Skadlighetsprövning av långväga busstrafik
I och med utgången av 1992 är den av riksdagen tidigare beslutade rekonstruktionsperioden för SJ slut. En utvärdering skall därefter genomföras. I detta sammanhang skall SJs trafikeringsrätt eventuellt omprövas. För att belysa konsekvenserna av SJs ensamrätt till trafikering av stomnätet har ett utredningsarbete inletts. Utredningsresultatet skall utgöra underlag för ett framtida beslut.
I budgetpropositionen 1990/91:100 bilaga 8 föreslår föredraganden att den s.k. skadlighetsprövningen av långväga busstrafik enligt 8 § yrkestrafiklagen slopas den 1 januari 1992. Förslaget upprepas i proposition 1990/91:87 ang. näringspolitik för tillväxt. Den s.k. skadlighetsprövningen syftar till att förhindra att långväga busstrafik etableras parallellt med den långväga järnvägstrafiken och därigenom undergräver den långväga persontrafiken på järnväg.
En avreglering av den långväga busstrafiken kan komma att få mycket omfattande effekter på järnvägstrafiken. Utbyggnaden av ett omfattande interregionalt busslinjenät i landet kan förutses vid sidan av det redan befintliga järnvägsnätet. Det kan allvarligt ifrågasättas om en sådan utveckling står i samklang med 1988 års trafikpolitiska beslut om bra miljö, energisparande och främjande av trafiksäkerhet. En omfattande överföring av persontransporter från järnväg till landsväg kan bli resultatet av regeringens förslag. Resandeunderlaget ger knappast utrymme för två parallella och fullvärdigt utvecklade trafiksystem. I stället bör en målmedveten styrning ske mot ett persontransportsystem där olika kollektiva färdmedel såsom tågets, bussarnas och flygets förutsättningar bäst tas tillvara vad gäller långväga resor.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prövning av reglerna för långväga busslinjetrafik.
Stockholm den 6 mars 1991 Sture Thun (s) Sverre Palm (s) Ines Uusmann (s) Leo Persson (s)