Förbättringar i infrastrukturen är den mest verksamma åtgärden för att stärka näringslivet, ekonomin och utvecklingsmöjligheterna i olika delar av landet. Investeringar i infrastrukturen är i allmänhet samhällsekonomiskt mycket lönsamma. Trots att detta många gånger framhållits av ansvariga politiker, inte minst i regionalpolitiska sammanhang, har vi för närvarande en situation med kraftigt eftersatt vägunderhåll och en eftersläpning i utbyggnaden av vägnätet i stora delar av landet, bland annat i Västmanland.
De medel som i statsbudgeten anslagits för investeringar i vägnätet har inte ens täckt kostnaderna för att hålla nuvarande vägkapital på oförändrad nivå. Underhållet av vägnätet är kraftigt eftersatt. Nedslitna och dåligt trafikanpassade vägar bromsar inte bara utvecklingsmöjligheterna, utan de bidrar också till ökad miljöförstöring och till försämring av trafiksäkerheten.
Moderata samlingspartiet har de senaste åren motionerat om en ökning av väganslagen. Genom att höja anslaget till vägar kan nödvändiga investeringar göras i det svenska vägnätet. Inte minst behöver flera vägavsnitt inom Västmanlands län rustas upp.
Västmanland är ett starkt industriberoende län. Det geografiska läget ger Västmanland goda framtidsmöjligheter. Inom den befolkningstäta Mälardalen finns stora utsikter och strävanden till samarbete och integrering av näringsliv, bostadsmarknad och utbildning. En av förutsättningarna för att utveckla en stark Mälardalsregion är en kraftigt förbättrad infrastruktur.
I ett decentraliserat tätortsmönster -- som i norra Mälardalen och Bergslagen -- är hög tillgänglighet och säker vägtrafik förutsättningar för att kunna utveckla ett allt mer kunskapsoch kommunikationsberoende yrkes- och näringsliv. Betydelsen av snabba och säkra kommunikationer ökar i och med att Sverige får del av den dynamiska utvecklingen inom EG. För ett industrilän som Västmanland är förbättrade kommunikationer som erbjuder snabba och säkra res- och transportalternativ till kontinenten avgörande för länets tillväxt.
Utvecklingen mot en gemensam Mälardalsmarknad kommer att ytterligare öka kraven på god vägstandard. Regionen har ett stort trafikflöde med särskilt tät biltrafik utefter sträckan E3/E18. För Västmanlands län är E18 huvudpulsådern. Här har trafiken ökat mest och förväntas göra det även framdeles. Sträckan Enköping--Bålsta i Uppsala län har öppnats som motortrafikled 1989 och kommer att bli motorväg 1993.
Nästa avsnitt på E18 som skyndsamt måste förbättras är sträckan Köping--Arboga samt E3/E18-sträckan Arboga-- Örebro. Dessa mycket hårt trafikerade vägsträckor är bitvis i undermåligt skick och de är starkt olycksdrabbade. Satsningar på vägunderhåll och vägupprustning för ökad framkomlighet på den hårt trafikerade vägen Köping-- Arboga--Örebro är även nödvändiga för att minska påfrestningarna på miljön. Genom köbildningar belastas i dag miljön hårt av ökade avgasutsläpp.
Även andra vägsträckor inom Västmanland är i stort behov av upprustning t.ex. riksväg 70 förbi Sala liksom riksväg 67 förbi Tärnsjö i länets östra delar.
I Bergslagen har naturen skapat förutsättningar för goda förbindelser i nord--sydlig riktning. De rika tillgångarna på malm, skogsråvara och vattenkraft frammanade tidigt även ett vägnät i öst--västlig riktning. Detta gjorde det möjligt att utnyttja och i stor utsträckning bibehålla Bergslagens egenart, dess industri, kultur, handel och traditioner.
Riksväg 68 utgör den nutida pulsådern genom Bergslagen tvärs över landet. Den ingår som en central del i det vägsystem som förenar regionens industrigrupper med Gävle i öster och med Örebro och Göteborg i väster. Riksväg 68 är därigenom en viktig sammanhållande interregional väg och den är av stor betydelse för närings- och samhällsliv, för kultur och för en allt mer ökande turism. Den gör mer än någon annan väg -- verklig eller tänkt -- skäl för namnet ''Bergslagsdiagonalen''. En upprustning av den befintliga ''Bergslagsdiagonalen'' måste ske före byggandet av eventuella nya vägsträckningar i Bergslagen.
Västmanlands vägnät är i akut behov av underhåll och upprustning och Västmanland måste därför tilldelas ökade väganslag.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ökning av väganslagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en upprustning av vägnätet i Västmanland.
Stockholm den 10 januari 1991 Karin Falkmer (m) Birgit Henriksson (m)