Motion till riksdagen
1990/91:T537
av Karin Falkmer och Birgit Henriksson (m)

Järnvägsinvesteringar i Mälarregionen m.m.


Utbyggnad av de båda Mälardalsprojekten --
Mälarbanan och Svealandsbanan -- är en förutsättning för
utveckling av hela Mälarregionen till ett livskraftigt och
attraktivt etablerings- och bostadsområde för näringsliv och
enskilda.
Mälarbaneprojektet har utretts, kartlagts, planerats,
stötts och blötts under större delen av 1980-talet och till
stora kostnader. Utredningar, projektbeskrivningar,
Mälarbanestudier och framställningar har sänts hit och dit
till olika beslutsfattare år efter år. Uppvaktning på
uppvaktning har tagit tåget från Västerås till Stockholm och
presenterat beslutsunderlag och utredningsmaterial.
Mälarbanekonceptet har lagts fram för beslutsfattare på
olika nivåer i olika sammanhang och av olika grupperingar.
Spaltmetrar tidningsartiklar har skrivits om denna
angelägna järnvägsinvestering.
Riksdagsledamöter har år efter år envist och träget
skrivit motion på motion och ständigt byggt på argumenten
för att den efterlängtade Mälarbanan måste byggas. Varje
år har motioner om Mälarbanan behandlats av riksdagen.
Välvilliga skrivningar har införts i betänkande efter
betänkande. Värdet, nyttan och betydelsen av denna
järnvägsinvestering har framhållits av alla och envar.
När det gäller järnvägsförbindelserna runt Mälaren har
Svealandsbanan i stort sett utretts, avhandlats, stötts och
blötts i motsvarande grad som Mälarbanan. De senaste tre
åren har 39 motioner om Mälarbanan och Svealandsbanan
behandlats i riksdagen.
Infrastrukturinvesteringars betydelse har framhållits av
regeringsföreträdare år efter år såväl muntligen som
skriftligen i propositioner, betänkanden, debatter och
valtal.
Efter allt utredande och alla vackra ord är det nu, enligt
vår mening, dags att äntligen besluta att genomföra
Mälarbaneprojektet och Svealandsbanan, två
järnvägsinvesteringar som alla säger sig vara positiva till.
Enligt förstudier om Mälarbanan finns det mycket goda
utvecklingsmöjligheter för tågtrafik just i Mälardalen.
Mälarbanan har redan innan den byggts ut ett mycket
kraftigt resandeunderlag. I dag reser ca 500 000
tågresenärer årligen mellan Västerås och Stockholm.
Resandeströmmen bedöms kraftigt öka om förbindelserna
blir tätare och snabbare.
Detta skulle betyda mycket för de inre delarna av
Mälardalen, som är Sveriges folkrikaste område. Med en
snabbtågsförbindelse enligt Mälarbanekonceptet skulle det
t.ex. bli mycket attraktivt att bo i Västerås och arbeta i
Stockholm eller vice versa. Detta skulle betydligt öka
tillgången till ett större antal arbetstillfällen inom rimlig
restid.
Såväl ur nationell, regional som västmanländsk
utgångspunkt är en utbyggnad av Mälarbanan ett
samhällsekonomiskt lönsamt projekt. Sett ur ett europeiskt
perspektiv är Mälardalen den region i Sverige som har
unika utvecklingsmöjligheter, under förutsättning att
infrastrukturen fungerar. Anknytningen av Mälardalens
järnvägstrafik till den blivande Arlandabanan spelar också
avgörande roll för att stärka regionen.
Mälarbanan är också en förutsättning för satsningen på
Bergslagspendeln. Mälarbanan har stor regionalpolitisk
betydelse. Värdet och nyttan av en snabbtågsförbindelse
enligt Mälarbaneförslaget har aldrig ifrågasatts.
Staten har ett särskilt ansvar för infrastrukturen. Den
ökade satsning som moderata samlingspartiet nu, liksom
förra året, föreslår till infrastruktursatsningar är
välmotiverad. Genom en engångsökning av anslaget till
banverkets investeringsmedel med 500 miljoner kronor,
vilket moderata samlingspartiet föreslår, kan ett
järnvägssystem som binder samman Mälardalen äntligen
förverkligas.
Det är också viktigt att SJ utsätts för konkurrens. SJ:s
nuvarande monopol på stomnätet bör upphöra. När SJ:s
monopol upphör kan fler intressenter ges möjlighet att
bedriva trafik på exempelvis Mälarbanan. Med dubbelspår
blir det lättare att upplåta spårtid till fler aktörer.
Både Mälarbanan och Svealandsbanan bör lyftas fram
ytterligare i banverkets och SJ:s investeringsplanering. De
nya järnvägsinvesteringarna i norra Mälardalen måste
utföras i en banstandard med dubbelspår som tillåter 200
km/tim. Vid finansieringen av de båda Mälardalsprojekten
bör även okonventionella finansieringslösningar utnyttjas.
En väl fungerande infrastruktur är också avgörande för
ett bättre utnyttjande av tillväxtmöjligheterna i mindre
tättbefolkade regioner i landet. Här har staten ett särskilt
regionalpolitiskt ansvar.
Den aviserade avvecklingen av persontrafiken på linjen
Gävle--Avesta--Fagersta--Skinnskatteberg--Örebro utgör
ett direkt hot mot dessa delar av Bergslagen. Inom området
finns i dag flera företag som är världsledande inom sin
speciella bransch. Enbart i Fagersta kan nämnas Fagersta
Stainless, Secoroc, Seco Tool, och Avesta Sandvik Tube
(AST). Inom området finns också flera utbildningsenheter
som är starkt beroende av en väl fungerande tågtrafik,
exempelvis Skogsmästarskolan och Folkhögskolan i
Skinnskatteberg.
Staten, som har ett övergripande ansvar för
infrastrukturen, bör tillse att en konstruktiv lösning
kommer till stånd, så att persontrafiken på sträckan Gävle--
Örebro kan finnas kvar och tryggas för framtiden.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Mälarbanan och
Svealandsbanan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om upphävande av SJs monopol på
stomnätet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att persontrafiken på
järnvägslinjen Gävle--Avesta--Fagersta--Skinnskatteberg--
Örebro skall tryggas.

Stockholm den 24 januari 1991

Karin Falkmer (m)

Birgit Henriksson (m)