Motion till riksdagen
1990/91:T511
av Kenth Skårvik och Leif Olsson (fp)

Kustsjöfarten


En politik som syftar till att bromsa den stigande
energikonsumtionen är både önskvärd och ligger rätt i
tiden. Den landbaserade godstrafiken bör därför i högre
grad än nu balanseras mot sjötransporter som är ett
energisnålt sätt att frakta gods. Generellt förbrukar en
lastbil fyra gånger så mycket bränsle som ett fartyg per
tonkilometer. Tung vägtrafik står både för luftföroreningar
och skapar bullerproblem. För att ta hand om
långväga transporter är ett kust- och
närsjöfartssystem ett alternativ, både till vägtrafiken och
järnvägen. Sedan många år tillbaka sker en stor del av
godstransporten på köl. Inom landet står sjöfarten för 30
miljarder tonkilometer. Fordonen fraktar 23 miljarder
respektive 18 miljarder tonkilometer. En liten del, 9 %, av
godstransportarbetet är närtransporter. Här rör det sig om
mindre bilar som tar hand om dessa volymer. Det ingående
problemet för kustsjöfarten är att i Sverige saknas
konkurrens på lika villkor mellan fraktbärarna. Ett exempel
är också att av gods som går i inrikes transporter är endast
1% utsatt för konkurrens.
Ser man till närsjöfartens utveckling i ett nära
perspektiv, har trafiken varit i stort sett olönsam under 80-
talet. Framförallt har det varit höga kostnader för
omlastning i hamnarna -- 60--70 % av kostnaderna är när
båtarna ligger i hamn. Som vi framhållit tidigare finns det
inte konkurrensjämvikt mellan fraktbärarna. Varken bil
eller järnväg betalar för sig när de lassar eller lossar gods
i hamnarna. För att öka sjöfartens konkurrenskraft måste
kostnaderna för överföring av godset från land till fartyget
och vice versa kraftigt minimeras.
För västkustens och Bohusläns del är kustsjöfarten en
gammal näring som efter tidigare tillbakagång är inne i ett
expansivt skede. Här liksom på andra håll är det stora
problemet kostnaderna i samband med lastning och
lossning. En radikal lösning är att i så hög grad som möjligt
mekanisera godshanteringen. Enligt
transportforskningsberedningens (TFB) studie på området
är ett sådant hanteringssystem en förutsättning för att
sjötransporten överhuvudtaget skall kunna ta upp
konkurrensen med landtransporterna. Den mekanisering
det är fråga om är en övergång till ett lastbärarsystem, som
möjliggör en enhetsberedning av godset genom huvuddelen
av transportkedjan. Flertalet svenska hamnar torde ha
förutsättningar för övergång till denna teknik -- i princip
behövs kajutrymme och i efterföljande skede en
näransluten transportlinje.
Som framgått inledningsvis står sjöfarten för en stor del
av godstransporterna, där skogsprodukter utgör en
väsentlig del. Vad det nu handlar om är hela det segment
som stycke- och partigodset utgör. Det finns ett betydande
intresse från näringslivets sida att gå in ekonomiskt, i syfte
att pröva och utvärdera nya system för godshantering, inte
minst med tanke på styckegodset. TFB har tillgång till
statliga medel på området, som bör kunna tas i anspråk.
Resurserna är emellertid begränsade. De stora vinster
samhällsekonomin och miljön skulle göra genom att
kustsjöfarten blev ett verkligt alternativ till andra
fraktformer, bör motivera riksdagen att se positivt på en
förstärkning av TFB:s resurser.
Vi vill vidare i denna motion även något beröra
utbildningssidan inom sjöfartsnäringen. Inom
ungdomsskolan finns på några håll i landet utbildning i
riktning mot yrken ombord på fiskefartyg och inom
handelsflottan. På grund av de dåliga tiderna för svensk
sjöfart har elevantalet vid t.ex. Sjöbefälsskolan i Göteborg
varierat våldsamt. Efter mycket låga siffror i slutet av 80-
talet, har vinden vänt. Idag kan man inte ta emot alla
sökande. Utsikterna framöver är goda då handelsflottan i
världen står inför en mycket kraftig tillväxt. Enligt uppgift
från The Baltic and International Maritime Conference,
BIMCO, som är världens största sjöfartsorganisation,
behövs i världen 36.000 sjömän och lika många befäl fram
till sekelskiftet.
Det som i redarkretsar upplevs som otillfredsställande är
att eleverna har för lite praktisk erfarenhet av sjölivet. För
att visa på en väg att lösa problemet har Billströmska
folkhögskolan på Tjörn startat en navigationslinje, där teori
varvas med praktik ombord på ett fartyg. Ett rederi på
Tjörn har startat en vidareutbildning i samma riktning.
De ungdomar som går igenom den här typen av
utbildning, där stor vikt läggs vid sjömanskap, kommer till
Sjöbefälsskolan med en gedignare bakgrund än andra.
Med avseende på den stora bristen på utbildningsplatser
vid Sjöbefälsskolan, Chalmers (5 sökande till varje plats),
de ljusa framtidsutsikterna för sjöfarten, vore det med
tanke på dagens arbetsmarknadspolitiska läge en god
investering att ge ungdomar ökade möjligheter till studier
och insikter i maritima yrken.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samhällsekonomiska satsningar
på kustsjöfarten särskilt vad gäller nytt system för
godshantering i hamnar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ökat antal
utbildningsmöjligheter för yrken inom handelsflottan.

Stockholm den 21 januari 1991

Kenth Skårvik (fp)

Leif Olsson (fp)