med anledning av prop. 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt
Post- och televerksamheterna
Post- och televerksamheter ska förbättras -- inte
anpassas till EG
För vänsterpartiet är det en självklarhet att samhället
agerar utifrån en helhetssyn där service och en rad viktiga
nyttigheter kan garanteras individer och företag. Parollen
''Hela Sverige skall leva'' bör bli ett riktmärke för
samhällets fortsatta sociala och regionalpolitiska ansvar i
stället för att förbli en innehållslös slogan.
Vänsterpartiet vill hävda alla medborgares rätt till
grundläggande samhällsservice även på post- och
teleområdena. Vi anser att rätten kan utökas och servicen
byggas ut i olika delar av landet. Det betyder dels att
samhället måste stå som garant för en rikstäckande service,
dels att eventuella lönsamma delar inom ett affärsdrivande
verk får bekosta de delar som varken kan eller behöver gå
med vinst. Vänsterpartiet anser dessutom att de anställda
inom de statliga verken måste få ett verkligt inflytande över
sin dagliga arbetssituation. Den möjligheten försvåras
ytterligare om affärsverken ombildas till aktiebolag.
Regeringens ambitioner för de olika affärsverken
innebär helt nya principer. Vänsterpartiet anser inte att
post- och ytterligare televerksamheter skall EG-anpassas.
En modell som hämtats från privata vinstintressen riskerar
då att lösa upp grunden för de sociala och regionalpolitiska
målen.
Vi menar att inriktningen tvärtom måste vara att stärka
verkens ställning med syftet att servicen till medborgarna,
myndigheterna och fler företag i hela landet ska utvecklas.
När televerket föreslog regeringen att hela koncernen
skulle bli aktiebolag och lämpligen börsintroduceras fick
Tony Hagström beröm för att han ville ''bredda ägandet''.
Vänsterpartiet anser att ägandet inte gärna kan bli bredare
än att vara alla medborgares egendom.
Målen för dessa verksamhetsområden måste skärpas och
klarläggas av riksdagen. Regeringen ska med detta som
utgångspunkt på ett helt annat sätt än i dag leva upp till sina
bemyndiganden att styra och följa upp statens ägaransvar.
Dessutom måste regeringen på ett helt annat sätt än hittills
kontinuerligt redovisa inför riksdagen hur detta ansvar
utövas. I stället för att minska de sociala och regionala
kraven på de affärsdrivande verken vill vi införa helt nya
sådana krav på deras konkurrenter. Det skulle leda till mer
jämlika konkurrensförhållanden.
Vänsterpartiet föreslår att alla aktuella företag, alltså
även de privata aktörer som redan släppts in på
affärsverkens tidigare monopolområden, ska bidra till att
den samhälleliga servicen kan upprätthållas. Det skall gälla
allt från krav på handikappanpassning till tjänster i
glesbygd, d v s krav som i dag ställs på bl a posten och
televerket. Vi förutsätter att förändringen kräver ny
lagstiftning. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att
utforma lagförslag i frågan.
''Släpp tjänsterna loss!''...
...blev nyliberalernas slagord för att kräva privatisering
av offentliga verksamheter under 1980-talet. Inom
Västeuropa har slagordet fått sitt mest inflytelserika
språkrör genom bildandet av direktörsklubben European
Roundtable, vars förste ordförande blev volvochefen P G
Gyllenhammar. Klubben har sedan sitt bildande haft ett
intimt samarbete med EG-kommissionen. Därför har EG
och dess krav på medlemsstaterna att minska samhällets
offentliga förpliktelser på en rad områden fungerat som det
nyliberala redskap de transnationella bolagen ansåg att de
behövde.
I Sverige har den socialdemokratiska regeringen efter
1982 gått i spetsen för en politik som anpassats till dessa
krafter. Den naiva övertron på ''marknadslösningar'' har
spridit sig till alla områden och nivåer. Avregleringar och
upplösning av samhällets monopol på viktiga områden har
genomförts i en snabb takt. Nästa steg har blivit att hänvisa
till behovet av ytterligare förändringar eftersom
konkurrensen ökat p g a att privata intressenter släppts in
på bl a affärsverkens områden.
Därefter har bildandet av bolag och ''kärnaffärer''
inom de olika statliga affärsdrivande verken
genomförts med hänvisning till att konkurrensen kräver
ökad ''effektivitet'' inom respektive offentlig verksamhet.
Ytligt betraktat har det genom denna sönderstyckning
skett en decentralisering som teoretiskt borde ge bättre
överblick, insyn och inflytande för samhället och de
anställda. I praktiken har det fungerat tvärtom, d v s att
anställda och olika arbetsställen inom ett verk har spelats ut
mot varandra i en konstruerad konkurrens.
Men inte ens de nämnda försöken att omstöpa den
offentliga sektorn med den privata som förebild är inte
tillräcklig för regeringen. Den anser tvärtom att ytterligare
''marknadsanpassning'' är motiverad för att konkurrensen
från omgivningen hårdnat! Som framgår av ovanstående
har regeringen själv frammanat detta förhållande genom
minskad politisk styrning, avregleringar m m.
För de anställda inom de affärsdrivande verken väntar
en än bistrare verklighet om och när verken ombildas till
aktiebolag och moderbolag. Låt oss ta exemplet postverket.
Offerter från moderbolaget kommer att läggas så att vissa
förutsättningar är givna, t ex vilken utrustning som ska
användas eller hur produkten ska se ut. Det man ska
konkurrera med blir då t ex lokalernas pris,
personalkostnad och effektiviteten.
Vilka möjligheter till inflytande kommer de anställda att
få efter ombildning? Jo, det lokala facket får det delikata
uppdraget att avgöra om de vill lägga ett anbud eller ej --
och antingen riskera att förlora jobben därför att rimliga
krav på arbetsmiljö och vettiga löner blir för ''dyra'' -- eller
att få sämre arbetsmiljö och lön. Förutsättningen är inte
stor att ett skyddsombud i det läget vågar ställa krav på
riktigt utformade lokaler om de därmed riskerar att bli
arbetslösa.
Jurister på arbetarskyddsstyrelsen bekräftar att den
aktuella organisationsmodellen efter förändring till
aktiebolag är en mycket dålig form ur bl a nämnda aspekter.
Arbetsrättsliga lagar, MBL m fl, är inte utformade med
tanke på denna sorts bolag. Det beror bl a på att det inte går
att komma åt planeringen om den sköts av ett moderbolag
som formellt inte har några anställda och därmed inte något
personalansvar. Vänsterpartiet vill tvärtom öka de
anställdas rättigheter. Den möjligheten minskar om
affärsverken ombildas.
Tillväxtpropositionen
Vänsterpartiet anser att det krävs förändringar inom
post- och televerken som överhuvud taget inte berörs av
regeringen. Så bör t ex frågan om effektiviteten också
inrymma krav på ett bättre personalansvar än det
aktiebolag och privata bolag erbjuder.
Vi menar att post- och televerkens uppgift, som en del
av den offentliga sektorn, även ska vara att gå i spetsen för
en bra personalvård och en ny och demokratisk
arbetsorganisation. Effektivtetsmåttet kan och får inte
enbart vara ekonomistiskt i ett samhällsägt företag utan
måste få en dimension som förbättrar arbetsvillkoren för
människorna som arbetar där.
I propositionen gör regeringen bedömningen att det
bästa sättet att ''effektivisera beslutsfattandet'' är att
använda den form som huvuddelen av all affärsverksamhet
i Sverige liksom utomlands bedrivs inom, d v s
aktiebolagsformen. Redan från och med 1991 vill
regeringen ombilda Vattenfall och domänverket.
Televerket ska enligt regeringen byta skepnad 1992. Postens
och SJ:s funktioner ska utredas ytterligare före den troliga
ombildningen till aktiebolag.
Aktiebolagslagen är därmed det instrument regeringen
anser ska styra nuvarande statliga affärsverk i framtiden.
Lagens portalparagraf slår fast att investerat kapital ska ge
högsta möjliga avkastning. Det innebär att sociala och
regionalpolitiska hänsyn betraktas som externa kostnader
som inte hör till aktiebolagens ansvarsområden.
Om och när även skattesystemet anpassats till EG fullt
ut innebär det att inkomster som hittills använts för att
bygga upp den offentliga sektorn minskar drastiskt. Det är
en av förklaringarna till varför privata företag får stå modell
för finansdepartementets och regeringens syn på den
offentliga sektorn. Det leder till att samhällets service och
åtaganden revideras till ett minimiansvar som EG-
kommissionen förutsätts kunna acceptera.
Regeringen vill att riksdagen ska besluta att ombilda
affärsverk till aktiebolag utan att konsekvenserna för
samhället och medborgarna analyserats. I propositionen
finns bara luddiga motiveringar och svepande omdömen om
krav på lönsamhet, ökad konkurrens och ''effektivitet''.
Följden blir en orättfärdig övervältring av kostnader på
enskilda medborgare, kommuner och glesbygdsområden
som inte kan hävda sig som ''lönsamma''. Vänsterpartiet
anser att detta är förändringar som är främmande för ett
välfärdsland.
Postverksamheten
Regeringen antyder att den vill minska de nuvarande
sociala och regionala målen för postverksamheten. Men
trots tal om effektivitet, marknadslösningar och ökad
konkurrens har regeringen inte gjort något försök till analys
som motiverar kraven på uppluckring av monopol och
övriga systemförändringar.
Vänsterpartiet anser att ett relevant mått på effektivitet
i sammanhanget är bredden och servicenivån på en
verksamhet satt i relation till hur stora resurser staten
behöver skjuta till. Med denna utgångspunkt är
postverksamheten i Sverige en av världens effektivaste. Ett
belägg för detta är bl a att Sverige säljer kunskapstjänster
(''know-how'') på området.
Vi har tidigare nämnt ännu en viktig dimension -- de
anställdas arbetsvillkor och demokratiska inflytande över
produktionen. En utredning om brevbärningen visar att
postverket i sin personalpolitik allt mer liknar sina privata
konkurrenter med förslag på bl a bonuslöner och överföring
av lokalvården till utomstående entreprenörer.
Regeringen hänvisar till EG:s krav på olika områden.
Inom EG är dokumentet ''Green Paper'' om
postverksamheten ute på remiss hos medlemsstaterna, där
uppfattningarna om bl a monopolet går isär kraftigt. Post-
och teleutredningen (PTU) hänvisade i sitt betänkande
redan förra året till detta ''Green Paper''.
Men propositionen ägnar bara några få rader åt frågan
om postverkets brevmonopol. Monopolet på brevbefordran
är lagreglerat men nu aviserar regeringen att Sverige ska
följa EG:s politik på området. Enligt uppgift i samband
med nämnda ''Green Paper'' möter frågan om avreglering
av monopolet hårt motstånd från flera medlemsländer. Men
i vårt land anser regeringen att Sverige, som inte ens är
medlem i EG, ska underordna sig oavsett hur EG:s politik
på området kommer att utformas.
Om postens ensamrätt till brevbefordran upphävs
innebär det fritt fram för ''russinplockare'' som Citymail.
Det senare företaget agerar som om EG:s
privatiseringslinje redan genomförts i Sverige. Citymail
tänker ta hand om brev- och tidningsutdelning till företag
och hushåll i Stockholms innerstad, Göteborg och Malmö.
Företaget konstaterar helt korrekt att landsbygden är
''mindre lönsam''. Om riksdagen upphäver brevmonopolet
vore det ett högst rimligt krav att nya konkurrenter också
får ett delansvar för de mindre lönsamma geografiska
delarna av landet om konkurrensen ska vara jämlik.
Chefen för Posten Brev hotar nu med att höja portot för
sina privatkunder. Regeringen vill släppa loss en sådan
utveckling genom att låta postverket få avgöra portot på
normalbrev fr o m 1992. Vänsterpartiet anser att den
beskrivna EG-anpassningen måste stoppas och att sociala
och regionalpolitiska hänsyn ska styra verksamheten.
I budgetpropositionen i januari i år föreslog regeringen
att postverket dessutom skall få fria händer när det gäller
tidningsdistribution. Postens kunder tvingas därmed att
betala ''marknadspriser'' för att tidningar ska delas ut. Detta
är ett hårt slag både mot landets 275 miljoner exemplar av
facklig, kooperativ- och specialpress, s k FKP-tidningar, och
mot tidningsläsarna-hushållen. Berörda tidningar är sådana
som Vår Bostad, Metallarbetaren m.fl. Vänsterpartiet har
som enda parti reserverat sig mot förslaget (1990/91:TU
13).
Antalet transaktioner på postkontoren har minskat tack
vare ökad automation. Regeringen beskriver detta som en
''strukturkris''. Inom postverket utreds frågan om det
framtida kassa- och kontorsnätet. Tillväxtpropositionen
uppskattar bruttokostnaden till 6 miljarder kr för att
upprätthålla en vardaglig och rikstäckande kontors- och
kassaservice, där lantbrevbäringen räknats in. Post- och
teleutredningen (PTU) har beräknat kostnaderna för
''glesbygdsservice'' till ca 1,2 miljarder kr och för
''landsbygsservice'' till ca 1,6 miljarder.
Lantbrevbäringen måste ges garantier att fortleva och
utvecklas. Det samma måste gälla postverkets kassa- och
kontorsnät. Medborgarnas behov av rikstäckande service
får inte urholkas av bankernas intresse av att ta hand om
de lönsamma delarna av nätet. Det diskuterade samarbetet
mellan posten och Sparbanken borde enligt vår mening
kunna ha tillfredsställt både postkundernas och
småsparares behov av kassa- och kontorsnät. Vi anser att
riksdag och regering måste skapa förutsättningar som
undanröjer risken för att nätet luckras upp.
Kassanätet och postgirot är delar i samma system för
betalningsförmedling. De intäkter postgirot får genom
förmedlingen av statens betalningar är betydande och är
därmed en viktig förutsättning för en rikstäckande service,
inklusive glesbygden. Vänsterpartiet anser därför att det
nuvarande systemet med postgirot som
betalningsförmedlare måste vara kvar. Om även bankgirot
får utnyttjas som förmedlare kommer det att innebära
allvarliga försämringar. Vi är övertygade om att postverkets
olika kundgrupper inte vill ta nackdelarna med ett uttunnat
kassanät och färre lantbrevbärare för att vissa banker i
stället ska gynnas.
Regeringen föreslår att postens diligenstrafik avskiljs
från affärsverket och överförs till SJ-koncernen. Detta är
anmärkningsvärt eftersom en uppgift till riksdagens
trafikutskott gjorde gällande att affären redan hade
genomförts när propositionen lades fram i februari. En
passus om att detta är en del i en större affär som gäller
postverkets expressgodssystem är än märkligare eftersom
regeringen inte tycks mena att den angår riksdagen.
Regeringen anser inte att postverket har tillräckliga
möjligheter att agera affärsmässigt. Men regeringens
proposition om tillväxten ger inga belägg för att det finns
hinder för postverkets affärsmässiga beteende.
Vänsterpartiet anser inte att postverket behöver ses över
ytterligare av detta skäl. Utan att invänta översynen slår
regeringen redan nu fast att postens redovisning ''i ett första
steg'' ska anpassas till aktiebolagslagen. Med hänvisning till
våra argument för postens sociala och regionala ansvar m
m, avslår vi regeringens steg-för-steg-ideologi.
Televerksamheten
Med nyliberala mått är den svenska telemarknaden en
av världens ''friaste''. Televerkets monopol är upphävda och
påskyndarna på kommunikationsdepartementet har öppet
tillstått att Sverige tidigast av alla länder genomförde det
som EG kunde tänkas kräva. Därmed är det fritt fram för
internationella konkurrenter att etablera sig i Sverige.
EG-politiken innebär att i princip ''alla speciella
rättigheter av begränsande karaktär'' som gäller teletjänster
ska ''undanröjas'' (prop. 1990/91:87). Det som i alla EG-
dokument kallas för ''hinder'' eller som här,
''begränsningar'', utgår från de privata och transnationella
telebolagens uppfattning. Även på detta område finns det
ett ''Green Paper'' vars huvudsyfte är att gå privatbolagen
till mötes.
Telemarknaden är lukrativ och starka krafter vill ta hand
om de mest vinstrika bitar som ännu är i samhällets ägo. På
ett teleområde anser EG-kommissionen att respektive
medlemsstat på nåder kan få bibehålla rättigheten. Det
gäller endast telefonitjänsten. Följdriktigt föreslog PTU
liksom nu även regeringen att det statliga ansvaret i Sverige
endast ska omfatta ''telefontjänsten i hela landet''. Det
betyder att inte ens grundläggande datatjänster ska ingå i
det statliga ansvaret i framtiden.
Vänsterpartiet anser att varje företag och permanent
bostad i landet ska få tillgång till ett telenät med tillräcklig
kapacitet även för datakommunikation av hög kvalitet. Vi
anser att det ska vara lika lätt att använda televerkets olika
tjänster i glesbygd som i storstadsområden. Det innebär att
ytterligare investeringar måste göras i bl a Norrlandslänen,
för att uppfylla kapacitetskravet.
När det gäller teletaxorna redovisar regeringen PTU:s
förslag att ''subventionsströmmarna'' från företagen till
hushållen ska minskas. Förslaget sammanfaller med de krav
den tidigare nämnda europeiska direktörsklubben ställer på
EG-länderna. Företagsledarna är upprörda över att behöva
betala mer för sina teletjänster än det marknadsmässiga.
Därför kräver de att företagen ska slippa subventionera
medborgarnas ringande.
Vänsterpartiet anser det vara en riktig princip att
storförbrukande företag subventionerar hushållskunderna.
Principen bör också gälla övriga aktörer på televerkets och
banverkets nät. Vi anser dessutom att en enhetstaxa behövs
för att öka rättvisan mellan telekunder i landets olika delar.
Det senare yrkandet finns i en motion från allmänna
motionstiden. Vi anser inte att beslut om taxor ska överlåtas
till televerket. Regeringen bör som hittills besluta om
hushållens abonnemangsavgift m fl teletaxor.
När televerkets chef Tony Hagström föreslog att verket
borde privatiseras och börsintroduceras nådde budskapet ut
till offentligheten, däremot framgick det inte att televerket
inspirerats av en utredning om de affärsdrivande verken
som författats på finansdepartementet. Drömläget för
författarna till dokumentet är ett ''breddat ägande''. Men till
skillnad från televerkschefen inser de att det finns hinder på
vägen.
Utredarna förordar själva en snabb bolagisering av
affärsverken, men inser att en sådan kan möta motstånd och
ta tid. Uppenbarligen syftar de på att Statsanställdas
förbund på kongress efter kongress har avvisat bolagisering.
Därför presenterar de en ''modernisering'' av affärsverken
som liknar aktiebolagens. Men de ser detta som ett tredje
alterativ eftersom de vill att staten säljer ut andelar till
näringsliv, privatpersoner och anställda.
Finansdepartementets utredning återfinns i regeringens
förslag utom beträffande Vattenfall och domänverket som
ska bolagiseras direkt. Enligt tillväxtpropositionen bör
televerket förändras i en sådan riktning fr o m 1992.
Regeringen anser att verkets kapitalstruktur ska anpassas
till vad som gäller för aktiebolag. Den ekonomiska
styrningen ska ''effektiviseras''. På vilket område televerket
behöver effektiviseras klargörs över huvudtaget inte i
propositionen.
Sanningen är att televerket på ett flertal områden är
marknadsledande i Sverige och att verket har långtgående
befogenheter att driva verksamheten affärsmässigt. I en
seriös översikt över världens telekommunikationer ansågs
televerket som ''skoningslöst effektivt''! Vari ligger då
problemet? Är televerket i dag allt för bra -- så bra att det
hämmar de privata konkurrenterna på marknaden?
Regeringen uttrycker inte problemet så, utan på följande
sätt:
''Med en utvidgad konkurrenssituation följer att statens
agerande måste kännetecknas av öppenhet och icke
diskriminering.'' Om nu regeringen verkligen eftersträvar
att de statliga affärsdrivande verken och de privata
företagen ska behandlas jämlikt i konkurrensen måste vi
fråga: -- Är det kännetecknande för de privata företagen att
de står för ''öppenhet och icke diskriminering''?
Genom avvecklingen av monopolen på telemarknaden
finns nu fler ''operatörer''. I tillväxtproposionen ställs
frågan om samtliga ska omfattas av förpliktelser angående
handikappanpassning av teletjänster och terminaler. Det är
en mycket bra fråga. Vänsterpartiet anser att liknande men
mer omfattande krav ska ställas på alla här aktuella
teletjänstföretag, inklusive televerket.
Regeringen säger apropå likabehandling ''att staten inte
kan ålägga televerket särskilda krav som inte är
affärsmässigt betingade''. Men en rad verksamheter bygger
på sociala hänsyn, som t ex handikappåtgärder, samhällets
alarmeringstjänst och viktiga funktioner i glesbygd. Nyttan
för samhället som helhet är given även om televerket inte
kan räkna med en företagsekonomisk vinst på just detta
område. Men i stället för att minska de sociala kraven på
televerket anser vi det lämpligt att kraven på
konkurrenterna ökar.
Regeringen försöker med hjälp av en nyliberal
terminologi bevisa att samhällets ansvar för viktiga delar av
den offentliga servicen ska ses som en belastning. Vi ser i
stället sådana sociala och regionala krav på bl a televerket
som ett viktigt mål i sig inom verksamheten. Detta är i sin
tur utgångspunkten för varför samhället måste äga, ta
ansvaret för och ha full insyn i stora delar av
infrastrukturen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att infrastrukturen har en grundläggande betydelse för
samhällets utveckling och att därför staten genom fortsatt
ägande måste ta ansvar för att sociala och regionala hänsyn
fullföljs och utvecklas inom post- och televerksamheten i
hela landet,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att de affärsdrivande verken bör gå i spetsen för en ny och
demokratisk arbetsorganisation i enlighet med vad som i
motionen anförts,1]
[att riksdagen hos regeringen begär lagförslag i syfte att
ålägga affärsverkens konkurrenter sociala och regionala
krav i enlighet med motionens förslag,1]
[att riksdagen beslutar att det fortsatta översynsarbetet
som gäller de affärsdrivande verken inte skall inriktas
på att de skall omvandlas till aktiebolag,1]
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att EGs s.k. Green Papers för post- och teleområdena inte
skall tillåtas styra verksamheterna eller i övrigt inkräkta på
samhällets sociala och regionalpolitiska ansvar,
3. att riksdagen beslutar att postverkets lagreglerade
ensamrätt till brevbefordran skall kvarstå utan
inskränkningar,
4. att riksdagen med hänvisning till postverkets
lagreglerade ensamrätt som sin mening ger regeringen till
känna att den verksamhet piratföretaget Citymail planerar
inte kan accepteras,
5. att riksdagen beslutar att portot på normalbrev under
500 g även i fortsättningen avgörs av regeringen,
6. att riksdagen i syfte att bidra till postverkets
möjligheter att upprätthålla en rikstäckande kassa- och
kontorsservice beslutar att postgirot även framgent skall
förmedla statens betalningar,
7. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om att
postverkets redovisning skall anpassas till aktiebolagslagen,
8. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om att
ge televerket en ny associationsform,
9. att riksdagen beslutar att det statliga ansvaret för
telekommunikationerna skall omfatta både telefontjänster
och grundläggande datatjänster i hela landet,
10. att riksdagen beslutar att teletaxorna i enlighet med
motionens förslag även i fortsättningen beslutas av
regeringen,
11. att riksdagen beträffande teleavgifter beslutar att
nuvarande grad av subventionering från företagssektorn till
hushållssektorn skall bibehållas,
12. att riksdagen beslutar att alla aktörer på det statliga
nätet skall omfattas av principen enligt yrkande 14,
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
teleavgiftssystem som på ett bättre sätt än hittills gynnar
landets glesbygdsområden,
14. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om att
kapitalstrukturen för televerket skall anpassas till
aktiebolagslagen.
Stockholm den 6 mars 1991
Lars Werner (v)
Berith Eriksson (v)
Lars-Ove Hagberg (v)
Bo Hammar (v)
Margó Ingvardsson (v)
Ylva Johansson (v)
Bertil Måbrink (v)
Viola Claesson (v)