut ingick privatiseringar
i planerna. Vpk, numera vänsterpartiet, har i snart fyra års
tid bekämpat den här utvecklingen utan minsta stöd från
övriga riksdagspartier. Dessutom har riksdagsmajoriteten
gett regeringen allt friare händer -- bemyndiganden -- att i
sin tur överlåta åt SJ-chefen att leka privatkapitalist med
företagen. Så blev det till och med möjligt att privatisera så
strategiskt viktiga järnvägsområden som
underhållsverkstäderna.
1988, när det visade sig att ASEA Brown Boveri (ABB)
via sitt företag Ageve ville köpa -- och SJ sälja -- flera
verkstäder, protesterade arbetarna eftersom de inte litade
på den transnationella jättekoncernens syften. 1989
genomfördes försäljningen av SJ:s verkstäder i Göteborg,
Gävle, Östersund och Bollnäs. SJ blev minoritetsägare i det
nya företaget. Invigningen skedde till trumpetstötar om en
ljusnande framtid för företaget och de anställda.
I mina debatter 1988--1989 med olika statsråd om SJ:s
aviserade utförsäljning till ABB och hotet mot SJ-
verkstaden i Östersund hade det framgått att regeringen
både förutsåg och tänkte medverka till den
''omstrukturering'' som ABB önskade.
Kommunikationsministern använde aldrig samma
klarspråk som ABB-chefen i affärstidskrifterna. Percy
Barnevik hade redan deklarerat att i EG:s nya Europa
kommer merparten av produktionsföretagen på
järnvägsområdet att försvinna. Men att den
samhällsekonomiska nyttan kan gå förlorad med
nedläggning av produktionen det angår storkoncernerna
lika lite som att utsatta regioner och dess befolkning tvingas
förlora allt fler jobb.
I september kom beskedet att verkstaden i Östersund
skulle läggas ner. 180 personer skulle förlora sina arbeten.
Detta trots att det var den av verkstäderna som uppnått det
absolut bästa resultatet. Beslutet i bolagsstyrelsen togs utan
att föregås av MBL-förhandlingar. Ageves styrelse tog
ingen hänsyn till de argument facket förde fram för fortsatt
drift i Östersund. En oberoende löntagarkonsult
konstaterade att Ageves motiveringar till nedläggningen var
oseriösa, bl a stämde de inte överens med företagets och
SJ:s fastställda officiella strategi för underhåll av
rälsbundna trafikfordon.
Vänsterpartiet har lagt en rad förslag på
transportområdet som handlar om nyinvesteringar för
järnvägsnätet på 65 miljarder kronor på tio år. Där skulle
en stor del omfatta Norrlandslänen. Ett av våra förslag
handlar om hur Inlandsbanan skulle kunna utvecklas i ett
nordiskt projekt, inte bara turistmässigt, utan också
beträffande godstrafiken och med hjälp av ny teknologi.
Flera motioner handlar om ett projekt för helautomatiska
spårsystem och vagnar för städernas kollektivtrafik som vi
vill se förverkligade genom bl a ''infrastrukturfonden''. Den
strategiska nyttan med verkstäder för nyproduktion och
underhåll är obestridlig. Med ovan nämnda förslag skulle
verkstäderna få ännu större betydelse än i dag och Sveriges
sårbarhet på området skulle minska.
Med de satsningar vi föreslår finns det realistiska
förutsättningar för både kvalitativ (miljömässigt,
energihushållning o s v) och ekonomisk tillväxt. Många
jobb skulle räddas och många nya komma till. Det skulle
självfallet gynna också verkstäder som den i Östersund, inte
minst om vänsterpartiet får igenom förslagen om
Inlandsbanan.
Vänsterpartiet accepterar inte att Transportstödet till
Norrland skärs ner. Vi vill tvärtom öka det regionalpolitiska
stödet kraftigt. I detta sammanhang finns det också
möjlighet att rädda verkstaden i Östersund -- den behövs
för jobbens, yrkeskunnandets och miljöns skull. SJ bör
driva fortsatt verksamhet i egen regi samt återta varsel och
uppsägningar för de anställda.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att verkstäder som den i Östersund är av strategisk
betydelse för utvecklingen av spårbundna transporter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ägarskap och fortsatt drift vid
Ageves verkstad i Östersund,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att yrkeskunnande och
arbetstillfällen vid Östersundsverkstaden bör räddas av
transport-, miljö- och regionalpolitiska skäl.