Totalt omfattar det allmänna vägnätet på Gotland ca 150
mil. Europavägar och riksvägar saknas helt medan primära
länsvägar svarar för ca 28 %. Fram till mitten av 1980-talet
utgjorde grusvägar en, jämfört med landet i övrigt, stor
andel av totala vägnätet. 1988 var dock ca 75 % av vägnätet
belagt. Grusvägar utgör ändå ett särskilt problem på
Gotland genom att gruset består av kalksten. Detta gör
vägarna särskilt dammiga och hårdhyvlade.
Turisttillströmningen under sommaren innebär mycket
stora trafikökningar som i sin tur ökar underhållsbehovet.
Underhållet påverkas också av den förhållandevis långa
barmarkstiden. Problemen accentueras av att de grustäkter
som finns ofta är små och grunda och att känslig natur och
fornminnen försvårar exploatering.
Den stora andelen glesbygdsboende, de många och
tunga transporter som jord- och skogsbruk samt
skolskjutsar för med sig kräver ett vittförgrenat vägnät med
stor bärighet året runt. Trots att jordbruket som näring står
inför stora förändringar måste människor även framdeles
ges förutsättningar att kunna bo och verka på landsbygden.
De senaste årens knappa tilldelning av
väginvesteringsmedel har medfört en allvarlig försämring av
länets vägstandard. Vägverket bör därför få i uppdrag att
planera och genomföra förstärkning och beläggning av
samtliga statliga grusvägar på Gotland. Detta innebär att
Gotland skulle få samma standard på vägnätet som Öland
redan har sedan flera år tillbaka.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att vägverket får i
uppdrag att planera och genomföra förstärkning och
beläggning av det gotländska vägnätet.
Stockholm den 24 januari 1991
Gunhild Bolander (c)