Bilistens omtalade frihet börjar bli en tvångströja. Att tillbringa timmar varje dag av sin fritid i en oändlig bilkö är att bli bestulen på sin fria tid. Med dagens trafikmängd kräver bilen ständigt större asfalterade ytor. Men trafikstockningarna kan inte asfalteras bort.
Ju fler infartsleder, ringleder osv. i och omkring storstäderna och större tätorter -- ju fler bilar och ju allt lägre genomsnittshastigheter på igenkorkade vägar. Biltrafiken kräver fler och större parkeringsytor, biltrafikleder, trafikapparater, bilsäljhallar, motell, bensinstationer, däckfirmor och bilskrotupplag. Och alla anläggningar som behövs för de allt fler bilarna fungerar som barriärer så att det blir svårare att ta sig fram på andra sätt -- kollektivt, till fots eller per cykel.
Frågan är om vi skall låsa fast oss i ett så obekvämt och förlegat trafiksystem, eller pröva nya banor. Trots utvecklad teknik på många andra områden har Sverige inte prövat några rejält nya lösningar i kollektivtrafiken. Otroligt höga summor pengar har däremot lagts ner på allt ''häftigare'' bilmodeller. Mångmiljardbelopp har gått till vägbyggnationer. Dessutom -- i ett bostadsområde med ca 1 000 lägenheter, krävs minst 25 000 kvadratmeter parkeringsyta, en yta som i stället kunde användas till grönområden eller fler och lägre hyreshus.
Vänsterpartiet anser att det behövs ett nytt slags kollektivtrafiksystem med i stort sett befintlig teknik -- data och elektronik -- och ett projekt som gäller ett avancerat spårtaxisystem, kallat Sky Cab. Just Sky Cab är en svensk idé, en spårtaxi som löper längs banor ovan marken.
Låt mig citera tidningen ''Ny Teknik'' och dess reportage:
Det är en gråmulen morgon och du skall åka till jobbet. Du stoppar in magnetkortet i läsaren. En spårtaxi står inne på stationen och väntar. När du gjort din beställning skjuts sidan och taket på vagnen bakåt och du kan sjunka ner i en fåtölj. Med hög fart åker du till jobbet i bekväma fåtöljer ett par meter över marken. Inga byten, kortast möjliga väg och ett gott miljösamvete.
Med i stort sett befintlig teknologi och ett nytänkande från näringsliv och myndigheter skulle spårtaxi kunna bli en svensk exportprodukt.
De som står bakom projektet räknar med att en Sky Cab-vagn färdas 2,5 gånger snabbare än bilar och 4,5 gånger snabbare än bussar. De bedömer reskostnaden som likvärdig med städernas busstrafik, ca 8 kronor per passagerarmil. Motsvarande kostnad för bilresor är ca 20 kronor. Det högautomatiserade systemet är billigt i underhåll och man räknar med längre livslängder på bana och vagnar. Enligt beräkningar skulle en Sky Cab-resa bara dra en tiondel så mycket energi som motsvarande bilresa.
För Sverige är det viktigt att snabbt skaffa sig kunskaper om nya bansystem. Miljöfaktorn och energibesparingsskäl borde vara en tillräcklig drivkraft för att de projekt som finns i Sverige äntligen börjar prövas i verkligheten. Det är mycket hoppingivande att flera svenska städer har visat intresse för detta nya transportsystem för kollektivtrafik. Göteborg är den av våra storstäder som är aktuell för ett automatiskt spårvägssystem genom Miljöprojekt Göteborg.
Av miljö- och trafikpolitiska skäl och dessutom som en viktig regionalpolitisk satsning bör också en medelstor stad få ett kraftigt statligt stöd för att genomföra ett sådant projekt. Gävle kommun som är beredd att medverka för att lösa sina trafikproblem ligger nära till hands, eftersom transportforskningsberedningen (TFB) redan utsett Gävle till försöksort.
Lika intressant som miljöfaktorn är den betydelse en industriell fullskaleproduktion av t ex Sky Cab skulle kunna få för svenskt näringsliv. Här handlar det om produktion av stålkonstruktioner, byggnation av banor, vagnar, datorer, inredning m m. En sådan helt ny produktion skulle dels kunna få stor regionalpolitisk betydelse med många nya jobb och dels innebära nya möjligheter för exportmarknaden. Inför framtiden handlar det om nya möjligheter till både kvalitativ och ekonomisk tillväxt.
Försiktigheten och trögheten, liksom orealistiska förhoppningar på massbilismen ledde till att regering och riksdag inte vågade satsa tillräckligt på kollektivtrafiken på 50- och 60-talen. Då hade vi chansen att satsa på snabbtåg som kunde ha gjort Sverige till ett föregångsland på området. Det blev andra länder i Europa som tog språnget i rätt tid och de lät sig inte hejdas ens av sina starka bilindustrikoncerner.
Sverige får inte missa tåget en gång till. Nu gäller det nya spår och en miljöinriktad nydaning av städernas infrastruktur på det kollektiva trafikområdet. Den infrastrukturfond som kommer att inrättas i år bör kunna ta de nya grepp som krävs för att ett projekt som Sky Cab skall förverkligas. Med ett statligt utvecklingsbidrag finns förutsättningar för samfinansiering med producenter inom det geografiska område där den aktuella projektkommunen finns.
Ett statligt utvecklingsbidrag till minst hälften av kostnaden för byggandet av en första etapp i en medelstor stad som är i behov av nya trafiklösningar och regionalpolitiska satsningar bör finansieras av fonden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar om ett utvecklingsbidrag till ett automatiskt spårtrafiksystem i en medelstor stad i enlighet med vad i motionen anförts.
Stockholm den 25 januari 1991 Viola Claesson (v)