Ett väl utbyggt vägnät är en förutsättning för att många
områden i vårt land även i framtiden skall vara bebyggda
och kunna utvecklas. Även de människor som bor i
glesbygd skall givetvis ha tillgång till vägförbindelser av
sådan karaktär att de kan behålla sitt boende, utöva sin
yrkesverksamhet och kunna nå serviceinrättningar av skilda
slag.
Älvsborgs län är till betydande delar ren glesbygd. Det
allmänna vägnätet i länet omfattar ca 500 mil, av vilka ca
165 mil är grusvägar, som till stora delar är högtrafikerade.
Länet har därmed den största andelen grusvägar av
befintliga allmänna vägar i landet. För ca 130 mil av
vägnätet gäller därtill bärighetsrestriktioner under
tjällossningsperioder, vilket är ett stort problem särskilt för
skogsbruket, när det gäller att klara virkestransporterna.
Skogsindustrin måste kunna få fram sin råvara och risken
för att kvarliggande virke skadas av t ex insekter är
avsevärd.
Älvsborgs län har därtill i jämförelse med andra län en
stor andel vägar med enkel beläggning av s k YIG-typ. En
sådan beläggning skall normalt kunna klara en tioårsperiod
men för Älvsborgs län gäller ett genomsnitt på ca 5 år
beroende på kraftig trafikbelastning men också på dålig
vägstandard. Dessa vägar kräver mycket höga
underhållskostnader, vilket utgör en påtaglig risk för att de
rivs upp för att återgå till grusväg.
Vägnätet i Älvsborgs län är i betydande omfattning i
behov av en ordentligt upprustning. Skälen härtill är
många. Den egna bilen är en nödvändighet för många av
dem som bor i glesbygd. Dåliga vägar medför ett ökat
slitage på bilarna. Bensinkostnaderna ökar.
Säkerhetsriskerna är påtagliga inte minst när det gäller
skolskjutsarna. Varutransporterna fungerar sämre.
Det är av stor samhällsekonomisk betydelse, att
vägnätet underhålls ordentligt. Underlåtenhet i detta
avseende medför avsevärt större kostnader i framtiden för
att återställa standarden. Därtill kommer kostnaderna för
skador av skilda slag, som blir följden av dåligt
vägunderhåll. Skälen för bristerna i underhåll av vägarna är
ständigt desamma -- anslagen är för små, trots att bilismen
betalar in miljardbelopp till statskassan för att bilägarna
skall ha rätt använda vägarna. Men endast en del av dessa
medel används till att upprätthålla vägbeståndet.
Det är inget orimligt krav att en ökad andel av vad
bilisterna betalar in i skatt till staten kommer vägväsendet
till del. För Älvsborgs län krävs i ett första skede ökade
insatser om 300 miljoner kronor för att andelen belagda
vägar skall komma i nivå med vad som redan gäller för södra
Sverige i övrigt. Detta skulle kunna ske med en förstärkning
på 100 miljoner kronor per år under en treårsperiod och
därefter en långsiktig uppföljning under 1990-talet.
Vägförhållandena i Älvsborgs län är av en sådan
beskaffenhet, att kraftfulla åtgärder är en nödvändighet.
Det ankommer på regeringen att se till att fördelningen av
medel blir sådan, att den nuvarande resursförstörelsen
stoppas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att förbättra
vägförhållandena i Älvsborgs län.
Stockholm den 25 januari 1991
Hans Nyhage (m)
Arne Andersson (m)
Stig Bertilsson (m)
i Ljung