Riksdagen fastställde år 1988 grunderna för
kollektivtrafiken under 1990-talet. Det övergripande målet
för trafikpolitiken är att erbjuda medborgarna och
näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker
och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga
samhällsekonomiska kostnad. Det övergripande målet har
vidareutvecklats i fem delmål som gäller tillgänglighet,
effektivitet, säkerhet, god miljö och regional balans.
Det trafikpolitiska beslutet bygger bl.a. på att vi skall
skilja mellan samhällets huvudansvar för infrastrukturen
och trafikföretagens uppgift att driva trafiken. Banverket
skall svara för drift, underhåll och investeringar i det statliga
järnvägsnätet. Trafikutövarna skall driva trafiken.
Banverkets och trafikutövarnas roller kommer bl.a. till
uttryck i banupplåtelseavtal och avgiftssystem för
utnyttjande av infrastrukturen. Denna delning av ansvaret
mellan banhållare och trafikutövare innebär att bl.a. SJ
skall betala banavgifter för järnvägstrafik på de sträckor
som banverket tillhandahåller. Banavgifterna uppgick
under budgetåret 1989/90 till 694 milj.kr.
Det finns en bred samstämmighet i synen såväl på
behovet av att upprätthålla och förbättra kvaliteten i vårt
marktransportsystem som på samhällets ansvar för
systemet. En ökning av industriproduktionen och
verksamheten inom handeln, tjänstesektorn och den
offentliga sektorn innebär självfallet ett stigande behov av
kommunikationer. Kravet ökar på att flytta gods till
avnämare och människor till överläggningar, arbetsplatser,
serviceinrättningar m.m.
Stora investeringsbehov har anmälts för alla delar av
Sveriges marktransportsystem. SJ har anmält ett behov av
investeringar under 1990-talet på sammanlagt 40 miljarder kronor,
dvs. 4 miljarder kronor
i genomsnitt per år. Banverkets investeringsplan
omfattar arbeten för 11 miljarder kronor.
Det finns också två alternativ på högre nivå i
banverkets planering med arbeten för 20 miljarder respektive
30 miljarder kronor.
Den
regionala utvecklingen
Utbyggnaden av järnvägsnätet har flera syften. En
effektiv tågtrafik bidrar till att minska vägtrafikens
miljöstörningar. Den gör det möjligt att öka tillgängligheten
till nationella och internationella transportsystem och att
åstadkomma rationella transportlösningar. En ökning av
tågtrafikens andel av de totala transporterna ger också en
bättre trafiksäkerhet och bidrar till att förbättra den
regionala utvecklingen.
Järnvägstrafiken till och från Värmlands län är av
skiftande standard. Trafiken mot Stockholm fungerar
relativt väl, medan trafiken mot Oslo och Göteborg
behöver förbättras för att en utveckling av trafiken skall
komma till stånd. För detta krävs en upprustning av både
Värmlandsbanan (Laxå-- Kristinehamn--Karlstad--Kil--
Charlottenberg) och av Norge/Vänernbanan (Göteborg--
Mellerud--Kil). En upprustning av Bergslagsbanan är också
angelägen med tanke på SJs planer att låta denna avlasta
den av godstrafiken hårt ansträngda banan Avesta/Krylbo--
Frövi.
Banverkets förslag till investeringar
Vi konstaterar att de investeringar i stomjärnvägar
under åren 1991--1993 som berör Värmlands län är
begränsade: 212 milj.kr.
av totalt 10 miljarder kronor. Först i det högsta
alternativet -- 30 miljarder
kronor -- kommer investeringarna i delar av
Värmlandsbanan, Norge/Vänernbanan och Bergslagsbanan
att ligga på en acceptabel nivå.
Huvuddelen av investeringarna planeras komma att ske
under slutet av planperioden. Vilka konsekvenser detta
kommer att få för trafiken till och från Värmlands län är i
dagens läge svårt att bedöma. Det torde dock stå klart att
det med denna planering blir svårt att lyckas med de
förbättringar av trafiken som SJ planerar under de närmaste
åren. Det gäller t.ex. insättandet av snabbtåg på sträckan
Karlstad--Stockholm, användningen av X10-tåg i trafiken
mot Göteborg och en snabbare och tätare trafik mellan
Oslo och Stockholm enligt Nordiska rådets
rekommendationer.
En fördröjning av investeringarna försämrar samtidigt
trafikhuvudmannens förutsättningar att genomföra en
regionaltågsatsning på sträckan Charlottenberg--
Kristinehamn som är planerad.
Trafikhuvudmannen avser att göra flera offensiva
satsningar på den regionala tågtrafiken i länet. Det är av
avgörande betydelse för utvecklingen av denna service att
statsmakterna genom investeringar i bannätet och rullande
materiel tar sin del av ansvaret.
Det gäller att tillvarata den positiva anda som i dag råder
och som betyder mycket för länet. Om inte tillräckliga
satsningar sker kan tågets framtida konkurrenssituation
gentemot bil och flyg komma att försämras ytterligare. En
sådan utveckling kommer att vara till skada för miljön,
trafiksäkerheten och den regionala balansen.
Miljön
Enligt den miljöanalys som länsstyrelsen i Värmlands län
har gjort står trafikarbetet för en betydande del av
belastningen på miljön i länet. En väl fungerande
järnvägstrafik är därför av stor betydelse för att motverka
försurning och urlakning av tungmetaller. Det finns således
skäl att vara uppmärksam på de transportbehov som
föreligger i framtiden.
Vi vill i det här sammanhanget peka på det framtida
arbetet som skall göra det möjligt att bygga upp ett
energisystem där biobränslen ersätter fossila bränslen och
el för uppvärmning. Ett sådant system kommer att fordra
omfattande transporter. Kraven på återvinning och
återbruk i enlighet med den planerade omläggningen av
avfallshanteringen kommer att ställa krav på att det
insamlade materialet återförs till industrin. För såväl
bränsletransporterna som transporterna av
återvinningsmaterialet finns det starka skäl för att i ökad
omfattning använda järnväg.
Satsa på järnvägarna i Värmland!
Vi anser att samtliga i banverkets remissförslag
redovisade objekt på Värmlandsbanan -- som också är en
del av huvudförbindelsen Stockholm--Oslo -- och på
Norge/Vänernbanan skall genomföras så snart som möjligt
under 1990-talet. Detta gäller även införandet av
fjärrblockering på Bergslagsbanan, delen Ställdalen--Kil.
Det är viktigt att dessa investeringar kommer till stånd.
En förutsättning för detta är att det planerade förslaget till
infrastrukturfond på 20 miljarder kronor genomförs. Vi
förutsätter att medel från denna fond även kommer
Värmlands län till godo för angelägna
infrastruktursatsningar.
Vi vill dessutom göra följande kompletteringar och
preciseringar med anledning av banverkets stomplan. Den
planerade anpassningen av den befintliga linjen Laxå--
Karlstad till högre hastigheter måste enligt vår mening
tidigareläggas, så att den tekniska prestandan hos de
nuvarande intercitytågen och kommande snabbtåg kan
utnyttjas helt och hållet.
Ny linje Karlstad--Grums
En ny bana mellan Karlstad och Grums kommer att
ytterligare förkorta restiden till Göteborg. Den kommer
vidare att ge möjligheter till snabba pendlingsresor mellan
de större tätorterna norr om Vänern. Dessutom kommer
den nya banan att avlasta en i dag trång sektor i det
värmländska järnvägsnätet -- bandelen Kil--Karlstad. Det
är viktigt att dessa investeringar kommer till stånd.
Möjligheten att ansluta den nya järnvägen till den
planerade länsflygplatsen vid Mellerudstorp bör enligt vår
mening övervägas.
Hastighetsanpassning och linjerätning Laxå--Karlstad
Den planerade anpassningen av den befintliga linjen
Laxå--Karlstad till högre hastigheter måste tidigareläggas så
att den tekniska prestandan hos de nuvarande
intercitytågen och kommande snabbtåg kan utnyttjas helt
och hållet. Målet bör vara att snabbtåg skall kunna trafikera
bandelen inom ett par år. På så sätt kan också
huvudförbindelsen Stockholm--Oslo över Charlottenberg
och Arvika förbättras.
Nykroppaprojektet
Nykroppaprojektet innebär en sammanlänkning av
Inlandsbanan (länsjärnväg) med Bergslagsbanan
(stomlinje) genom ca 800 m nytt spår. Denna investering
skulle ge goda förutsättningar för ett rationellare
godstrafikflöde, öster och väster om Vänern. Det skulle
därmed skapa större förutsättningar att leda godstrafik
direkt till Kristinehamns hamn vid Vänern. Denna
investering är ett projekt där tunga, regionalpolitiska och
miljöpolitiska skäl kan åberopas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om byggande av stomjärnvägar
under perioden 1991--2000,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stomjärnvägarna på
Värmlandsbanan, Norge/Vänernbanan och
Bergslagsbanan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om investeringar i linjen Karlstad--
Grums,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bandelen Laxå--Karlstad,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det s.k. Nykroppaprojektet.
Stockholm den 24 januari 1991
Bo Finnkvist (s)
Lisbeth Staaf-Igelström (s)
Gunilla Andersson (s)
Kristina Svensson (s)