Järnvägarna i mellersta och norra Kalmar län ingår inte
i järnvägens stomnät utan tillhör länsjärnvägarna. Tillgång
till järnvägstransporter har även här betydelse för ett flertal
sektorer inom näringslivet. Det är nödvändigt att
bankapaciteten vad gäller tillgänglighet och tillåten axellast
motsvarar de krav transportköparna ställer. Så är emellertid
inte alltid fallet.
Länsjärnvägarna kommer i många fall att ha en fortsatt
viktig roll i godstrafikarbetet. Även om statens järnvägars
(SJ) marknadsinriktning ger en koncentration till vissa
linjer börjar/slutar dock en icke obetydlig del av
trafikströmmarna på mindre banor. Om icke dessa mindre
banor funnes skulle sannolikt stor del av godset
transporteras helt och hållet på landsväg i stället för på
järnväg.
Persontrafikens framtid beror mycket på hur järnvägen
kan tillmötesgå de krav den resande allmänheten ställer i
fråga om bekvämlighet, snabbhet, tillgänglighet och
tillförlitlighet.
Trafikhuvudmännens ställningstagande till
persontrafikens framtid har för länsjärnvägarnas del i
Kalmar län inneburit att persontrafiken skall bibehållas ett
antal år framöver. Man vill avvakta resultatet av
trafikutvecklingen på järnväg som den kan bli i den
nytillträdde trafikhuvudmannens regi. Men banornas
kvalitet är av mindre god standard.
På vissa delar av exempelvis bansträckan Hultsfred--
Bjärka Säby råder stor eftersläpning vad gäller standard
beroende på att underhåll m.m. när SJ hade ansvaret för
spåret under lång tid har nedprioriterats. Hastigheten har
måst begränsas rejält. Det säger sig självt att detta menligt
påverkat järnvägens attraktivitet. Upprustningen bedöms
kosta 90 milj.kr. Det blir enligt banverkets mening stopp för
all trafik på banan om inte upprustning påbörjas före 1995.
Minskad restid och transporttid, komfort, ökad
punktlighet och säkerhet, är alla viktiga krav på framtidens
järnväg som förutsätter upprustning. Vi anser att en sådan
bör komma till stånd dels för att möjliggöra
tillfredsställande godstransporter, dels för att förbättra
persontrafiken och åtminstone av sådan omfattning att
normal tåghastighet kan hållas. Det blir annars svårt att
behålla resenärer och självfallet ännu svårare att få till stånd
en behövlig ökning av resandetillströmningen.
Om nödvändig upprustning av det eftersatta bannätet i
Kalmar län dröjer riskeras att persontrafiken läggs ner,
därför att järnvägsalternativet ej kan erbjuda sina resenärer
rimliga krav på modern anpassning. Järnvägstrafiken i
Kalmar län bör ges möjlighet att utvecklas. Då skapas
bättre förutsättningar för utvecklingen i mellersta och norra
Kalmar län.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om upprustning av länsjärnvägarna
i Kalmar län.
Stockholm den 22 januari 1991
Stig Alemyr (s)
Lena Öhrsvik (s)
Bengt Kronblad (s)
Arne Andersson (s)
i Gamleby