Goda kommunikationer är en viktig förutsättning för hela landets utveckling.
Kraven från Östergötlands länsstyrelse, kommuner och näringsliv på förbättringar av vägar och broar är stora och välgrundade. Anpassningen till EG:s fordonsvikter har kraftigt ökat behovet av ytterligare anslag till länet.
Östergötlands problem är de otillräckliga anslagen till vägar, beläggningssidan och kraven på brosidan, problemen har ökat med tanke på att Sverige ska anpassa sig till EG:s bestämmelser.
Några speciellt viktiga objekt på riksvägssidan är värda att titta närmare på. För såväl länet som riket är det viktigt att ''landets viktigaste väg'' E 4 snarast blir utbyggd till motorväg på hela sträckan Jönköping--Stockholm.
I planen ingår den pågående utbyggnaden av sträckan Lövstad--Norrköping. Inriktningen av planeringen för objektet ''Förbifart Norrköping'' är att kunna starta 1992 för att kunna medge ett tidigare trafikinsläpp.
Ett annat riksvägsobjekt som är av vikt för såväl framkomlighet som miljö är ''Sörbyleden och Hulje-- Bornholm'' i Mjölby, som skulle kunna byggstartas redan i år om medel fanns tillgängliga.
Vad gäller driftåtgärder på det allmänna vägnätet i länet har för 1991 endast erhållits cirka 182 milj.kr. att jämföra med det redovisade behovet av cirka 265 milj.kr., vilket innefattar medel för att inte ytterligare eftersläpning skall uppstå och samtidigt att en viss återhämtning av tidigare eftersatt underhåll skall kunna ske.
De största problemen kommer att återfinnas på beläggningssidan och brosidan. Sålunda har behovet på beläggningssidan bedömts till 70 milj.kr. under 1991 medan årets budget medger en insats av cirka 37 milj.kr. Behovet på brosidan uppgår till 20--25 milj.kr. per år att jämföras med de cirka 10 milj.kr. som årets budget medger.
Den totala längden av det allmänna vägnätet i länet uppgår till 460 mil. Av dessa är fortfarande 133 mil grusvägar. Den belagda andelen uppgår således till 71 %. Enligt transportvisionen är målet år 2000 att ha en beläggningsandel av 80 %. Med nuvarande budgetram klaras endast 2--2,5 mil per år. Den totala kostnaden för att nå målet 80 % uppgår till cirka 170 miljoner kronor.
I den nyligen beslutade ''Bärighetsplanen'' där näringslivet deltar i finansieringen för att kunna upplåta vägnätet för EG:s fordonsvikter får i Östergötlands län dessa medel endast användas till riksvägar och primära länsvägar medan planen i skogslänen (Värmland, Kopparberg, Gävleborg, Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten) omfattar alla allmänna vägar och även vissa enskilda vägar.
Det bör här observeras att Östergötland har en betydande skogsareal på 607 tusen ha. Tillväxten i skogen ligger över medeltalet i riket: 5,5 skogskubikmeter mot 3,8 för landet i övrigt. Avverkningen i länet uppgår till 2,6 miljoner skogskubikmeter per år.
För att klara virkestransporterna krävs omfattande bärighetshöjande åtgärder.
Det behov som föreligger för att klara EG- bestämmelserna på det allmänna vägnätet uppgår till cirka 250 miljoner kronor. Som exempel på viktiga länkar kan nämnas vägen mellan Norrköping och Skärblacka, där årligen 1 miljon ton trä- och pappersprodukter passerar.
Beträffande de enskilda vägarna kan rent allmänt sägas att med en relativt måttlig anslagsökning skulle dessutom mycket värdefulla insatser kuna göras för skogsbruk och lantbruk men också för att hålla landsbygden levande.
För de enskilda vägarna med statsbidrag, till vilka inga bidrag ur bärighetsplanen utgår till länet, kommer också stora problem att uppstå. När cirka 90 % av det allmänna vägnätet blir upplåtet för tyngre laster kommer krav att ställas på de enskilda väghållarna att de också skall upplåta vägar och broar för dessa laster.
45--50 % av de enskilda vägarna i länet kräver omlastning från bil till släp beroende på antingen dålig framkomlighet, dålig anslutning till allmän väg eller att vändplats saknas.
På det statsbidragsberättigade enskilda vägnätet finns 114 broar av vilka endast 37 klarar EG-standarden. För år 1992 fördelas 19,9 milj.kr. till de sju skogslänen.
Östergötlands problem är som ovan beskrivits likartade dem som skogslänen får speciella medel för att lösa. Jag anser att infrastrukturfondens medel i stor omfattning bör komma Östergötland till del. Därmed kommer näringslivet i länet att kunna utvecklas på ett mer positivt sätt.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om infrastruktursatsningar i Östergötlands län.
Stockholm den 24 januari 1991 Inge Carlsson (s)