Riksdagen har, på regeringens förslag, beslutat
nyinvestera 10 miljarder kronor i det svenska
stomjärnvägsnätet under en 10-årsperiod.
Efter en noggrann analys av banverket har det visat sig
att investeringsbehovet är väsentligt större. Därför har
banverket utarbetat tre investeringsnivåer: 10, 20 och 30
miljarder kronor under 10 år.
I årets budgetproposition föreslår regeringen att
ytterligare 10 miljarder kronor satsas på infrastrukturen de
närmaste två åren. Därutöver kan förväntas ytterligare
satsningar på infrastrukturen i den aviserade
tillväxtpropositionen. Med dessa nya investeringsmedel
torde det finnas goda förutsättningar till en rejäl och
angelägen upprustning av järnvägsnätet i vår region.
En av Sveriges hårdast belastade vägar är riksväg 45,
delen Trollhättan--Göteborg, delvis beroende på att
järnvägen på denna sträcka kapacitetsmässigt är maximalt
utnyttjad. Ett dubbelspår på järnvägen skulle dels
medverka till att avlasta vägtrafiken, dels göra pendlingen
Tvåstad--Göta älvdal--Göteborg mera attraktiv, dels
förkorta restiden samt inte minst förbättra luftmiljön i Göta
älvdal.
Vad beträffar järnvägsförbindelsen Göteborg--Oslo
delar vi helt banverkets och SJs utredares slutsats att
sträckningen skall gå via Mellerud-Kornsjö. För att uppnå
ett optimalt utnyttjande på denna linje krävs dock
dubbelspår Göteborg--Mellerud.
Enligt SJs egna beräkningar är linjen Karlstad--
Göteborg en av landets mest utvecklingsbara när det gäller
järnvägstrafik. En satsning på denna linje skulle, enligt SJ,
ge incitament att ta över en ansenlig del av vägtrafiken
väster om Vänern.
Sammanfattningsvis innebär vad vi anfört att en
utbyggnad till dubbelspår Göteborg--Mellerud skulle kunna
lösa många av de trafikproblem som i dag finns i västra
Sverige och samtidigt medverka till att ge det skandinaviska
järnvägssamarbetet en modern och effektiv lösning.
Herrljungabanans trafikregion omfattar omkring 400
000 invånare. Detta är nationellt sett ett betydande
trafikunderlag. Herrljunga är dessutom en av de allra
viktigaste uppsamlingspunkterna för trafiken på västra
stambanan.
För resenärer från Tvåstadsområdet till Stockholm är
nuvarande tågutbud knappast godtagbart. Med en
Herrljungabana av god standard och ett trafikutbud med få
uppehåll och en tidtabellsanpassad omstigning till snabbtåg/
intercitytåg i Herrljunga skulle en restid Tvåstad--
Stockholm på 3 timmar och 30 minuter vara fullt möjlig.
Detta skulle locka många resenärer till järnvägen och
utgöra ett attraktivt alternativ och komplement till andra
färdmedel.
Älvsborgs län är ett av landets mest industrialiserade.
Detta medför att en mängd gods transporteras inom och
genom området. Utan överdrift kan hävdas att järnvägen
tappat alldeles för stora marknadsandelar av
godstransporter. Vi vill inte nu gå så långt att vi föreslår
regionalisering av godstransporter på väg, men alla
möjligheter bör prövas för att stimulera till ökade
godstransporter på järväg. Det kan gälla teknisk utveckling
av järnvägsmaterial och terminalhantering, marknadsföring
där även andra än de största godskunderna kan vara
intressanta, ett eventuellt premiesystem för miljövänliga
och trafiksäkra transporter, godstransporter som är både
snabba och tidsmässigt konkurrenskraftiga. Detta bör vara
en viktig faktor vid utvärderingen av SJs verksamhet 1992.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av järnvägssatsningar i
Älvsborgs län.
Stockholm den 22 januari 1991
Britt Bohlin (s)
Rune Evensson (s)
Ingvar Johnsson (s)