Det finns ett starkt samband mellan det högtrafikerade
och lågtrafikerade vägnätet. Mycket av det trafik- och
transportflöde som finns på det högtrafikerade vägnätet har
nämligen sitt ursprung vid produktionskällor eller sitt mål i
orter, enskilda företag och hushåll utefter det lågtrafikerade
vägnätet. Det lågtrafikerade vägnätet är därför minst lika
viktigt för Sveriges välfärd som det högtrafikerade.
Om samhället vill satsa på landsbygden, vilket
åtminstone uttryckts i kampanjen ''Hela Sverige skall leva''
är en satsning på landsbygdsvägarna en av de viktigaste
åtgärderna.
Verkligheten har tyvärr varit annorlunda. Av det totala
statliga länsvägnätet på sammanlagt 8 000
mil är hela 3 000
mil grusvägar. Till största delen återfinns dessa på
landsbygden.
Dagens landsbygdsvägnät uppfyller långt ifrån kraven på
att erbjuda goda kommunikationsmöjligheter. Det finns
vägar, men standarden är oftast undermålig och drift och
underhåll kraftigt eftersatta. När bristen på underhåll nått
en kritisk punkt, bryts vägens bärighet ner och vägen blir
under långa tider närmast ofarbar.
Därför behövs kraftigt ökade anslag för underhåll och
upprustning av landsbygdsvägnätet och då framför allt
grusvägarna.
Vägverkets generaldirektör har i samband med
anslagsframställningen i årets budgetproposition uttalat sin
oro inför framtiden. Han skriver bl a : ''Om inte
statsmakterna löser den långsiktiga finansieringen för
vägväsendet kommer vägnätet att gå mot en stor kollaps
redan under mitten av 90-talet.'' Han fortsätter: ''Vi har
idag akuta problem med ett stort antal broar, vilket medför
svåra problem för företag och näringsliv. Standarden på
många av de mindre trafikerade vägarna har också nått en
nivå som gör att framkomligheten starkt begränsas.'' Vi
delar denna oro.
De som i första hand drabbas är självfallet de som har
sitt boende och/eller sina företag på landsbygden och längs
de aktuella vägarna. Konsekvenserna är att dessa drabbas
av en mängd olägenheter och ökade kostnader. Detta sker i
form av leveransproblem, tidsförluster, snabbare förslitning
av fordon och ökade reparationskostnader m.m.
Det finns också näringspolitiska skäl att göra en kraftfull
satsning på upprustning av grusvägarna. Dessa vägsträckor
har en mycket stor betydelse för exempelvis skogsindustrin,
som är en av våra i särklass främsta exportnäringar. Varje
år tillför oss skogsindustrin handelsintäkter på
femtiomiljardernivån. Det är därför av nationellt
ekonomiskt intresse att de delar av landets infrastruktur
som utgör en förutsättning för branschen har en god
standard.
Det är dock inte bara för skogsbruket som dessa vägar
spelar en stor roll. Lantbruket är på liknande sätt beroende
av transporter på dessa vägar. I exempelvis Jönköpings och
Kronobergs län utgör jord- och skogsbruket en viktig
basnäring. Därtill har jord- och skogsbruket en stor indirekt
betydelse för andra näringar och sysselsättningar. Det är
angeläget att länens möjligheter att behålla och också
utveckla ny sysselsättning, exempelvis genom utbyggd
turism, inte hämmas av låg vägstandard. Goda
kommunikationer och bra vägar är viktigt och
grundläggande om vi skall leva upp till devisen ''Hela
Sverige skall leva''.
Centern har tidigare krävt att ett tioårigt
upprustningsprogram för beläggning och förstärkning av
grusvägnätet skall utarbetas. Det bör ankomma på
vägverket att utarbeta ett sådant program. För att detta
program skall kunna inledas behöver enligt vår mening för
budgetåret 1991/92 anslås en miljard kronor. En sådan
satsning skulle ge förutsättningar för en nödvändig
upprustning av grusvägnätet även i Jönköpings och
Kronobergs län. Andelen grusvägar utgör i våra län mer än
en tredjedel av vägnätet. Vi anser därför att 100 milj.kr.
behöver anslås till upprustning och beläggning av våra
grusvägar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att landsbygdens vägar skall prioriteras,
2. att riksdagen hos regeringen begär ett program för
upprustning och beläggning av grusvägar,
3. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar 1 miljard
kronor till förstärkning av bärighet och beläggning av
grusvägar, varav 100 milj.kr. avsätts för Jönköpings och
Kronobergs län.
Stockholm den 17 januari 1991
Kersti Johansson (c)
Stina Gustavsson (c)