Hela vårt nuvarande järnvägsnät måste betraktas som en
del av ett internationellt järnvägsnät. Investeringar i vårt
land blir då beroende av utbyggnad och planer i vår
omvärld. Vid bedömningar av investeringsbehovet i
järnvägen Boden--Haparanda har bedömningar av den
internationella utvecklingen inte tillräckligt beaktats.
SJ-gods transporterar idag 53 miljoner ton gods per år
och volymen kan väntas öka till 70 miljoner ton om 10 år.
Hittills har 65% av dessa transporter skett norr om
Dalälven. När det gäller banverkets investeringsprogram på
10 år och 10 miljarder kr som regeringen föreslår kommer
endast 5% eller 0,5 miljarder kronor att gå till Norrland och
då huvudsakligen till norra stambanan. Den angelägna
Bothniabanan upp till Umeå/Vännäs skjuts på framtiden.
Bandelen Boden--Haparanda, som egentligen borde ingå i
nätet av s.k. stomjärnvägar, ingår i SJ:s behovsberäkning
för perioden. SJ:s och regeringens bedömningar medför en
kraftig prioritering av de nord--sydliga transportvägarna
och är givetvis en del av förberedelserna för att öka Sveriges
beroende av EG.
Samtidigt ökar på Nordkalotten intresset för handel i
öst--västlig riktning. I Sovjetunionen och Ryssland är
intresset stort för ökad utrikeshandel med övriga
Nordkalotten. I Murmanskregionen och naturligtvis längre
bort i det väldiga Ryssland finns tillgångar på råvaror och
halvfabrikat som åtminstone under en övergångsperiod kan
användas för export som ger ökad möjlighet till import av
verkstadsprodukter och konsumtionsvaror. I Ryssland finns
en stark vilja att så fort som möjligt öka förädlingen av de
egna råvarorna och i ökad utsträckning delta i den
internationella handeln på likvärdiga villkor. En
förutsättning för ökat ekonomiskt utbyte med
Sovjetunionen är att den politiska utvecklingen fortsätter
på den väg som påbörjats under 1980-talet.
Det är därför viktigt att notera att Finland och
Sovjetunionen nu avser att återuppbygga järnvägen mellan
Salla och Kandalaksja, vilket inom några få år kraftigt
kommer att förkorta transportavståndet till
Murmanskregionen. Dessutom anknyts de finska banorna
med denna utbyggnad på ytterligare en punkt till hela det
sovjetiska järnvägsnätet inklusive den transsibiriska
järnvägen via vilken vi når Japan och Kina. I en framtid är
en järnvägsförbindelse till Kanada och USA via Alaska inte
heller utesluten!
För näringslivet i Norrbotten och Norrland borde dessa
möjligheter vara intressanta. Utan transportstöd och med
en svag eller försvunnen regionalpolitik kommer troligen
transportavstånden till handelspartners att bli av ökad
betydelse. Bra och snabba transporter till Finland och
västra Sovjet kan vara värdefulla. Även möjligheter för
persontransporter borde vara intressant för en ny sorts
turism som så småningom kan utvecklas i denna del av
världen.
En politik som går ut på att lägga ned banan mellan
Boden och Haparanda är i detta perspektiv olyckligt.
Istället bör vi redan nu göra satsningar som gör denna bana
till en intressant del av ett kommande internationellt
järnvägsnät. Av särskild vikt är då att banan upprustas och
elektrifieras, att bangården i Haparanda byggs om och att
en omaxlingsstation för byte av axelpar mellan de olika
spårvidderna tillförs järnvägssystemet i Haparanda.
Därmed kommer finska och sovjetiska godsvagnar att
kunna köras utan omlastning på det svenska järnvägsnätet.
Omaxling av en vagn tar några minuter. Sådana
omaxlingsstationer har inrättats i Finland för två nya
tågfärjelinjer, Seawind och Finn-link. Den totala kostnaden
för detta projekt beräknas till c:a 310 miljoner kronor varav
omaxlingsstationen kostar c:a 50 miljoner kronor. Medel till
att planera för och påbörja dessa investeringar finns
anvisade i vänsterpartiets trafikpolitiska motion.
Det kan noteras att Haparandabanan inte ens får
underhåll tillgodosett trots att banan fraktar c:a 1 miljon ton
gods per år utan att några effekter av ökad östhandel
inträffat. Banan Skellefteå--Bastuträsk som nu rustas upp
transporterar 0,9 miljoner ton. Banan Piteå--Älvsbyn som
ska elektrifieras transporterar 1,2 miljoner ton per år.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att järnvägen Boden--
Haparanda skall tillföras stomnätet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om upprustning och elektrifiering av
järnvägen Boden--Haparanda och Haparanda bangård,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättande av omaxlingsstation i
Haparanda.