Viltstängsel längs våra högtrafikerade vägar bidrar i hög grad till en bättre trafiksäkerhet. Viltstammarna i Sverige av framför allt älg och rådjur har ökat starkt de senaste åren och de utgör utan tvekan en stor olycksrisk i trafiken. Därför är det bra med vägverkets satsningar på viltstängsel. Dessa stängsel är effektiva och det absolut mest effektiva skyddet mot viltkollisioner.
Emellertid utgör de också ibland ett oönskat och oöverstigligt hinder för människor. Vår allemansrätt medför ett mycket stort s.k. rörligt friluftsliv. En naturvandrare som kommer fram till en väg med viltstängsel har ingen möjlighet att ta sig upp på vägen. För att lösa detta problem ordnas här och var med s.k. stättor eller andra övergångsmöjligheter. Men avståndet mellan dessa platser är stort och vandraren vet oftast inte var den närmaste stättan finns.
Samma problem kan uppstå för en vägtrafikant som behöver lämna vägen till fots för att t.ex. skaffa hjälp.
Skyltning på viltstaketen med upplysning om i vilken riktning och på vilket avstånd närmaste övergång finns skulle lösa detta problem. Vägverket bör få i uppdrag att utreda möjligheter och kostnader för sådan skyltning.
Med hänvisning till det ovan anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att vägverket får i uppdrag att utreda möjligheten att informera allmänheten via skyltar på viltstängsel.
Stockholm den 24 januari 1991 Carl G Nilsson (m)