Blekinge kustbana har varit föremål för många
utredningar på regional nivå samt ställningstaganden från
riksdag/regering och statliga myndigheters sida de senaste
åren. Kustbanan skulle kunna få stor betydelse för
Blekinges utveckling eftersom järnvägen förbinder länet
med Malmö/Lundregionen.
Kustbanan kännetecknas idag av dålig linjeföring och
under senare år av allt sämre rullande materiel vilket har
lett till att restiden till Malmö/Lund från Karlskrona har
förlängts och blivit 3,5 timmar lång. På ungefär halva banan
är den högsta tillåtna hastigheten för persontrafik 90
km/tim. Om uppehåll på stationer tas med i beräkningarna
blir genomsnittshastigheten endast 65 km/tim. 1987 tillsatte
länsstyrelsen i Blekinge en arbetsgrupp som skulle utreda
kustbanans ''nuläge och utvecklingsmöjligheter med
tonvikt på banans regionalekonomiska och miljömässiga
effekter''. Bland annat anfördes följande:
Regionalpolitiska effekter. En väl utbyggd infrastruktur är
en av de viktigaste faktorerna för att åstadkomma en
långsiktig, positiv regional utveckling. Goda
järnvägsförbindelser är en viktig del i detta.
Miljöeffekter. Drygt 70 % av kväveoxidutsläppen kommer
från trafiken. Bilarna svarar för en betydande del härav. En
målsättning i trafikpolitiken måste vara att överföra gods-
och persontransporter till järnväg. Det talar för att
järnvägen görs till ett attraktivt och tillgängligt alternativ.
Ur miljösynvinkel bör en elektrifiering komma till stånd.
Järnvägarna måste bli en viktig del i en svensk miljöstrategi.
En annan utredning, den så kallade ''Blekingevisionen'',
som länsstyrelsen lät trafikforskaren Stellan Lundberg
färdigställa under 1989 pekar på att en rejäl upprustning av
kustbanan för en halv miljard kronor skulle få gynnsamma
effekter för länets utveckling. Det finns, säger Lundberg, en
potential i att länet har en lägre sysselsättningsgrad än riket
i övrigt. Kan man få upp den i nivå med riksgenomsnittet
skulle det ge en samhällsekonomisk vinst på 5--10 miljarder
kronor under en tjugoårsperiod. Goda kommunikationer är
en förutsättning för regional utveckling, för näringslivets
utveckling, för ökad tillgänglighet för studerande,
handikappade och billösa hushåll. Bra kommunikationer
gör det möjligt att pendla istället för att flytta folk.
Blekingevisionen har också ett längre perspektiv. Om
utvecklingen mot förnyelse och öppenhet fortsätter i
Östeuropa har Blekinge förutsättningar att bli en knutpunkt
för handel och kontakter med övriga Östersjöstater.
Den regionala ekonomin i Blekinge har länge präglats av
brist på arbete och har haft en svag och vikande
serviceförsörjning med kraftig befolkningsminskning sedan
1975. Utflyttningen har framför allt gällt kvinnor och
ungdomar. Med detta har följt allvarliga
strukturförändringar i befolkningssammansättningen med
långsiktiga negativa återverkningar.
Regionalpolitiska kommitténs betänkande ''Fungerande
regioner i samspel'' (SOU 1989:55) utpekar sydöstra
Sverige som en av tre svårt eftersatta regioner. Kommittén
föreslår att 400 miljoner kronor satsas på en upprustning av
Blekinge kustbana.
Vänsterpartiet anser att insatser för infrastrukturen är av
avgörande betydelse för den regionala utvecklingen.
Regeringen har dessutom vissa ouppfyllda förpliktelser
gentemot Blekinge efter den uppgörelse som regeringen
och vänsterpartiet (dåvarande VPK) gjorde kring den 25-
öres bensinskattehöjning som genomfördes 1988.
Blekinge har utlovats 150 miljoner kronor för
upprustning av kustbanan i samband med att banan
övertogs av länstrafikhuvudmannen den 1 juli 1990. Dessa
medel räcker dock inte till för att göra banan tillräckligt
attraktiv.
Riksdagen fastställde år 1988 grunderna för
trafikpolitiken för 1990-talet. Det övergripande målet för
trafikpolitiken är att erbjuda medborgarna och näringslivet
i landets olika delar en tillfredsställande, säker och
miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga
samhällsekonomiska kostnad. Det övergripande målet har
vidareutvecklats i fem delmål som gäller tillgänglighet,
effektivitet, säkerhet, god miljö och regional balans.
I trafikutskottets betänkande 1989/90:27 om trafikens
infrastruktur sägs på sidan 55:
I propositionen (1989/90:88 -- vissa näringspolitiska
frågor) föreslås att en infrastrukturfond inrättas genom ett
engångsanslag på 5 miljarder kronor. Syftet med fonden är
att åstadkomma en snabbare utbyggnad av angelägna
infrastrukturinvesteringar inom järnvägs- och
kollektivtrafikområdena än vad som är möjligt inom ramen
för anslagen till vägverket och banverket.
I samma betänkande, på sidan 56, säger trafikutskottet
följande:
Utskottet delar regeringens uppfattning att 5 miljarder
kronor bör anvisas för infrastrukturinvesteringar på
trafikområdet i form av ett engångsanslag. Med hänsyn till
överhettningen inom bygg- och anläggningssektorn bör
medlen användas när det är lämpligt ur sysselsättnings- och
konjunkturpolitisk synpunkt. -- -- -- Som en allmän
utgångspunkt bör gälla att medlen skall syfta till att
begränsa trafikens miljöåverkan, utveckla infrastrukturen
för 2000-talets behov, höja effektiviteten inom
transportsystemet, öka trafiksäkerheten samt säkerställa en
tillfredsställande trafikförsörjning i alla delar av landet.
Vänsterpartiet anser att den situation utskottet beskriver
föreligger i Blekinge idag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen anvisar infrastrukturmedel för en
upprustning av Blekinge kustbana till den standard som
anges i ''Blekingevisionen''.
Stockholm den 24 januari 1991
Bertil Måbrink (v)
Rolf L Nilson (v)
Jan Strömdahl (v)
Viola Claesson (v)