Stockholmsregionen har en besvärlig trafiksituation.
Den ständigt ökande fordonstrafiken ger en dålig miljö.
Förslag på olika lösningar, ofta kostnadskrävande,
framläggs. Upprepade krav hörs på att större andel av
tillgängliga anslag för byggande av vägar tilldelas
Stockholmsregionen för att förbättra trafikflödet. Ökade
anslag till Stockholmsregionen innebär i sin tur att övriga
län får mindre andel av totalanslaget för byggande av vägar
inom respektive län. Alla län har behov av ökade väganslag.
Därför måste en stark gemensam strävan vara att finna
lösningar som ger goda totala effekter. En ytterst viktig
åtgärd är att i så stor utsträckning som möjligt avlänka från
Stockholmsregionen all genomgående fordonstrafik. Detta
bör ske så fort som möjligt.
Vägförbindelsen ''Räta linjen'', en väg Norrköping--
Katrineholm--Västerås--Sala--Gävle, ger denna möjlighet.
''Räta linjen'' är ca 35 km kortare än motsvarande
förbindelse över Stockholm. Efter vissa ombyggnader kan
skillnaden bli 45--50 km. ''Räta linjen'' är också ca 15 km
kortare än över Katrineholm--Strängnäs--Enköping--
Uppsala.
Kortare vägsträcka är en viktig faktor i den totala
transportekonomin. Redan idag har därför ''Räta linjen''
stor betydelse för förbindelserna mellan Norrland och
södra/sydöstra Sverige. ''Räta linjen'' kan för sydöstra
Sveriges del anses vara en fortsättning norrut till Norrland
av den regionalpolitiskt mycket viktiga E66. ''Räta linjen''
används även som transportled mellan Norrlandskusten och
västkustregionerna, bl a beroende på att vägsträckan
Västerås--Gävle har en mycket bra vägtopografi, vilket är
mycket betydelsefullt i synnerhet för den tunga trafiken.
För att ''Räta linjen'' skall fungera helt tillfredsställande
som transportled krävs att förbättringar och ombyggnader
snabbt kan genomföras på vissa vägavsnitt. Näringslivet
kräver snabba och punktliga leveranser. Ur
trafiksäkerhetssynpunkt är det nödvändigt med en jämn
och hög vägstandard. Kortare vägsträcka och kortare
transporttider ger bättre transportekonomi för
transportföretagen. Därför måste ''flaskhalsarna'' byggas
bort.
Om detta är berörda länsstyrelser väl medvetna.
Förbättringar har genomförts, genomförs eller planeras att
genomföras, men takten i förbättringarna är alldeles för
långsam. Anvisade anslag räcker inte till för att på ett
snabbt och effektivt sätt fullfölja standardhöjningen.
Därför måste ytterligare medel tillföras väganslaget i
respektive län för att en upprustning av återstående
vägavsnitt av ''Räta linjen'' snabbt skall kunna genomföras.
Efter den erforderliga upprustningen skulle
Stockholmsregionen kunna avlänkas från all genomgående
fordonstrafik och ''Räta linjen'' skulle bli, för
fordonstrafiken, den självklara vägförbindelsen mellan
Norrlandskusten och södra Sverige.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att snabbt fullfölja
upprustningen av vägförbindelsen Norrköping--Västerås--
Gävle, den ''Räta linjen''.
Stockholm den 15 januari 1991
Birger Andersson (c)