Västkustregionen är en av Nordens viktigaste arbetsmarknads- och trafikregioner. Stora krav ställs på en fungerande infrastruktur som inom området kan effektuera de behov som människor, företag, myndigheter och det allmänna ställer på samfärdseln. Tyvärr finns det kraftiga revor i transportapparaten. Inom Bohuslän är framtiden för Bohusbanan osäker. Det är glädjande att representanter för samtliga partier på Bohusbänken, står bakom en motion i syfte att verka för att Bohusbanan säkras och ansluts till det norska statsbanenätet.
Då vi i andra sammanhang tagit initiativ i syfte att höja standarden på länets vägnät, vill vi med denna motion påtala det besvärliga läge som den spårbundna trafiken befinner sig i, men också peka på utvecklingslinjer.
Det finns idag en allmänt omfattad mening att den spårbundna trafiken skall ta över godsmängder och persontransporter från landsväg. Inte minst miljöskäl motiverar detta. Länets trafikpulsåder, Europaväg 6, som är långt ifrån utbyggd, klarar inte mycket mer av tung och annan trafik.
Ser man till järnvägstrafiken berörs länet av 6 olika linjer som strålar samman i Göteborg, utom en, Herrljungabanan, som via startpunkt i Uddevalla knyter samman en vid region, f.v. transporter inte minst mot Stockholm. För Herrljungabanan gäller att banvallen flerstädes är undermålig och har dålig spårgeometri som begränsar godstågens vagnvikter.
Herrljungabanan är en av de järnvägar som drabbas av regeringens krispaket. Konsekvensen kan bli att en tioprocentig nedskärning leder till att trafiken på vissa sträckor tas bort. Det kan vara början till en nedläggning av banan. I stället bör man verka för att ge banan en chans, genom en allmän upprustning.
Ett exempel på kvalitetförbättring är att man bör återinrätta sovvagnsförbindelsen med Stockholm. För bättre trafiksäkerhet bör dessutom ett större antal planskilda korsningar ordnas på sträckan. På längre sikt bör spåren bytas ut etc.
När det gäller bandelen Göteborg-Borås finns här lokal trafik som är omfattande. Dock är den interregionala trafiken stor och av nationellt intresse. Upprustning av bandelen är ytterst befogad, inte minst med tanke på områdets storflygplats, Landvetter, och planerna på en järnvägsanknytning.
Beträffande Götalandsbanan -- en planerad ny järnväg mellan Göteborg och Stockholm, via Borås, Jönköping och Östergötland -- är den av mycket stort intresse. I systemet ingår en helt ny sträckning mellan Borås och Tranås. Lokalt finns en utredningsgrupp som driver frågan med representanter från kommuner och län längs banan. En första delutbyggnad mellan Göteborg och Landvetter bör prioriteras, inte minst för att biltrafiken till och från flygplatsen ska kunna minskas.
Västkustbanan Göteborg--Malmö får dubbelspår mellan Göteborg och Kungsbacka för att möjliggöra pendeltrafik. Banan är i övrigt behäftad med flera problem och har i huvudsak en enkelspårig linje. Vi har tidigare krävt att banan skall vara dubbelspårig i hela sin längd. Den skulle då bli ett verkligt alternativ till bilen.
Totalt sett finns på flera ställen behov och krav fokuserade på en önskan om pendeltåg på flera av banorna i Västsverige. Storstadsutredaren Ulf Adelsohn har föreslagit en ny organisation ''Västtåg'', bl.a. med sikte på att göra inköp av motorvagnståg lämpliga för pendeltrafiken. Vi ser förslaget som intressant, inte minst med tanke på samordningsvinster inom administrationen i regionen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av upprustning av järnvägslinjen Uddevalla--Herrljunga (Borås) bl.a. innebärande sovvagnsförbindelse Uddevalla--Stockholm,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att storflygplatsen Landvetter ges järnvägsförbindelse,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utbyggnad av Västkustbanan till dubbelspår.
Stockholm den 18 januari 1991 Kenth Skårvik (fp) Leif Olsson (fp)