med anledning av prop. 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt
Gotländska vägfrågor
I propositionen redovisar regeringen omfattande
satsningar på investeringar i infrastrukturen som kommer
att innebära att Sverige i sin helhet stärker sin
konkurrenskraft gentemot övriga länder i Europa. Noteras
bör dock att satsningen framförallt sker på de större
trafiklederna och i storstadsområdena.
Tillväxtpropositionen behandlar enbart investeringar i
infrastrukturen. Drift och underhåll förutsätts ske med
ordinarie medel enligt budgetpropositionen. Där föreslås
för drift och underhåll för år 1992 ett anslag om 6 125 Mkr
vilket är 266 Mkr (+ 4,5 %) mer än 1991 års anslag. Med
nuvarande prognos för kostnadsstegringar mellan 1991 och
1992 innebär det ett minskat produktionsutrymme om ca 6
%. Detta är mycket illavarslande eftersom det inte täcker
trafikens årliga vägslitage. Pågående kapitalförstöring inom
vägunderhållet kommer inte att kunna hejdas utan kommer
istället att accelerera, vilket får allvarliga konsekvenser inte
minst för landsbygdsvägarna.
Regeringens målsättning om en levande landsbygd
kommer inte att kunna förverkligas om inte förutsättningen
för finansiering av drift, underhåll och förbättring av
landsbygdsvägarna väsentligt förbättras. Hur påverkar då
tillväxtpropositionen och övrig förväntad finansiering av
väghållningen förhållandena på Gotland? Eftersom det är
svårt att utläsa någon förbättring så är risken uppenbar att
Gotland får ytterligare svåra försämringar för
kommunikationerna till och från ön och på ön. Jag vill i
detta sammanhang särskilt framhålla följande:
Färjetrafiken till och från Gotland
Utvecklingen inom färjetrafiken under de senaste åren
är starkt oroande. Prisutvecklingen nu senast genom
resemomsen är helt oacceptabel. Som en följd härav
kommer turismen i en mycket brydsam situation och till
detta kan läggas omställningar inom jordbruket som gör
denna näring högst osäker. Andelen sysselsatta inom dessa
näringar är i förhållande till landet i övrigt mycket stort på
ön, varför nedskärningarna blir oerhört kännbara. Detta
har jag påtalat i särskilda motioner under allmänna
motionstiden. Härtill kommer den i tillväxtpropositionen
aviserade nedläggningen av Roma sockerbruk senast efter
1995 års betkampanj. En nedläggning påverkar kraftigt
sysselsättningen inom industrisektorn, vilket jag också
påpekar i separat motion.
För att motverka den negativa utvecklingen inom
jordbruk, turism och industri är det absolut nödvändigt att
kommunikationerna mellan Gotland och fastlandet
avsevärt förbättras beträffande prisnivå, turtäthet och övrig
service.
I sammanhanget vill jag peka på regeringens beslut den
14 februari i år om att riksväg 45 skall utsträckas till att
omfatta Göteborg--Karesuando och därmed utgöra en
nord-sydlig inlandsriksväg genom norra och mellersta
Sverige. I en kommentar till beslutet säger
kommunikationsministern att riksväg 45 blir en viktig
turistled genom Sveriges inland och att ett omfattande
arbete läggs ned i berörda kommuner för att stimulera
turismen.
En enhetligt numrerad riksväg skulle utgöra ett viktigt
medel i det arbetet.
Analogt med detta vill jag föreslå att riksväg 73
Stockholm--Nynäshamn och riksväg 23 Växjö-Oskarshamn
förlängs till Visby. Att på detta sätt inlemma Gotland i det
svenska trafiknätet innebär ett nytänkande som inte minst
har psykologisk betydelse för turismen. Väl medveten om
att vägarna går över vattnet så finns parallellen redan i dag
i Europavägsystemet.
Gotlands ''vägar'' till fastlandet går till Nynäshamn
respektive Oskarshamn. Vägverket svarar för alla allmänna
färjeleder i landet utom lederna mellan Gotland och
fastlandet. På alla allmänna färjeleder som Vägverket
driver åker passagerare och fordon helt gratis. I den
jämförelsen synes priset för en resa mellan Gotland och
fastlandet inte acceptabelt.
Att kräva gratis resa mellan Gotland och fastlandet
synes inte realistiskt och har heller aldrig gjorts. Däremot
borde vägpriser över vattnet kunna tillämpas, där den
statliga bilersättningen kunde utgöra riktmärke. Staten bör
svara för färjetrafikens infrastrukturkostnad d v s
kapitaltjänstkostnader för tonnaget jämte hamnavgifter.
Möjligheter såsom exempelvis någon form av taxfree
försäljning skall kunna prövas såväl som möjligheten till en
bättre konkurrens inom båttrafiken. Hela trafikföringen
mellan Gotland och fastlandet är nu så problematisk att jag
i motion T 645 krävt en särskild oberoende utredning.
De gotländska vägarna
Utvecklingen av de statliga anslagen till drift och
underhåll är oroväckande. En sänkning av standarden på
landsbygdsvägarna kan inte accepteras. Gotland som har
sin bebyggelse spridd över hela ön skulle få allvarliga
försämringar. För Gotlands del är det framförallt
grusvägarna som för närvarande har en klart undermålig
standard. Det kalkrika materialet på ön gör grusvägarna
särskilt besvärliga. De blir smetiga, mjuka och sliriga vid våt
väderlek och stenhårda och gropiga vid torr väderlek. På
grund av det fina materialet, nedkrossad kalksten, blir de
också mycket dammbenägna.
För att motverka detta måste dammbindning med salt
utföras i betydligt större omfattning än vad som är brukligt
för övriga grusvägar. I sammanhanget kan påpekas att de
allmänna statliga vägarna på Öland, som i princip har
samma material som Gotland, sedan lång tid tillbaka är
belagda. Vägdirektören på Gotland har som målsättning att
få samtliga allmänna statliga vägar belagda till sekelskiftet.
Det är i och för sig en vällovlig målsättning med det måste
ske i snabbare takt om en rimlig standard skall kunna
uppnås även på det lågtrafikerade vägnätet. Det är en
nödvändig förutsättning för att kunna klara omställningen
inom jordbruket och att kunna klara erforderliga
turistsatsningar på den gotländska landsbygden. Inte minst
cykelturismen är beroende av att det finns ett godtagbart
vägnät som inbjuder till cykeltrafik. Det är ett rättvisekrav
att de gotländska grusvägarna snarast beläggs.
Gotland är det enda länet i landet som har helt saltfritt
under vinterhalvåret. Det gäller både statliga och
kommunala vägar. De gotländska trafikanterna är mycket
positiva till detta och anpassar hastigheten vid halt väglag,
varför olycksstatistiken inte försämrats. Vägverket på ön
har också en utmärkt information till bilisterna via
lokalradion.
De gotländska trafikanterna accepterar inte att
vintersaltet kommer tillbaka. Mot den bakgrunden rimmar
det dåligt att man sommartid använder dubbelt så mycket
salt för att dammbinda vägytan jämfört med en normal
grusväg på fastlandet. Därför måste en beläggning komma
till stånd snarast. Även ur miljösynpunkt medför
beläggning stora positiva effekter.
Av 150 mil statliga vägar är ca 34 mil grusvägar.
Förstärkning och beläggning av dessa har av Vägverket
kostnadsberäknats till ca 70 Mkr, ett mycket blygsamt
belopp i förhållande till de vinster som skulle göras om
vägarna beläggs.
Samordnad statlig och kommunal väghållning på
Gotland
I propositionen redovisas förslag till ny organisation för
Vägverket. Om riksdagen beslutar i enlighet med förslaget
så vill jag föreslå att Gotland tillförs den östra regionen och
inte den sydöstra som är föreslaget i propositionen. Enligt
min uppfattning föreligger ett betydligt större
kommunikationsutbyte för Gotlands del med den östra
regionen. Kontakt har förevarit från Länsstyrelsen med
Vägverket och kommunikationsdepartementet och därvid
har man inget att erinra mot att denna överföring sker.
När det gäller väghållningen på Gotland så föreligger
ingen koppling av naturliga skäl till vägarna på fastlandet
om man bortser från färjeförbindelserna. Därför finns
ingen samordningsvinst att hämta med något annat län.
Däremot borde en samordning av den statliga och
kommunala väghållningsproduktionen på Gotland förefalla
vara en lösning för att effektivisera verksamheten och ett
sådant förslag har utarbetats av vägdirektören på Gotland.
Den mest effektiva åtgärden torde vara att bilda ett särskilt
produktionsbolag för väghållningen. Detta bolag ägs
gemensamt av Gotlands kommun och vägverket. Bolaget
tillhandahåller sedan de tjänster som beställs.
Med hänsyn till Gotlands läge och därmed begränsade
möjligheter till samarbete med andra län torde vägfrågorna
på ön bäst handläggas inom länet. Det är därför nödvändigt
att Vägverkets myndighetsdel (beställardel) för det
gotländska vägnätet stationeras på ön. Tillräckliga
befogenheter bör kunna delegeras ut så att detta blir fallet.
Sammanfattningsvis bör det finnas goda möjligheter att
utveckla trafikfrågorna till och från Gotland och på ön om
mina yrkanden om dels en särskild utredning om
färjetrafiken och dels här ovan nämnda vägfrågor får en
positiv behandling.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att vägverket får i
uppdrag att planera och genomföra förstärkning och
beläggning av det gotländska vägnätet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att i vägverkets nya organisation
Gotland tillförs den östra regionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär att vägverket må
beakta vad i motionen anförs om inlemmande av Gotland i
svenska trafiknätet.