Motion till riksdagen
1990/91:T517
av Evert Svensson m.fl. (s, m, fp, c, v, mp)

Upprustning av Bohusbanan med förlängning till Norge


Regionen Malmö/Köpenhamn--Göteborg--Oslo är
Nordens viktigaste industriregion. Inom Osloregionen, den
svenska västkusten/Göteborg samt
Malmö/Köpenhamnsregionen finns över 6 milj människor,
omkring 9 000 industriarbetsställen och ca 35% av de
skandinaviska ländernas samlade industriproduktion.
Regionens strategiska läge i Norden innebär, att om
Nordens samlade transporter till Europamarknaden skall
kunna ske effektivt, så måste transportsystemen inom
regionen fungera.
Järnvägen, väg E6, färjor och flyg tillgodoser
transportbehoven och sammanbinder regionen.
Transportsystemen kompletterar varandra och är beroende
av varandra. Påverkan på ett eller flera av systemen får
genast återverkningar på de övriga.
Genom norra delen av regionen sker en stor del av gods-
och persontransporterna mellan Sverige och Norge.
Huvuddelen av Norges transporter till/ från kontinenten
passerar regionen. Göteborg är idag Norges viktigaste
hamn (exkl oljeprodukter).
Olika utredningar i Sverige och Norge har visat att
utvecklingen går mot minst en fördubbling av både person-
och godstransporterna genom och inom regionen fram till
år 2010. Norges utrikeshandel är idag till 75% inriktad mot
EG- och EFTA-länderna. Denna andel beräknas öka till
90% mot sekelskiftet.
Dagens transportsystem på järnväg och väg E6 är inte
anpassade för den beräknade ökningen. Järnvägen är
enkelspårig med en sträckning via Kornsjö--Mellerud.
Bohusbanan slutar i Strömstad. Väg E6 mellan Göteborg
och Oslo är idag Nordens mest olycksdrabbade europaväg.
Från miljösynpunkt är dagens väg- och
järnvägsförbindelser otillräckliga. Avgasutsläppen från
främst den tunga trafiken är omfattande. Järnvägen
fungerar inte så bra att den effektivt kan konkurrera med
vägtrafiken. Det bör även understrykas att Göteborgs och
Bohus län är ett för miljöpåverkan känsligt område.
Investeringar i järnvägen och väg E6 mellan Göteborg
och Oslo är nödvändiga med tanke på den beräknade
trafikutvecklingen, samt för att skapa förutsättningar för en
positiv utveckling i regionen och då inte minst miljömässiga.
För sträckan Göteborg--Oslo kan följande krav vara
rimliga att ställa på den framtida järnvägstrafiken. Den
långväga trafiken skall kunna kombineras med såväl
lokaltafik som regionaltrafik och godstrafik. En resa med
snabbtåg Oslo--Göteborg skall klaras på två timmar och
turtätheten bör vara ett tåg per timma. Detta skulle kunna
skapa ett attraktivt alternativ och komplement till
flygutbudet på sträckan.
Järnvägens utbyggnadsalternativ har analyserats av den
av kommunerna mellan Oslo och Göteborg tillsatta
svensk--norska arbetsgruppen för en utbyggnad av väg E6
och järnvägen mellan Göteborg och Oslo genom Bohus län.
Analysen visar att en framtida järnvägssträckning genom
Bohuslän och en järnväg utbyggd till dubbelspår ger de
bästa förutsättningarna att utveckla en järnvägstrafik som
på sikt blir lönsam. NSB är för övrigt SJ:s största enskilda
kund.
Denna slutsats delas för övrigt av flertalet av de norska
remissinstanserna över utredningen Nordlänken.
En järnvägssträckning genom Bohuslän innebär att
järnvägen ansluter till Göteborg från Hisingen. Därmed
skapas förutsättningar att få en rationell anslutning till
Göteborgs hamn för järnvägstrafiken till/från Norge.
Sammanfattningsvis vill vi peka på en rad fördelar med
en utbyggnad av Bohusbanan till Norge: en kombination
av snabb-, regional-, lokal- och godståg kan uppnås på en
förlängd Bohusbana högst två timmars restid Göteborg--
Oslo kan uppnås entimmestrafik på fjärrtågen kan
upprätthållas järnvägen har utvecklingsmöjligheter för
framtiden vad gäller antal tåg, restid, frekvens etc
förutsättningar för en rationell anslutning till Göteborgs
hamn skapas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en upprustning av Bohusbanan
med förlängning till Norge.

Stockholm den 23 januari 1991

Evert Svensson (s)

Karl-Erik Svartberg (s)

Lennart Nilsson (s)

Jens Eriksson (m)

Kenth Skårvik (fp)

Lisbet Calner (s)

Elving Andersson (c)

Leif Olsson (fp)

Sverre Palm (s)

Ing-Britt Nygren (m)

Kent Lundgren (mp)

Lars Bäckström (v)