Ett välutbyggt vägnät är en förutsättning för ett väl
fungerande näringsliv, för boende, service m m i hela
landet.
Men det räcker inte med att vägarna en gång byggts. De
måste också hållas farbara.
Att tillfälligt spara pengar genom att låta stora delar av
vägnätet förfalla är ett resursslöseri som inom en nära
framtid kostar ofantliga belopp att reparera.
Det svenska vägnätet uppgår till 384 000 km. Av detta är
hela 280 000 km enskilda vägar. Trots att dessa har ett stort
samhällsekonomiskt värde, utgår statsbidrag endast till en
fjärdedel eller 71 000 km.
Det finns ett starkt samband mellan de högtrafikerade
riksvägarna och de lågtrafikerade mindre vägarna. En stor
del av det trafikflöde som finns på de större vägarna har
nämligen sitt ursprung i produktionskällor eller som sitt mål
platser utefter de små vägarna. Det är alltså av vikt att hela
vårt svenska vägnät kontinuerligt underhålls.
Under senare år har emellertid anslagen till
vägunderhållet kraftigt urholkats. Detta sammantaget med
en utökad trafik har lett till en väsentlig
standardförsämring. En stor del av de mindre, belagda
vägarna behöver en rejäl upprustning. Vägverkets
generaldirektör har själv uttalat att om inte ett omfattande
underhåll sker av de mindre, belagda vägarna, måste
beläggningen rivas upp och vägarna återgå till grusvägar.
Detta förefaller vara aktuellt också för flera vägar i
Uppsala län, där trafiken i stora delar ökat högst väsentligt
under de senaste åren och därmed utgjort en stor
påfrestning. Ännu sämre ställt är det emellertid med
grusvägarna. De tillhör inte vägverkets högt prioriterade
delar. I anslutning till årets budgetproposition heter det:
''Vägverket anger att grusvägarna har små trafikmängder
och ett relativt lågt värde, vilket leder till att åtgärder på
dessa vägar prioriteras bort.''
Av Uppsala läns totala vägnät, som uppgår till 2 900 km
utgörs 609 km, alltså 21 % av grusvägar. Alla de människor
som trots allt är beroende av dessa vägar, för att kunna driva
sina företag, klara alla sina privata transporter o s v, delar
helt visst inte uppfattningen att vägarna har ''lågt värde''.
Också i ett nationalekonomiskt perspektiv är det angeläget
att dessa vägar hålls i gott skick. Det som inte minst talar
för detta är att skogsindustrin, en av våra absolut främsta
exportnäringar, är helt beroende av framkomligheten på
grusvägnätet.
Det enskilda vägunderhållet drabbas förutom av
allmänna kostnadsökningar, också av en inte beaktad
effekt, nämligen momshöjningen. För byggande och för
vinterväghållning och barmarksunderhåll ökar
momssatserna från 3--5 % till 25 %.
Centern har redan tidigare, som ett led i
regionalpolitiken krävt att ett tioårigt upprustningsprogram
för beläggning och förstärkning av grusvägnätet skall
utarbetas. Enligt min mening är det mycket viktigt att ett
sådant program snabbt kan komma igång. För budgetåret
1991/92 bör en miljard kronor avsättas för ändamålet.
För att inte länsvägarnas kvalitet ytterligare skall
försämras bör 500 milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit
anslås.
För att de enskilda vägunderhållarna inte skall drabbas
oskäligt av den kraftiga momshöjningen, bör ett anslag på
80 milj.kr utöver regeringens förslag beviljas.
Till vägnätet i Uppsala län bör av dessa anslag tilldelas i
förhållande till vägnätets omfattning anpassade belopp.
Hemställan
Med stöd av vad som ovan anförts hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett
program för upprustning och beläggning av grusvägar,
2. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar
1 000 000 000 kr. till förstärkning av bärighet och
beläggning av grusvägar,
3. att riksdagen till drift och underhåll av statliga vägar
för 1991/92 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag
med 500 000 000 kr. förhöjt anslag,
4. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar ett i
förhållande till regeringens förslag med 80 000 000 kr.
förhöjt anslag till drift och byggande av enskilda vägar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tilldelning av medel till vägnätet
i Uppsala län.