Lokalisering av vägverkets regionkontor till Västerås
I betänkandet Finansiering av vägar och järnvägar SOU
1990:86 (IF-utredningen) framfördes kritik mot bl.a. det
planeringssystem som används för
infrastrukturinvesteringar. Vidare ansåg utredningen att
den organisation som vägverket har med bl.a. länsvisa
vägförvaltningar inte är ändamålsenlig. Med anledning av
betänkandet bestämde regeringen 1990-10-18 att vägverket
för regeringen skulle redovisa sina överväganden vad gäller
utredarens förslag om ändring i planeringsprocessen.
Vägverket skulle även redovisa konsekvenserna av en
förändrad regional organisation. Därvid skulle vägverket
utgå från länsstyrelsernas utvidgade uppgifter på
kommunikationsområdet i den samordnade
länsförvaltningen.
När det gäller vägverkets utredning om en effektiv och
modernt fungerande verksorganisation gör vägverket den
bedömningen att rationaliseringar i storleksordningen 300--
400 milj.kr. skulle kunna möjliggöras och att ytterligare
effektivitetsvinster skulle kunna nås på sikt.
Utredningen föreslår därför att under chefen för
myndighetsdelen indelas myndighetsorganisationen i sex
vägmyndighetsregioner som var och en leds av en
vägdirektör. Regionledningarna är lokaliserade ute i landet.
Till varje region knyts en styrelse av externa ledamöter.
Regionstyrelserna som skall vara allsidigt sammansatta
utses av vägverkets huvudstyrelse och arbetar på mandat
som fastställs av denna.
De sex vägmyndighetsorganisationerna skulle inrättas
enligt följande:Norra regionen (BD, AC län)Mellersta
regionen (Z, Y, X, W län)Östra regionen (AB, C, D, T,
U län)Västra regionen (O, P, R, S samt del av N län)
Sydöstra regionen (E, F, G, H, I län)Södra regionen (K,
L, M samt del av N län)
Vägverket konstaterar när det gäller valet av huvudort i
respektive region att vägverket har att utgå ifrån vad som är
bäst med hänsyn till verkets uppgifter och verksamhet
(hänsyn till vägnätets utbredning, transportmönster,
regional balans, arbetsmarknad m m). Huvudorter i
produktionsområdena behöver inte nödvändigtvis
sammanfalla med regionhuvudorter. Flera alternativ är
enligt verkets uppfattning möjliga.
Ett logiskt förslag är att vid valet av huvudort för Östra
regionen (AB, C, D, T, U län) stanna för Västerås.
Västerås ligger centralt placerat i Östra regionen som skulle
omfatta Stockholms, Södermanlands, Uppsalas, Örebros
och Västmanlands län. Utöver sitt centrala läge i regionen
kan Västerås erbjuda personalen en god service på olika
områden t.ex. en utmärkt boendemiljö liksom ett rikt
kulturutbud. Snabbtågsförbindelser inom
Mälardalsområdet kommer att ytterligare förbättra
servicen på trafikområdet. En lokalisering av
regionkontoret till Västerås skulle också delvis uppfylla det
löfte som 1979 gavs av en enig riksdag om att kompensera
Västeråsregionen med statliga arbetstillfällen i stället för
dem som gick förlorade genom nedläggningen av
flygflottiljen F1.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om valet av Västerås som huvudort
för vägverkets regionkontor i Östra regionen.