Behovet av en upprustning av regionens vägnät är stort. Det handlar bl.a. om att förstärka vägarna så att de får en kapacitet motsvarande de krav som ställs för att industrin och turismen skall kunna vidareutvecklas. Goda kommunikationer är en förutsättning för fortsatt positiv utveckling av regionens näringsliv. För huvudparten av regionen finns inga andra transportmedel än vägtransporter.
Det har under en tioårsperiod varit en stor eftersläpning när det gäller nödvändiga investeringar i vägnätet. Det är därför välmotiverat att regionen får en större andel av den ökade ram som riksdagen kan komma att besluta om.
Den offensiva satsning på vägarna som folkpartiet liberalerna förespråkar skulle komma dessa regioner till gagn.
Det är viktigt att iståndsätta och vidmakthålla beläggningarna, men också att fortsätta belägga vältrafikerade grusvägar.
Äldre svaga broar behöver förstärkas och byggas om.
Folkpartiet liberalerna förespråkar en investeringsram på 100 miljarder kronor för vägväsendet under 1990-talet. En satsning av den storleksordningen är helt nödvändig för att råda bot på bristerna i den svenska vägstandarden. Fram till början av 1980-talet översteg investeringarna i vägar de årliga avskrivningarna. Då bröts dock denna trend. Från 1983 till 1989 minskade vägkapitalets värde med 6,5 miljarder kronor -- en minskning med ca 7 procent. Försämringen har drabbat såväl tättrafikerade landsvägar som glesbygdsvägarna.
Enligt vår mening är offensiva satsningar i infrastruktur ett gott exempel på den strävan till mobilisering av lokala resurser, som vi länge efterlyst i regionalpolitiken.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av upprustning av vägnätet i västra Värmland och Dalsland.
Stockholm den 24 januari 1991 Isa Halvarsson (fp) Elver Jonsson (fp)