Det finns ett starkt samband mellan det högtrafikerade och lågtrafikerade vägnätet. Mycket av det trafik- och transportflöde som finns på det högtrafikerade vägnätet har nämligen sitt ursprung vid produktionskällor eller sitt mål i orter, enskilda företag och hushåll utefter det lågtrafikerade vägnätet. Det lågtrafikerade vägnätet är därför minst lika viktigt för Sveriges välfärd som det högtrafikerade.
Om samhället vill satsa på landsbygden, vilket åtminstone uttryckts i kampanjen ''Hela Sverige skall leva'' är en satsning på landsbygdsvägarna en av de viktigaste åtgärderna.
Verkligheten har tyvärr varit annorlunda. Av det totala statliga länsvägnätet på sammanlagt 8 000 mil är hela 3 000 mil grusvägar. Till största delen återfinns dessa på landsbygden.
Dagens landsbygdsvägnät uppfyller långt ifrån kraven på att erbjuda goda kommunikationsmöjligheter. Det finns vägar, men standarden är oftast undermålig och drift och underhåll kraftigt eftersatta. När bristen på underhåll nått en kritisk punkt, bryts vägens bärighet ner och vägen blir under långa tider närmast ofarbar.
Därför behövs kraftigt ökade anslag för underhåll och upprustning av landsbygdsvägnätet och då framför allt grusvägarna.
Vägverkets generaldirektör har i samband med anslagsframställningen i årets budgetproposition uttalat sin oro inför framtiden. Han skriver bl a : ''Om inte statsmakterna löser den långsiktiga finansieringen för vägväsendet kommer vägnätet att gå mot en stor kollaps redan under mitten av 90-talet.'' Han fortsätter: ''Vi har idag akuta problem med ett stort antal broar, vilket medför svåra problem för företag och näringsliv. Standarden på många av de mindre trafikerade vägarna har också nått en nivå som gör att framkomligheten starkt begränsas.'' Vi delar denna oro.
De som i första hand drabbas är självfallet de som har sitt boende och/eller sina företag på landsbygden och längs de aktuella vägarna. Konsekvenserna är att dessa drabbas av en mängd olägenheter och ökade kostnader. Detta sker i form av leveransproblem, tidsförluster, snabbare förslitning av fordon och ökade reparationskostnader m.m.
Det finns också näringspolitiska skäl att göra en kraftfull satsning på upprustning av grusvägarna. Dessa vägsträckor har en mycket stor betydelse för exempelvis skogsindustrin, som är en av våra i särklass främsta exportnäringar. Varje år tillför oss skogsindustrin handelsintäkter på femtiomiljardernivån. Det är därför av nationellt ekonomiskt intresse att de delar av landets infrastruktur som utgör en förutsättning för branschen har en god standard.
Det är dock inte bara för skogsbruket som dessa vägar spelar en stor roll. Lantbruket är på liknande sätt beroende av transporter på dessa vägar. I exempelvis Jönköpings och Kronobergs län utgör jord- och skogsbruket en viktig basnäring. Därtill har jord- och skogsbruket en stor indirekt betydelse för andra näringar och sysselsättningar. Det är angeläget att länens möjligheter att behålla och också utveckla ny sysselsättning, exempelvis genom utbyggd turism, inte hämmas av låg vägstandard. Goda kommunikationer och bra vägar är viktigt och grundläggande om vi skall leva upp till devisen ''Hela Sverige skall leva''.
Centern har tidigare krävt att ett tioårigt upprustningsprogram för beläggning och förstärkning av grusvägnätet skall utarbetas. Det bör ankomma på vägverket att utarbeta ett sådant program. För att detta program skall kunna inledas behöver enligt vår mening för budgetåret 1991/92 anslås en miljard kronor. En sådan satsning skulle ge förutsättningar för en nödvändig upprustning av grusvägnätet även i Jönköpings och Kronobergs län. Andelen grusvägar utgör i våra län mer än en tredjedel av vägnätet. Vi anser därför att 100 milj.kr. behöver anslås till upprustning och beläggning av våra grusvägar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att landsbygdens vägar skall prioriteras,
2. att riksdagen hos regeringen begär ett program för upprustning och beläggning av grusvägar,
3. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar 1 miljard kronor till förstärkning av bärighet och beläggning av grusvägar, varav 100 milj.kr. avsätts för Jönköpings och Kronobergs län.
Stockholm den 17 januari 1991 Kersti Johansson (c) Stina Gustavsson (c)