Goda kommunikationer är en förutsättning för regional
utveckling och balans. Detta gäller i särskilt hög grad
Norrlands inland, där kommunikationernas standard är helt
avgörande för möjligheterna att utveckla näringslivet.
Skogsbrukets transportproblem
Skogsbruket är en av länets huvudnäringar, som lider av
de eftersatta väginvesteringarna och underhållet i länet.
Jämtlands län har ca 1/10 av landets samlade skogstillgångar
och är dessutom det län i landet från vilket-- i absoluta tal
räknat -- det mesta virket transporteras (tyvärr!) ut för
förädling i andra län.
Skogsbruket får lida för brister i vägverkets
värderingsmodell, som inte medger nyansering av vilka
vikter som bärs upp av fordonens axlar. Denna
värderingsmodell kan därför inte tillåtas styra
väginvesteringarna om målet är att skapa likvärdiga
utvecklingsförutsättningar. Redan i
planeringsförutsättningarna konserveras och förstärks
spännvidden och obalansen mellan landets starka
respektive svaga regioner.
Vägverkets planerings- och värderingsmodell förutsätter
att landets allmänna vägnät och -- självklart -- huvudvägnät
redan uppfyller någon form av minimikrav i hela landet.
Med denna utgångspunkt styrs sedan resurserna mellan
regionerna genom registrering av det antal fordonsaxlar
som trafikerar vägarna.
I praktiken innebär t.ex. detta, att behov av ytterligare
förbättringar i storstadsområden på väg med intensiv
personbilstrafik och med full bärighet året runt jämförs med
vägar i Norrlands inland, vilka endast tillåter tunga fordon
på tjälad mark om broarna håller. I skogsområden som
Norrlands inland kan man med fog dessutom förmoda att
den tunga trafikens andel av det totala fordonsflödet är
större än i storstadsområdena. Detta ger dock inget
genomslag i värderingsmodellen.
Turismens betydelse ökar
I Jämtlands län är turismen den snabbast växande
huvudnäringen. Turismens behov av goda vägar beaktas
inte i tillräcklig omfattning, detta trots att trafikflödena i
Jämtlands län är flera gånger större under turistsäsong,
jämfört med de värden som representerar årsdygnstrafiken.
Årligen besöks länet av ca. 1 miljon turister. De flesta
kommer till länet vägledes. Detta innebär att länets vägnät
skall betjäna förutom länets ca. 55 000 personbilar och
bussar även ytterligare ca. 250 000 fordon, som tillförs länet
genom turisttrafiken. Hela 60 % av dessa fordon (ca.
150 000) kommer till länet under vinterturistsäsongen,
d.v.s. under vårvintern när tjälskaderestriktionerna ger sig
till känna. Vinterturismen berör dessutom i hög grad det
lågt prioriterade sekundära och tertiära vägnätet i länet,
vilket skapar särskilda problem.
Hälften grusvägar
Det allmänna vägnätet i länet uppgår till ca 600 mil
(5 981 km). Detta innebär 44,8 km allmän väg/1 000
invånare, vilket är mest i hela landet.
I Stockholms län utgörs t.ex. det allmänna vägnätet av
drygt 300 mil (3 058 km). Detta innebär ca 1,92 km allmän
väg/1 000 invånare. Västerbottens län och Norrbottens län
har 37,59 respektive 33,24 km allmän väg/1 000 invånare.
Ca. 55 % av de allmänna vägarna i länet har beläggning,
medan motsvarande andel för hela riket är ca 70 %.
Tendensen är dessutom den, att länets eftersläpning ökar i
förhållande till landet i övrigt.
I inget annat län i landet utförs -- i absoluta tal -- så stort
trafikarbete (mätt i fordonskilometer) på allmänna vägar
med slitlager av grus som i Jämtlands län. Drygt 12 % av
trafikarbetet i länet utförs på sådana vägar, medan
medelvärdet för landet endast är ca 3 %.
På 1/3 av det allmänna vägnätet råder
tjälskaderestriktioner under i genomsnitt 2 månader årligen
(längsta avstängningstid 3,5 månader).
Huvudvägnätets andel av de allmänna vägarna i länet
utgör nästan 33 % (riksvägar 93,3 mil + primära länsvägar
101,6 mil = 195 mil).
Enligt vägverket är det självklart att huvudvägnätet i
hela landet skall ha beläggning. Huvudvägnätet i Jämtlands
län är belagt på endast 172 mil och har grusvägar på hela 23
mil, d.v.s. nästan 12 % av huvudvägnätet i länet utgörs av
grusvägar. Det finns totalt endast 450 km grusvägar på
landets huvudvägnät. Av dessa grusvägar finns mer än
hälften i Jämtlands län (53 %).
På huvudvägnätet i Jämtlands län förekommer
tjälskaderestriktioner på drygt 30 mil under ca två månader
årligen.
På hela 45 % av huvudvägnätet i länet nås inte
medelresehastigheten 76 km/timma.
På huvudvägnätet i länet finns det 22 broar, som inte
klarar EGs bruttoviktsbestämmelser.
Enligt den senaste inventeringen finns det totalt c:a 120
broar i Jämtlands län, som inte klarar EG:s
bruttoviktsbestämmelser.
Otillräcklig medelstilldelning
Tilldelningen av medel till vägar i Jämtlands län är för
liten. För att understryka länets behov av åtgärder redovisas
följande tillståndbild för Z län:Beläggningsandelen för
hela vägnätet är 55 %, riksgenomsnittet ca. 70 %.
Väglängd primära länsvägar med grusslitlager är 226 km.
Motsvarar ca. 62 % av rikets primära länsvägar med
grusslitlager.Samtliga grusvägar med trafik med mer än
250 fordon per årsdygn är 143 km. Motsvarar ca. 20 % av
rikets samtliga grusvägar med mer än 250 fordon per
årsdygn.Totala kostnader för att enbart åtgärda
bärighetsbrister på vägar som normalt sätts ner har
beräknats till ca. 1 300 Mkr.Totala kostnader för att
återhämta eftersläpande underhåll avseende beläggnings-,
torrläggnings- och grusslitlagerunderhåll har beräknats till
ca. 385 Mkr.
Nu bör broarna i Storsjön byggas
För att mobilisera nödvändiga resurser för en forcerad
upprustning av vägnätet i Jämtlands län har vi
centerpartister från Jämtlands län vid tidigare riksmöten
upprepade gånger föreslagit att större vägbyggnadsprojekt
skulle kunna komma till utförande med finansiering utanför
statsbudgeten. I en centermotion till riksmötet 1986/87
föreslogs sålunda, att de synnerligen angelägna
broprojekten vid Vallsundet och Rödösundet i Storsjön i
Jämtland skulle erbjudas till entreprenörer eller konsortium
av entreprenörer att byggas för att sedan förhyras (s.k.
leasing) av vägverket för att efter viss tid, förslagsvis 10 år,
helt övertas av vägverket. Riksmötet beslöt med anledning
av bl.a. en centermotion, att uppdra åt regeringen att
återkomma med förslag till extern finansiering av
vägprojekt.
I proposition 1987/88:50 föreslogs att regeringen skulle
medges bemyndiga vägverket att tidigarelägga byggande av
vägar eller broar med lån, s.k. förskottering, från
kommuner eller företag. Sannolikt kan detta arrangemang i
vissa tätbefolkade trafikintensiva delar av landet underlätta
genomförandet av angelägna projekt. Om arrangemanget
inte skall föranleda en fortsatt koncentration av
investeringarna, förutsätter det emellertid att vägverket i
berörda stödområden också bemyndigas ersätta de
kommuner eller företag, som ''förskotterar'' en väg- eller
broinvestering, för räntekostnaderna under tiden fram till
dess väg- eller broprojektet inlöses. Vallsundsföreningen i
Jämtland har vid upprepade tillfällen uppvaktat flera
myndigheter i brofrågorna.
Färjorna över Vallsundet och Rödösundet i Storsjön i
Jämtland behöver repareras och inom kort förnyas.
Vallsundsföreningen har med noggranna beräkningar som
grund framfört förslag om att de medel som vägverket
avsätter för färjornas reparation och nyanskaffning istället
skall avsättas till en fond för att användas vid de aktuella
brobyggena över Vallsundet och Rödösundet i Storsjön.
Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1991/92 anvisa
ett extra anslag om 200 000 000 kr. för underhåll och
upprustning av vägnätet i Jämtlands län,
2. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge, att
vägverket vid förskottering från kommun eller företag av
kostnad för väg- eller broprojekt inom stödområdet också
skall medge att ersättning för räntekostnaden utgår fram till
att projektet inlöses,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om särskilda brofonder.