Vägverket har under hösten 1990 haft regeringens
uppdrag att lägga fram förslag till ändringar i
planeringsprocessen och att utreda konsekvenserna av en
ändrad regional organisation för Vägverket. Anledningen
till uppdraget är den s.k. IF-utredningens (SOU 1990:86)
kritik mot det planeringssystem som används för
investeringar i trafikens infrastruktur och att Vägverkets
nuvarande organisation med bl.a. länsvisa vägförvaltningar
inte är ändamålsenlig.
När det först gäller planeringsprocessen föreslår
Vägverket att roll- och ansvarsfördelningen inom den
statliga väghållningen tydliggörs. Detta skall
förhoppningvis öka dialogen mellan intressenter och
brukare om behov och finansiella möjligheter. Vidare
föreslås att perspektiven i transport- och vägplaneringen
lyfts från enskilda objekt till system av vägar. När det gäller
frågan om finansiering vill Vägverket skapa ett dotterbolag
som skall svara för marknadsfinansiering av verksamheten.
När det sedan gäller den framtida organisationen
föreslås att Vägverket ute i landet skall representeras av sex
regioner för myndighetsuppgifter och produktion. Dessa
skall ersätta de nuvarande vägförvaltningarna. En av
avsikterna med förslaget är att det skall bli lättare att
tillämpa den föreslagna systemsynen på vägnätet.
Värmlands län föreslås ingå i en västlig region tillsammans
med Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs, Skaraborgs län
och en del av Hallands län. Huvudorten i den västra
regionen föreslås ligga i Göteborgsområdet.
Vi välkomnar att systemen för planering och finansiering
av de statliga vägarna ses över. Sannolikt finns det
effektivitetsvinster att göra med en planeringsmodell som är
betydligt enklare och rationellare än dagens. Det bör bl.a.
gå att på ett bättre sätt än hittills ta tillvara brukarnas
intressen.
Vägverkets förslag till regionindelning ställer vi oss
emellertid avvisande till. Om huvudansvaret för den statliga
väghållningen i Värmlands län flyttas från en myndighet
inom länet till ett organ i Göteborgsregionen, kommer detta
att medföra att kunskaperna om de regionala och lokala
vägfrågorna i exempelvis Värmlands län successivt minskar.
Risken är stor att de trafikproblem som råder i
Göteborgsregionen kommer att kräva alltför stor
uppmärksamhet, på bekostnad av förhållandena i regionens
yttre delar. På sikt kan detta leda till att det värmländska
vägnätet utarmas. Detta skulle direkt motverka den
regionala utjämning som riksdag och regering eftersträvar.
Samma resonemang kan för övrigt föras för
Kopparbergs och Örebro län med Sundsvall respektive
Stockholm som huvudorter inom dessa regioner.
En indelning av Vägverket i sju regioner, där
Värmlands, Örebro och Kopparbergs län tillsammans utgör
nordvästra regionen, är enligt vår mening att föredra. För
det talar bl.a. att trafiksambanden mellan Värmlands,
Örebro och Kopparbergs län är väl så starka som inom den
västra regionen, som Vägverket föreslår. En mycket stor del
av den tunga trafiken i Värmlands län är virkestransporter
som utgår från Bergslagen och går till Karlstadsområdet.
Dessa transporter kan då hanteras inom en och samma
region och där förhållandena är likartade. Om vägverkets
förslag genomförs kommer dessa transporter att beröra inte
mindre än tre regioner.
Karlstad skulle, anser vi, vara den lämpligaste
huvudorten för den nordvästra region som vi föreslår. I
Karlstad finns förutom vägförvaltningen även
regionkontoret för byggnadsdistriktet som omfattar
Värmlands, Örebro och Kopparbergs län. Detta är det enda
byggnadsdistrikt som föreslås splittras. I övrigt
överensstämmer den regionindelning som Vägverket
föreslagit med befintliga byggnadsdistrikt. Det föreligger en
stor risk att den befintliga kompetensen i Karlstad går
förlorad om byggnadsdistriktet för Värmlands, Örebro och
Kopparbergs län dras in.
För Vägverkets långsiktiga kompetensutveckling är det
viktigt att verket kan rekrytera väl utbildad och erfaren
personal. Vägverkets förslag till regionindelning kan på sikt
komma att äventyra personalrekryteringen. Det är därför
enligt vår mening nödvändigt att en ort som Karlstad, med
väl utbyggd service, utbildning m.m. och med erfaren
personal i en på vägområdet redan uppbyggd organisation,
kommer i fråga som huvudort för en nordvästlig region
inom Vägverket.
Vägverkets förslag om förändrad regionindelning m.m.
är av mycket stor betydelse för den regionala utvecklingen
i landet. En sådan övergripande förändring bör därför efter
sedvanlig remissbehandling beslutas av riksdagen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en indelning av vägverket i sju
regioner,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att en av vägverkets regioner skall utgöras av Värmlands,
Örebro och Kopparbergs län och att Karlstad skall vara
huvudort i denna region,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att förslag om eventuell regionförändring skall föreläggas
riksdagen för beslut.
Stockholm den 23 januari 1991
Magnus Persson (s)
Bo Finnkvist (s)
Kristina Svensson (s)
Lisbeth Staaf-Igelström (s)
Gunilla Andersson (s)