Motion till riksdagen
1990/91:T38
av Roy Ottosson m.fl. (mp)

med anledning av prop. 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt


I den aktuella propositionen berörs dels frågan om ökad
konkurrens i inrikesflyget och dels om luftfartsinvesteringar
under 1990-talet.
Vi har i partimotionen om luftfart som inlämnades i
januari 1991 redogjort för vårt synsätt på luftfartspolitiken
och tagit ställning i de flesta luftfartsfrågor som som nu åter
aktualiseras. Den här motionen ska därför ses som ett
komplement till den tidigare partimotionen.
1. Förslag till nya riktlinjer för inrikes flygtrafik
Regeringen föreslår nya riktlinjer för inrikestrafik som
går ut på ökad konkurrens, mer avreglerade
marknadsformer och EG-harmonisering. Konkret föreslås
att SAS och Linjeflyg ska ges möjlighet till att konkurrera
inbördes på primärnätet. Detta ska ske genom att båda
flygbolagen får parallella koncessioner på dessa linjer från
1/1 1992. Dessutom föreslås att SAS och Linjeflygs
prioriterade ställning vid nyetablering av linjer upphör. I
övrigt avser regeringen återkomma med ytterligare förslag
till avreglering m.m.
Vi anser att det är viktigt att utnyttja samhällets
begränsade tillgånger på ett effektivt och resurssnålt sätt.
Ökad konkurrens och avreglering kan vara medel till att
uppnå detta. Vi har därför inget att invända mot de ovan
skissade konkreta förslagen från regeringen.
Vi vill dock framhålla att luftfarten idag gynnas på ett
otillbörligt sätt gentemot andra trafikslag genom en
betydligt mildare beskattning. Flyg betalar inte energiskatt
på sitt bränsle och miljöbeskattningen är ofullständigt
genomförd. Dessutom åtnjuter flyget indirekt subventioner
genom att kommuner ofta lämnar bidrag till flygplatser.
Detta medför en betydande snedvridning i konkurrensen
mellan trafikslagen till flygets fördel. Vi anser att
subventionerna till luftfarten måste upphöra. Vi kräver
också att flyget i fortsättningen ska bära samma energi- och
miljöskatter som andra trafikslag.
2. Investeringar i luftfart
Regeringen föreslår, vad gäller investeringsplaneringen,
att riksdagen ska godkänna den praxis som utvecklats
nämligen att kundernas krav och betalningsvilja ska styra
snarare ett samhällsekonomiskt synsätt. Undantaget
uppges vara större flygplatsinvesteringar som t.ex. en tredje
rullbanan på Arlanda där en mer omfattande prövning
krävs.
Vi anser att det samhällsekonomiska synsättet är viktigt
i investeringsplaneringen. Detta bör vidgas till att gälla även
alternativa förslag med andra transportslag och s.k.
nollförslag. En mer långtgående samordning krävs. Vi har
därför tidigare föreslagit bl.a. att ett trafikverk ska bildas
som kan göra denna typ av överväganden för större projekt.
Detta trafikverk bör ersätta såväl nuvarande transportråd
som delar av befintliga trafikverk för skilda transportslag.
Regeringens förslag innehåller också en del positiva
omdömen om en fördjupad samordning av
investeringsplaneringen, en mer utvecklad ägarstyrning till
förmån för ett samhällsekonomiskt synsätt m.m.
Regeringens förslag är därför svårbedömt -- det framgår
inte vad som är den egentliga förändringen i inriktningen av
investeringsplaneringen. Förslaget bör därför avslås.
I propositionen finns också ett avsnitt om
luftfartsinvesteringar, dock utan någon hemställan till
riksdagen. Avsnittet har i stort sett samma innehåll som
fanns i den nyligen framlagda statsverkspropositionen.
Regeringen vill se en fortsatt stark utbyggnad av luftfarten
med bl.a. ''en snar utbyggnad i Stockholmsområdet''.
Vi är emellertid av motsatt uppfattning. Kulmen för
inrikes luftfart bör anses vara passerad. Nu handlar det
snarare om att minska luftfarten till förmån för en snabb
utveckling av ett nationellt snabbtågsnät. Med en rättvis
beskattning av flyget skulle en sådan utveckling antagligen
uppfattas som självklar. På grund av viss skattebefrielse och
vissa subventioner till luftfart (se ovan) kan emellertid
denna utveckling fördröjas. Fördröjningar i
järnvägsinvesteringar kan naturligtvis också inverka
negativt. Vi avser dock att arbeta för en positiv utveckling i
dessa avseenden.
Detta innebär att vi säger bestämt nej till en ny rullbana
på Arlanda flygplats. Luftfartsverket bör vidare inriktas på
stagnation och sedemera viss nedgång i sin verksamhet.

Hemställan

Med anledning av vad som ovan anförts hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om otillräcklig beskattning av och
subventioner till luftfart,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett centralt samordnande
trafikverk,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag till inriktning
av investeringsplaneringen vid luftfartsverket till förmån för
den i motionen angivna inriktningen,
4. att riksdagen avvisar regeringens åsikter om
flygplatsutbyggnader till förmån för den i motionen angivna
satsningen på ett nationellt snabbtågsnät,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att en tredje rullbana på Arlanda flygplats inte skall byggas.

Stockholm den 6 mars 1991

Roy Ottosson (mp)

Kjell Dahlström (mp)

Åsa Domeij (mp)

Carl Frick (mp)

Lars Norberg (mp)

Marianne Samuelsson (mp)