Enligt vägverket uppgår investeringsbehovet under
1990-talet i de statliga vägarna i Sverige till nära 100
miljarder, dvs. 10 miljarder i genomsnitt per år. Till detta
kommer ett investeringsbehov i storleksordningen 8
miljarder i statskommunala vägar och ytterligare 22
miljarder i övriga trafikanläggningar. Investeringsbehovet i
kommunala gator och enskilda vägar uppgår också till
betydande belopp.
Vi har inom Värmlands län en rad basindustrier som är
starkt beroende av att vägnätet fortlöpande förbättras. Som
exempel vill vi nämna att företagen på länets bruksorter
behöver ett vägnät som gör det möjligt för deras
exportprodukter att komma ut på marknaden. En
utveckling mot högre förädlingsgrad och därmed högre
saluvärde ställer också krav på kortare transporttider.
Beräkning av investeringsbehoven
Inom Värmlands län gjordes för något år sedan en
översiktlig beräkning av investeringsbehovet på länets
allmänna vägar. Beräkningen resulterade i ett behov av
investeringar i storleksordningen 6 000 milj.kr. Under de
närmaste 15--20 åren.
Under hösten 1989 antog länsstyrelsen i Värmlands län
en prioriterad förteckning för byggande av riksvägar och
länstrafikanläggningar under perioden 1991--2000.
Arbetena på riksvägarna omfattar objekt för ca 1 400
milj.kr. medan länstrafikanläggningar skulle fordra
investeringar på omkring 700 milj.kr.
Arbetena borde enligt länsstyrelsen komma till
utförande inom den närmaste planperioden.
Byggande av vägar
För perioden 1991--2000 har Värmlands län tilldelats i
riksvägplanen 232 milj.kr. och i planen för
länstrafikanläggningar 183 milj.kr. Länet har dessutom
erhållit 442 milj.kr. från det särskilda anslaget för
bärighetshöjande åtgärder för perioden 1991--1997.
Vi motionärer konstaterar att de tilldelade medlen för
investeringar i riksvägar och länstrafikanläggningar är
otillräckliga. Viktiga vägprojekt kommer inte att kunna
genomföras inom erforderlig tid. Vi vill framför allt peka på
objekten riksväg E 18
riksgränsen--Töcksfors och riksväg 61 förbi Kil. En
fortsatt förbättring av riksväg 61 på andra sträckor är
betydelsefull också med tanke på de kraftfulla satsningar
som sker på vägens fortsättning i Norge mot Kongsvinger
och Oslo.
Vi vill även framhålla behovet av förbättringar på
riksväg 62 genom Klarälvdalen. Den tunga trafiken
kommer att öka ytterligare på grund av nedläggningen av
NKLJ-banan Hagfors--Deje. Den tunga industrin i Hagfors
och Munkfors transporterar betydande mängder gods på
riksväg 62.
Flera mycket angelägna länstrafikanläggningar kan inte
heller genomföras inom erforderlig tid. Viktiga objekt som
inte ryms i flerårsplanen är bl.a. nytt trafikcentrum i
Karlstad, Välsvikenleden i Karlstad (ny huvudgata som
skall möjliggöra exploatering av nytt industriområde). En
ytterligare angelägen satsning är väg 240 mellan Väse och
Hagfors. Nedläggningen av NKLJ-banan innebär även att
väg 240 får en ökad belastning av tung trafik som tidigare
gått via järnväg. Vidare krävs förbättringar på turistleden,
länsväg 234, mellan Fagerås och Sunne.
Det finns för närvarande förslag, den s.k. IF-
utredningen, om nya finansieringsformer, som skall öka
resurserna för byggande, drift och underhåll av vägar. Vi
utgår från att dessa förslag realiseras, så att vägkapitalet kan
vidmakthållas och transportbehoven tillgodoses, men
förutsätter att de miljö- och regionalpolitiska aspekterna
vägs in i det kommande förslaget.
Underhåll och drift
Även anslagen för drift och underhåll av de allmänna
vägarna i Värmlands län är otillräckliga. I synnerhet gäller
detta beläggningsunderhållet. På de mindre trafikerade
vägarna är standarden icke acceptabel på en rad håll inom
länet. Sådana vägsträckor kan vi finna nära nog överallt,
som exempel kan vi nämna sträckan Torsby--Finnsjön i
norra Värmland. Vägverket strävar efter att årligen förse
ett antal grusvägar med permanent beläggning, i första hand
de sträckor som har en trafik överstigande 250 fordon per
dygn. I början av 1980-talet åtgärdades på detta sätt
omkring 100 km väg per år. Under 1990 kunde endast ett
fåtal kilometer grusvägar beläggas på grund av att anslagna
medel var förbrukade.
Inlandsvägen
Vi vill framhålla betydelsen av att det skapas en
genomgående inlandsriksväg från Göteborg till
Karesuando. En ändrad numrering och nya hänvisningar
enligt det förslag som vägverket har lagt fram kommer att
få stor betydelse för bl.a. turismen i stora delar av
Värmlands län. Som vägverket anser finns det lika stor
anledning att förlänga riksvägen mellan Mariestad och
Filipstad norrut till Mora.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om byggande av riksvägar och
länstrafikanläggningar i Värmlands län,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nya finansieringsformer för
byggande, drift och underhåll i vägnätet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om anslagen för drift och underhåll
av de allmänna vägarna i Värmlands län.
Stockholm den 23 januari 1991
Magnus Persson (s)
Kristina Svensson (s)
Lisbeth Staaf-Igelström (s)
Gunilla Andersson (s)