Det finns stor variation i den svenska bilparkens utnyttjande. De flesta bilägare kör minst 1 000 mil per år och många kör avsevärt mycket mer. Men särskilt äldre människor använder sin bil endast vid enstaka tillfällen och då oftast till korta sträckor på hemorten. För alla kategorier gäller samma regler om årlig besiktning vid Svensk Bilprovning.
För många äldre bilägare känns den återkommande bilbesiktningen onödig -- anmärkningarna är oftast ringa eller inga. Slitaget på bilen är litet och äldre pensionärer är i regel personer som vårdar sina bilar mycket noggrant. Dock upplevs besiktningskostnaden som kännbar.
Från trafiksäkerhetssynpunkt måste det vara stor skillnad på angelägenhetsgraden av kontrollbesiktning om en bil gått 5 000--10 000 mil sedan föregående besiktning eller om den gått 400--500 mil. Det borde genom en enkel rutin vara möjligt att ''sålla ut'' de nästan stillastående bilarna och låta dem få ett längre intervall mellan kontrollerna.
Försäkringsbolagen använder sig av flera olika körklasser. Bilprovningen skulle kunna ha två. En körsträcka under exempelvis 500 mil skulle automatiskt kunna ges dispens till nästa år. En uppgift om mätarställningen i besiktningsprotokollet, för dem som så begär, vore ett enkelt sätt att rationalisera både för Bilprovningen och den enskilde bilägaren.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om längre intervall mellan kontrollbesiktningarna för bilar med extremt kort körsträcka.
Stockholm den 23 januari 1991 Gudrun Norberg (fp)