Den svenska bilparken är i dag tämligen ålderstigen. Cirka 40 procent av personbilarna är över tio år gamla. Cirka 16 procent är över 15 år och saknar helt och hållet utrustning för begränsning av kväveoxidutsläpp.
I och med katalysatortekniken för avgasrening har vi fått en mycket stor skillnad mellan å ena sidan utsläppen från moderna, katalysatorutrustade bilar av årsmodellerna 1987 och senare, och å andra sidan de äldsta, orenade bilarna. De sistnämnda förorenar mer under 100 mils körning än katalysatorbilarna under 1 000 mil.
Tack vare katalysatorbilarna, som nu är cirka en miljon och därmed utgör över 25 procent av bilparken, minskar avgasutsläppen från personbilarna sedan 1988. Med den utvecklingstakt vi har anledning att räkna med bör utsläppen av koloxid, kolväten och kväveoxider var tillbaka på 1960 års nivå år 2000. Utsläppen av bly från biltrafiken närmar sig redan nu 1950 års nivå. Minskningen går emellertid i långsam takt och det vore fördelaktigt om den kunde påskyndas.
Även utsläppen av koldioxid, som har betydelse för den så kallade växthuseffekten, är större från den äldre bilarna. Koldioxidbildningen är direkt beroende av bränsleförbrukningen, och de äldre bilarna har högre bränsleförbrukning till följd av tyngre konstruktion, större luftmotstånd och mindre bränsleeffektiva motorer.
Även trafiksäkerhetsmässigt finns klara skillnader mellan de olika bilgenerationerna. Dels har en utveckling skett som innebär vissa konstruktivt betingade skillnader i form av till exempel bättre skyddsegenskaper hos de nyare bilarna vid en kollision, dels är de äldre bilarna självfallet genom slitage, rostskador med mera i ett sämre skick.
Bilprovningens statistik visar tydligt hur antalet anmärkningar vid kontrollbesiktningen ökar med fordonets ålder. I fråga om personbilar underkändes 1989 till exempel sju procent av de två år gamla, men över 30 procent av bilarna som var tio år och äldre. Av tvååringarna fick cirka 23 procent anmärkningar vid besiktningen, av tioåringarna över 70 procent.
Syftet med den nya konsumentköplag som trädde i kraft vid årsskiftet är att förbättra konsumentens trygghet vid köp av varor. Den nya lagstiftningen som omfattar varor av allehanda slag, alltifrån godisbitar för en krona upp till bilar för hundratusentals kronor, tvingar den som yrkesmässigt säljer varor att på en rad punkter ge konsumenten väsentligt bättre villkor än tidigare. Flera av de viktigaste förändringrna för konsumenten berör framför allt köp av kapitalvaror. Som exempel kan nämnas att konsumenten nu har rätt att avbeställa beställda varor ända fram till leveransdagen och att han kan få ersättning för de merkostnader som han får på grund av att en vara är felaktig eller levereras för sent. Den nya lagstiftningen medför ökade kostnader för handeln och därmed också på sikt för konsumenten. De som arbetar inom den seriösa bilhandeln har trots detta accepterat lagstiftningen och kommer att göra sitt bästa för att uppfylla lagstiftarens intentioner. Jag vill också framhålla att bilbranschen är i stort sett den enda bransch som efter årsskiftet fortsätter med att ge konsumenterna ett extra skydd utöver konsumentköplagen i form av garantier. Detta gäller inte bara garantier för nya fordon utan även för begagnade.
Något som inte så många känner till är att ett mycket stort antal bilaffärer där konsumenter är köpare överhuvud taget inte omfattas av den nya konsumentköplagen. Det förhåller sig nämligen så att mer än varannan försäljning av begagnade bilar sker utanför den yrkesmässiga bilhandeln. I antal räknat rör det sig om drygt 500 000 affärer årligen -- under 1989 var antalet 565 000. Räknat i procent är andelen av samtliga bilaffärer i landet där konsumentskydd saknas så hög som drygt 40 procent om vi utgår ifrån 1989 års siffror.
Den helt övervägande delen av de konsumentköpta bilar som inte omfattas av konsumentköplagen är bilar där också säljaren är konsument. Vid sådana affärer behövs heller ingen varudeklaration. Varudeklaration krävs däremot när bilar med ett pris på minst 15 000 kronor säljs av en bilhandlare. Den genomsnittliga standarden på de bilar som säljs mellan privatpersoner är väsentligt lägre än på de bilar som säljs i den yrkesmässiga handeln. Detta innebär att en stor del av de konsumenter som är ekonomiskt svagast helt saknar konsumentskydd när de köper bil.
För att förbättra konsumentens ställning vid köp av begagnade bilar föreslår jag därför att en obligatorisk överlåtelsebesiktning införs. En sådan överlåtelsebesiktning finns för övrigt i några andra länder som till exempel Frankrike och Danmark. I praktiken skulle kravet på överlåtelsebesiktning kunna utformas så att en ny ägare inte kan registreras på en begagnad bil om denna inte inom två månader före överlåtelsen genomgått sådan besiktning.
En överlåtelsebesiktning av här tänkt slag kan utformas som en konditionstest, alltså inte bara en vanlig kontrollbesiktning. Förslagsvis kan denna överlåtelsetest utföras av antingen AB Svensk Bilprovning eller Motormännens Riksförbund som har ett antal teststationer, eller för ändamålet särskilt utvalda verkstäder. Överlåtelsebesiktningen bör omfatta bilar som är äldre än tio år. Det är dessa bilar som erfarenhetsmässigt föranleder flest problem för sina köpare och då inte minst vad gäller trafiksäkerheten. Under 1989 såldes i Sverige 510 000 bilar som var mer än tio år gamla.
Eftersom den nu föreslagna överlåtelsebesiktningen i första hand motiveras av konsumentskäl bör Konsumentverket/Konsumentombudsmannen höras i saken. Även Svensk Bilprovnings synpunkter bör inhämtas.
Andra positiva effekter av en överlåtelsebesiktning är, förutom ett ökat konsumentskydd, en ökad trafiksäkerhet och en förbättrad miljö genom att en överlåtelsebesiktning skulle påskynda utskrotningen av äldre fordon. Slutligen skulle också en obligatorisk överlåtelsebesiktning befrämja en konkurrens på mer rättvisa villkor inom den yrkesmässiga bilhandeln genom att den skulle framtvinga ett bättre konsumentskydd även vid köp hos den oseriösa yrkesmässiga bilhandel som i dag finns. Denna oseriösa bilhandel växer sig allt starkare i takt med att den seriösa handeln får allt större kostnader för att uppfylla de krav som samhället uppställer, till exempel av den nya konsumentlagstiftningen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en obligatorisk överlåtelsebesiktning av äldre personbilar.
Stockholm den 25 januari 1991 Wiggo Komstedt (m)