Bergslagsdiagonalen är en tänkt ny stamväg mellan
Norrlandskusten och Sydvästsverige. Den skall gå från
E4:an söder om Hudiksvall till Falun/Borlänge för att sedan
fortsätta via nuvarande riksväg 60 till Örebro.
Den viktigaste förutsättningen för Bergslagsdiagonalen
är att en ny väg med hög standard byggs mellan E4 och
Falun. Det är naturligtvis därför denna del av vägprojektet
är mest ifrågasatt och tveksam. Det finns tre
huvudalternativ till vägdragning, bitvis genom ren natur och
kulturmark, bitvis i form av upprustade länsvägar.
Kostnaden för att bygga denna felande länk ligger
någonstans mellan 155 milj.kr och 520 milj.kr, beroende på
val av alternativ och vägstandard. Pengar som idag inte
finns avsatta i någon budget.
Det råder i dag en stor konkurrens om väganslagens
fördelning. Många angelägna projekt får stå åt sidan på
grund av storsatsningar på koncentrationsområden.
Bergslagsdiagonalen är ett sådant projekt som kommer att
innebära ytterligare koncentration.
Planerna på Bergslagsdiagonalen bör omedelbart läggas
ned. Det är ett utslag av koncentrationstänkande som inte
har med regional balans att göra. Dessutom är denna typ
av ''stråk'' mycket miljöförstörande, vilket i sig självt borde
föranleda att projektet skrinläggs.
Risken är att denna typ av ''visioner'' snedvrider ett helt
läns eller en regions framtidssatsningar. I Dalarna krävs en
allsidig satsning på kommunikationer. Därför behövs även
satsningar på andra tvärtransportvägar eller nord-
sydgående vägstråk än Bergslagsdiagonalen, inte minst väg
68. Därför bör riksdagen uttala att några ekonomiska
resurser till Bergslagsdiagonalen inte kan komma ifråga
från statsmakternas sida.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att några statliga resurser till
Bergslagsdiagonalen inte kan komma i fråga.
Stockholm den 24 januari 1991
Lars-Ove Hagberg (v)
Bertil Måbrink (v)