med anledning av prop. 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt
Trafiken i Göteborgsområdet
Bakgrund
Västsverige är hotat. Det övergödande nedfallet av
kväve är omkring 20 kg/hektar och år, d.v.s. ständigt större
än de 5--10 kg som normala västsvenska marker tål.
Konsekvensen är begriplig för alla som vill förstå. Markerna
kvävedopas. I Jonsered, som ligger i vindriktningen från
regionens mest trafikavgastäta område, nordöst om
Göteborg, har den stadiga överdoseringen resulterat i total
kvävemättnad. Det allvarliga är, att Jonsered knappast är
den enda plats där markdopningen fullbordats utan bara
den först vetenskapligt dokumenterade. Ett accelererande
kväveläckage till redan övergödda, algblommande och
bottendöda kustvatten, är därmed ofrånkomligt om inte
kvävenedfallet reduceras snabbt. Kopplingen mellan
utsläpp och nedfall är självklar om än inte korrelerbar
eftersom en hel del utsläpp kommer från andra länder. De
flesta inser dock att vi först måste sopa rent framför egen
dörr innan vi kan kräva utsläppsminskningar av andra
länder.
Väginvesteringar
Att nå en 30-procentig minskning av
kväveoxidutsläppen, ens till 1995 som riksdagen beslutat,
går inte av sig självt. Införandet av katalytisk avgasrening
ger inte tillräckliga minskningar bl.a. på grund av
trafikökningen. I detta läge föreslår regeringen i sin
proposition att 4,6 miljarder kr skall spenderas på en E 6-
åtgärd som inte alls bidrar till sänkta utsläpp. Att satsa
miljarder av samhällets resurser på en åtgärd som inte
minskar regionens miljöskadliga utsläpp innebär att man
med berått mod satsar på att underhålla den nuvarande
förstörelsen av västsvensk miljö framför att undanröja
hoten mot miljön på det bästa och mest kostnadseffektiva
sättet.
Adelsonöverenskommelsen ligger till grund för
regeringens förslag för Göteborgsregionen. Förslaget
innebär några bra behövliga satsningar på kollektivtrafik
men också planer på att bygga en ny E 6-sträckning i
tunnlar öster om Göteborg. Trafiktekniskt är förslaget illa
underbyggt eftersom förslaget inte beaktar Göteborgs
stadsbyggnadskontors mätresultat om trafikflödena. E 6-
kostnaden anges till 4,6 miljarder kr, men kostnaden
kommer att bli mycket högre på grund av att anslutningar
till andra leder är utelämnade.
Miljövänlig kollektivtrafik
Storstädernas trafiksystem har en avgörande roll för
såväl städernas och nationens fortsatta utveckling. Sveriges
tre egentliga storstäder Stockholm, Göteborg och Malmö är
mycket viktiga knutpunkter för samtliga trafikslag. De
åtgärder som där görs i trafiksystemet har återverkningar i
hela landet.
Samtidigt kan vi konstatera att trafikens negativa
återverkning på miljö och hälsa är särskilt skarpt uttalade i
storstadsregionerna. Det är ingen tillfällighet att särskilda
statliga miljöutredningar gjorts för Malmö och
Göteborgsområdet. I Storstadstrafikkommitténs arbeten är
också, helt naturligt, miljö- och hälsofrågor centrala.
Samtidigt är möjligheterna till miljöanpassade lösningar
särskilt stora i storstäderna. Det stora trafikunderlaget gör
det möjligt att bygga även mycket kostsamma
kollektivtrafiksystem. Möjligheterna att minska biltrafiken
och därigenom minska trängsel, buller och utsläpp av
miljöfarliga ämnen, är störst i storstäderna.
Vår bedömning är att den överväldigande majoriteten av
persontransporterna i samtliga tre storstadsregioner bör
kunna ske med el- eller biobränsledriven kollektivtrafik.
Åtminstone 50 %
av det fordonstrafikarbete för persontransporter som
nu sker med bil i dessa områden bör kunna överföras till
miljöanpassad kollektivtrafik de närmaste 5--7 åren.
Därför måste alla tillgängliga resurser satsas på den
miljövänliga kollektivtrafiken. Den största trafiktillväxten
sker över Göteborgs kommungräns. Därför måste en snabb
och tät pendeltågstrafik prioriteras i alla riktningarna med
dubbelspår på tätt trafikerade avsnitt. Under 90-talet bör
Götalandsbanan byggas vilket kommer att ge förbättrade
pendeltågsmöjligheter till Borås och Landvetters flygplats.
Vidare måste den spårbundna kollektivtrafiken i Göteborg
byggas ut snabbt.
Vi har tidigare föreslagit ett särskilt investeringsprogram
för miljövänlig kollektivtrafik. Under en 10-årsperiod bör
staten satsa 15 miljarder kr. Det första året bör 500 miljoner
kr kunna anslås.
Vi anser också att anslagen till investeringar i
järnvägsnätet bör flerdubblas. Vi har tidigare föreslagit att
65 miljarder kr anslås till ändamålet under 90-talet. Dessa
investeringar, tillsammans med väsentligt ökade anslag till
köp av persontrafik på järnväg, skulle förbättra
miljösituationen i Göteborg.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts om trafiken i Västsverige,
2. att riksdagen till investeringsstöd för miljöanpassad
kollektivtrafik anslår 3
000
000
000 kr. för budgetåren 1991/92, 1992/93 och 1993/94,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att totalt 15
000
000
000 kr. bör anslås under 1990-talet till investeringsstöd i
infrastrukturer för miljöanpassad kollektivtrafik,
4. att riksdagen till forskning och utveckling av
miljöanpassad kollektivtrafik anslår 300
000
000 kr. för budgetåren 1991/92, 1992/93 och 1993/94,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att ett utvecklingsprojekt för s.k. spårbil innefattas i den 3-
åriga satsningen på miljöanpassad kollektivtrafik,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Götalandsbanan skall påbörjas under 1990-talet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ny sträckning av E
6.
Stockholm den 6 mars 1991
Claes Roxbergh (mp)
Hans Leghammar (mp)
Elisabet Franzén (mp)
Kent Lundgren (mp)
Marianne Samuelsson (mp)