En snabbtågsförbindelse mellan Stockholm och
Sundsvall skulle enligt gjorda utredningen få en mycket
positiv effekt på utvecklingen längs södra Norrlandskusten
och skulle även bidra till att markant öka tågåkandet, vilket
skulle få värdefulla miljö- och trafiksäkerhetseffekter. Trots
tidigare positiva uttalanden om att inom de närmaste åren
kunna genomföra detta snabbtågsprojekt synes nu råda
ganska stor ovisshet om det kommer att genomföras. Vi vill
därför på nytt ta upp denna fråga. Vi anser nämligen att det
är synnerligen viktigt att detta snabbtågsprojekt genomförs
inom de närmaste åren. Ett riksdagsuttalande om detta är
erforderligt.
Södra Norrland behöver stärkas
Befolkningsutvecklingen i såväl Gävleborgs som
Västernorrlands län har varit den svagaste i landet under
1980-talet. Utvecklingen har ännu inte brutits. Visserligen
redovisar båda länen nu -- liksom alla övriga --
befolkningsökning, men denna är procentuellt långt under
riksgenomsnittet. De regionalpolitiska insatser som gjorts i
dessa båda län har varit alltför blygsamma. Det är därför av
största vikt att kraftfulla insatser görs för att förbättra
förutsättningarna för näringslivs- och annan utveckling bl.a.
genom väsentliga förbättringar av infrastrukturen.
Båda länen kan nu betecknas som krislän med många
företagsnedläggningar och produktionsinskränkningar. I
början av december l990 rapporterades att i Gävleborgs län
hade 2 000 personer varslats om uppsägning och 1 000 blivit
uppsagda från sina jobb, till vilket kommer 1 000
korttidsvarslade. I Västernorrlands län hade mer än 1 000
varslats om uppsägning vid 35 företag.
Snabbtågsförbindelse för en positivare utveckling
Den utredning om snabbtågsförbindelse mellan
Stockholm och Sundsvall som initierats av berörda
kommuner och länsstyrelserna i Gävleborg och
Västernorrland har visat att snabbtågen skulle innebära att
förutsättningarna för utvecklingen i dessa regioner skulle
förbättras avsevärt. Genom att kommunikationerna mellan
orterna i området och mellan dessa och Uppsala--
Stockholmsområdet blir förbättrade, snabba och även i
övrigt väl fungerande, ökas förutsättningarna för
näringslivets utveckling.
Dessutom skulle arbetsmarknaderna förbättras. Nu är
flera av de enskilda kommunernas arbetsmarknader för små
och mer eller mindre skevt sammansatta. Många människor
har därför till följd av dålig trafikstandard till angränsande
kommuner fel arbetsuppgifter eller inget arbete alls
samtidigt som de kanske skulle behövas i grannkommunen
med efterfrågan på arbetskraft inom andra yrkesgrupper.
Med snabbtåg skulle det bli betydligt större möjligheter att
arbetspendla mellan två orter eller kommuner längs denna
järnväg. Med förbättrade kommunikationer skulle också
företagen kunna samverka bättre och få vidgade
marknader.
De båda länens landshövdingar har nyligen i skrivelse till
regeringen med krav på genomförande av projektet
framhållit att snabbtågsförbindelsen behövs för att allmänt
vitalisera södra Norrland.
Miljö- och trafiksäkerhetsvinster
För närvarande dominerar personbilstrafiken
förflyttningarna längs södra Norrlandskusten mellan
orterna där och ned till Mälardalen med negativa
konsekvenser för miljö och trafiksäkerhet. Med snabbtåg
skulle enligt utredningen betydande resflöden flyttas över
till tåg, vilket skulle förbättra såväl miljön som
trafiksäkerheten. Snabbtåg på denna sträcka skulle inte
enbart förbättra resemöjligheterna längs kusten utan även
för områdena norr och väster om ostkustbanan och över
huvudtaget öka järnvägstrafikens förutsättningar i
Norrland. Dessutom borde snabbtågen både kunna
konkurrera med flyget och genom anknytning till Arlanda
och Midlanda bli ett värdefullt komplement till flyget.
Riksdagsmotioner 1988, 1989 och l990 1988
väckte vi en motion om tidigareläggning av
snabbtågsprojektet och 1989 deltog vi i en fempartimotion
(1988/89:T562) med motsvarande krav. Med anledning av
den senare motionen skrev trafikutskottet (1988/89:TU16)
våren l989 att banverket ''uppgett att projektet är högt
prioriterat'' och att SJ för sin del är ''berett att sätta in den
vagnmateriel som krävs''. Enligt trafikutskottet stod det
klart att snabbtåg mellan Stockholm och Sundsvall skulle få
stor betydelse för kommunerna längs Norrlandskusten, och
utskottet utgick från ''att banverket vid sin
samhällsekonomiska prövning av projektet beaktar de
regionalpolitiska effekterna.'' Motionen avslogs därmed
och något tillkännagivande till regeringen gjordes alltså
inte.
Hösten l989 uppgav kommunikationsministern i ett
frågesvar till Martin 0lsson (c) att regeringen inte avsåg att
vidta några som helst åtgärder för att denna
snabbtågsförbindelse skulle komma till stånd.
Mot bl.a. denna bakgrund återkom vi med en motion
(1989/90:T505) i fjol. Denna motion avstyrktes
(l989/90:TU27) med motsvarande motivering som 1989.
I årets budgetproposition synes detta snabbtågsprojekt
ej alls omnämnas.
Behövs ett riksdagsuttalande
Mot bakgrund av riksdagsbehandlingen av ärendet,
kommunikationsministerns frågesvar, avsaknaden av
uppgifter i budgetpropositionen och osäkerheten om SJ:s
och banverkets planer kommer att innebära erforderliga
satsningar för att snabbtågsförbindelsen på hela sträckan
Stockholm -- Sundsvall genomförs inom de närmaste åren,
behövs ett klart riksdagsuttalande. Ett annat väsentligt skäl
för en uttalad viljeinriktning från riksdagens sida är vikten
av att de berörda länen och kommunerna får klarhet om vad
som planeras och vad de själva skall planera för. Det behövs
någon form av ''öronmärkning'' av medel för detta projekt,
vilket samtidigt skulle innebära att samhället tar det
regionalpolitiska ansvar som denna hårt drabbade del av
vårt land har rätt till och så stort behov av.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om genomförande av
snabbtågsprojektet Stockholm--Sundsvall.
Stockholm den 16 januari 1991
Martin Olsson (c)
Gunnar Björk (c)
Karin Starrin (c)