Den 13 maj 1990 havererade E4-bron över Södertälje kanal. Snabbt återställdes den raserade bron av vägverket så att landsvägstrafiken kom igång. Men vad skall göras och av vem för att sjötrafiken åter skall komma igång in i Mälaren? Om detta strider regering och olika myndigheter. Utredning efter utredning har förhalat återställandet av den öppningsbara bron. Sjöfartsverket liksom hamnintressenter och näringslivet i Mälardalen vill ha en ny öppningsbar bro som ger möjligheter att som tidigare släppa igenom fartyg upp till en höjd av 42 meter. Vägverket i sin tur hävdar att de har ingen skyldighet att se till att bron håller 42 meter över kanalen. Sedan århundraden har fartyg kunnat passera in i Mälaren via Södertäljeviken. Den nuvarande bron är från 1964. Bron kom till stånd efter det att vägverket sökt och erhållit Österbygdens vattendomstols tillstånd 1962 att bygga bron som öppningsbar till 42 meter. Mälarledskommittén där länsstyrelse, näringsliv, hamnmyndigheter m.fl. är representerade har, liksom sjöfartsverket, uppvaktat såväl regeringen som vägverket utan att erhålla besked om hur lång tid sjöfarten skall behöva vänta, innan verket fullgör sina skyldigheter enligt vattendomen från 1962 och öppnar bron för fartygstrafik upp till 42 meter. Vattendomen ger vägverket en domfäst skyldighet att hålla en bro över Södertälje kanal och att den är utformad på visst sätt.
Från regeringens sida har bekräftats att man saknar pengar för en reparation av bron. Viktigt i detta sammanhang är att konstatera att staten inte har sina kapitalföremål försäkrade i några försäkringsbolag. Statlig egendom är alltså inte försäkrad som andra områdens, t.ex. det fria näringslivets anläggningar. Men regeringen har redan i dag de fullmakter som erfordras för att anslå medel för att täcka kostnader för olyckor av den art som drabbat Södertäljebron. Regeringen behöver inte ens i förväg gå till riksdagen för att anslå medel för denna typ av olyckshändelser.
För Västerås och Köpings hamnar är det ett livsvillkor att bron över Södertälje kanal snarast ersätts och detta till en segelfri höjd av 42 meter. Västerås har Nordens största insjöhamn, som tar emot närmare 1000 fartyg om året och lastar cirka 2 miljoner ton gods. Denna godshantering har anpassats till en bro som har kapacitet att släppa in även stora fartyg. Det vore förödande för sjöfarten till Mälarhamnarna om inte Södertäljebron skulle ersättas av en bro med samma segelfria höjd som den gamla. Ett negativt beslut skulle på sikt lamslå inte bara sjöfarten och hamnarna i Mälaren, utan därutöver få svåra konsekvenser för Västmanland och hela Bergslagens uppland. Konsekvensen blir att en del av industri och näringsliv slås ut med arbetslöshet som följd.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kravet på att bron över Södertälje kanal snarast återställs till en segelfri höjd av 42 meter.
Stockholm den 11 januari 1991 Hugo Bergdahl (fp)