I Norrland har tågpersontrafiken i efterhand sjunkit i betydelse och även i kvalitet. Däremot har godstrafiken på stambanan ökat starkt.
Med en fortsatt godstrafikökning kommer troligen trafiken att ungefär år 2000 nå kapacitetstaket. Då kommer persontrafiken att vara i huvudsak strypt och godstrafiken börjar strypa sig själv. Det innebär att Sundsvall--Östersund blir den nordligaste utposten för övergripande persontrafik med järnväg.
Spontant kan det uppfattas vara lämpligt att bygga ut ett dubbelspår längs nuvarande stambana. Detta är dock en ekonomisk omöjlighet eftersom banan är mycket slingrig. Sträckningen gör att man också missar det stora trafikutbud som finns efter kusten. Ett dubbelspår efter stambanan ger inte heller möjlighet till Norrland att få en bana som ingår i ett framtida nordiskt snabbtågsnät.
SJ har döpt om en del av Ostkustbanan till Botnia-banan med en sträckning från Kramfors till Umeå. SJ har prioriterat den banan högt på sin lista. Jag anser emellertid att kustbanan skall beslutas och utbyggas i ett sammanhang fram till Luleå. Detta för att nå avgörande systemeffekter efter hela Norrlandskusten från Stockholm till Luleå.
Med ett sådant system skulle man kunna få restider mellan Ö-vik--Umeå på ca 50 min., mellan Umeå och Sundsvall på ca 2 1/2 timmar och mellan Umeå och Luleå på ca 2 timmar. ''Snabbtågstekniken'' utvecklas snabbt varför ännu kortare färdtider kan förväntas. Detta skulle ge betydligt bättre samverkansmöjligheter mellan städerna längs Norrlandskusten både vad gäller arbetsmarknad och utbildning. Självklart är det också av intresse att även Stockholm och kontinenten kommer närmare.
Med en kustbana skulle också tvärbanorna få ökat intresse. T.ex. skulle tvärbanan Umeå--Vännäs--Vindeln-- Lycksele--Storuman få bättre underlag och bättre resstandard.
För att få ett heltäckande kommunikationssystem måste järnvägsnätet kompletteras med upprustning av vägnätet. Detta gäller inte minst länsvägnätet.
Det är viktigt att samhället kraftfullt satsar på att stärka de grundläggande förutsättningar för fortsatt industriell utveckling i Norrland. Bra kommunikationer är en av förutsättningarna. Detta är en förutsättning för att de norrländska regionerna i samverkan skall kunna konkurrera med de redan etablerade storstadsområdena.
Basinvesteringar för framtidstro
Det behövs nu basinvesteringar för framtidstro. Dit hör vägupprustning, förbättring av dagens järnvägsnät och tågtrafik samt en utbyggd Ostkustbana.
Frågan om den framtida järnvägstrafiken har en så stor samhällsekonomisk, regionalpolitisk och miljömässig betydelse att besluten inte kan överlämnas till statens järnvägar. Riksdagen bör därför tillsätta en parlamentarisk utredning som får i uppdrag att snabbt utreda bl.a. en ostkustbana efter Norrlandskusten fram till Luleå. Flertalet erforderliga uppgifter finns redan att tillgå varför utredningen kan gå snabbt. Utredningen skulle framför allt innebära en politisk förankring av projektet. Utredningens andra etapp och huvuduppgift bör vara att utreda ett förslag till ett samlat nordiskt snabbtågbanenät.
Ett antal större företag med verksamhet i Norrland har också på egen hand översiktligt utrett Ostkustbanan. En lösning som bör övervägas är att staten och företagsamheten tillsammans genomför Ostkustbanesatsningen.
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk utredning tillsätts som bl.a. får i uppdrag att i samråd med norrländskt näringsliv samt kommun- och länsföreträdare utreda och föreslå finansiering av en Ostkustbana med sträckning efter Norrlandskusten fram till Luleå,
2. att riksdagen hos regeringen begär att den i yrkande 1 föreslagna utredningen i en andra etapp erhåller i uppdrag att lägga förslag om ett samlat nordiskt snabbtågbanenät.
Stockholm den 24 januari 1991 Börje Hörnlund (c)