Med anledning av utredningsbetänkandet Finansiering
av vägar och järnvägar (SOU 1990:86) gav regeringen
vägverket i uppdrag att redovisa sina överväganden vad
gäller utredarens förslag om ändring i planeringsprocessen.
I regeringens direktiv hette det bl.a.: ''Vägverket skall
även redovisa konsekvenserna av en förändrad regional
organisation. Därvid bör vägverket utgå från
länsstyrelsernas vidgade uppgifter på
kommunikationsområdet i den samordnade
länsförvaltningen. Vägverket bör därför samråda med
länsstyrelsernas organisationsnämnd.''
I vägverkets slutrapport den 21 december 1990 föreslås
bl.a. att den nuvarande organisationen med en
vägförvaltning i varje län skall ersättas med sex vägregioner.
Den sydöstra regionen omfattande E, F, G, H och I län skall
ha sitt säte i Jönköping.
En ny planeringsprocess och en ny finansieringsmodell
föreslås också.
Effektiviserings- och besparingsskäl anförs som motiv
för förändringarna. Besparingar på mellan 300 och 400
milj.kr. anges kunna göras om förslagen genomförs.
Möjligheter att ta till vara förfinade planeringsprocesser
och att göra verksamheten effektivare och rationellare
måste i varje läge tas till vara. Oavsett organisationens
uppbyggnad bör besparingar och rationaliseringar
genomföras. Vi stöder därför idéerna beträffande dessa
delar.
Däremot ställer vi oss avvisande till den föreslagna
organisationsförändringen. Som skäl för vår uppfattning vill
vi anföra följande.
1. Vägverkets förslag i denna del följer inte regeringens
direktiv, som angav att vägverket skulle ''utgå från
länsstyrelsernas vidgade uppgifter på
kommunikationsområdet i den samordnade
länsförvaltningen''. Samtidigt som länsstyrelserna är mitt
uppe i sitt arbete att genomföra den av riksdagen beslutade
samordningen på länsnivå, bl.a. på
kommunikationsområdet, föreslår vägverket en helt ny och
annorlunda organisationsstruktur. Denna strider direkt mot
intentionerna i den av riksdagen beslutade samordnade
länsförvaltningen. En regionindelning slår sönder den
samordnade länsförvaltningen.
2. Förslaget leder till en centralisering av besluten för
väginvesteringar m.m. Ett av motiven för beslutet om den
samordnade länsförvaltningen var att föra ned beslut på
länsnivå, och att de centrala verkens dominerande ställning
skulle minskas. Även på detta område går vägverkets
förslag emot riksdagens uttalade mening.
3. En regionindelning leder till en sektorisering på
kommunikationsområdet, vilket strider mot strävan om en
samordning av de statliga verksamheterna på länsnivå.
Överblicken och en samlad bedömning av olika önskemål
och behov för länens del blir omöjlig att genomföra.
4. De besparingar som anges, mellan 300 och 400
milj.kr., blir svåra att uppnå vid en regionalisering. Resorna
till regionens olika delar blir många, långa och tidsödande.
Ökade kostnader blir också följden när en ny organisation
bildas samtidigt som vissa funktioner ändå skall finnas kvar
på länsnivå.
5. En ny beslutsnivå skapas mellan vägverket centralt
och länsstyrelserna. Detta skapar problem av många slag,
bl.a. förlängda handläggningstider och ökad byråkrati.
6. Länsstyrelserna förutsätts samordna
kommunikationerna i de egna länen men kommer att sakna
möjlighet att avgöra eller prioritera investeringarna.
Dessa punkter visar att vägverkets förslag är behäftat
med många allvarliga brister av så djupgående karaktär att
förslaget, vad beträffar en ny organisation, måste avvisas.
Förändringar av den statliga förvaltningen på länsnivå
utsätts allt oftare för en smygande försvagning. Vad som i
denna motion behandlas är det senaste. Tillsynen och
utvärderingen på skolans område är ett annat.
Risk finns att dessa förslag är ett led i en medveten
strategi att försvaga länsstyrelserna och att bygga upp
storregioner på område efter område. På sikt kan
länsstyrelsernas och de nuvarande länens existens vara i
fara. Skall en länsreform genomföras är detta
tillvägagångssätt oriktigt och klandervärt.
Särskilt anmärkningsvärd är den pågående
regionaliseringen mot bakgrund av riksdagens beslut om att
de statliga resurserna på länsnivå skall samordnas för att
göra arbetet mera effektivt och göra det möjligt för länen
att uppträda på ett samlat sätt dels inom sitt eget län, dels
gentemot statsmakterna. Medan detta arbete pågår
kommer det ena förslaget efter det andra som direkt strider
mot fattade beslut och som skapar en genuin osäkerhet om
hur den statliga förvaltningen på länsnivå skall organiseras.
Vi har självfallet inget emot att besparingar görs, eller
att en effektivare budgetprocess genomförs. Detta är dock,
enligt vår mening, möjligt att genomföra även inom
nuvarande organisatoriska ram.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att avvisa vägverkets förslag om
regionindelning av sin verksamhet.
Stockholm den 15 januari 1991
Bertil Danielsson (m)
Anders G Högmark (m)