Lokalisering av viss statlig verksamhet till Kalmar län
Inom ett antal samhällsområden behöver förändringar
av skilda slag och omfattningar genomföras dels med
hänsyn till samhällsekonomin och dels i syfte att
effektivisera statsförvaltningen.
Vägverket har nyligen i en rapport, som bl.a. sänts till
vägförvaltningarna i länen, redovisat sin syn på hur den
statliga väghållningen kan utformas på ett mera
ändamålsenligt och rationellare sätt.
Detta sker mot bakgrund av de krav som från
statsmakternas sida ställs på att infrastrukturen under 90-
talet effektivt skall stödja en nödvändig återhämtning av
konkurrenskraft och ekonomisk tillväxt samt en ökad
regional balans. Vidare skall trafiksäkerheten höjas
ytterligare och miljölagstiftningens mål infrias även om
vägtrafiken fortsätter att öka.
Verket redovisar också sin syn på behov av investeringar
under kommande 10-årsperiod. Det rör sig här om inte
mindre än 150 miljarder kronor. Man menar att detta
accentuerar nödvändigheten av nya lösningar och kraftfulla
effektiviseringar. Bedömningen är att under vissa
förutsättningar kan rationaliseringar i storleksordningen
300--400 milj.kr. möjliggöras och ytterligare vinster erhållas
på sikt.
Ett led i den nödvändiga organisationsändringen för att
uppnå rationaliseringsvinst är att indela landet i totalt sex
vägmyndighetsregioner. Dessa skulle då ersätta samtliga
läns nuvarande vägförvaltningar. Vägverket har även
angivit hur man tänkt sig vilka län som skall ingå i resp.
vägmyndighetsregion. Vidare redovisas hur valet av
huvudort i respektive region skulle ske.
Sydöstra regionen har tänkts bestå av de tre
Smålandslänen, Gotlands län och Östergötlands län.
Jönköpingsområdet har för denna region föreslagits som
huvudort.
Vi anser för vår del att goda skäl finns att förlägga
regionhuvudorten till Kalmar län och då till Kalmar.
Den geografiska placeringen är minst lika bra i Kalmar
som annorstädes. Kontakten med produktionsdelen och
den aktiva ''operativa'' delen av vägverksamheten som
bedrivs ute i regionen kommer i stor utsträckning att ske
med modern kommunikationsteknik. För ''fysisk'' kontakt
med verksamhet ute i regionen skiljer inte avstånden på ett
sätt som kan verka till Kalmars nackdel.
En annan och mycket viktig aspekt är dock den
regionalpolitiska betydelse lokaliseringen av varje statlig
myndighet har till ett län. Kalmar län har en låg andel av sin
befolkning sysselsatt inom statlig förvaltning och
verksamhet. Antalet anställda vid nuvarande
vägförvaltningsmyndighet i Kalmar är ett 60-tal personer.
Det är till stor del kvalificerad personal och för den
differentiering av arbetsmarknaden som är så nödvändig
vore det mycket olyckligt om sådana arbetsuppgifter
försvinner. Ett sådant område som vägförvaltning
innehåller också mycket av det som hör morgondagens
arbetsmarknad till i utveckling av infrastrukturen.
Riksdagen har tidigare vid ett flertal tillfällen uttalat att
statlig verksamhet bör lokaliseras till sydöstra Sverige.
Kalmar län har ännu inte fått mycket till del av sådan.
Därför anser vi att om en sådan förändring som nu
redovisats av vägverkets organisation sker bör Kalmar vara
en ur flera synpunkter lämplig lokaliseringsort för
vägmyndighetsregionen i sydöstra Sverige. De
regionalpolitiska skälen väger tungt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att de
regionalpolitiska skäl som i motionen framhållits angående
lokalisering av statlig verksamhet till Kalmar län beaktas vid
beslut om vägmyndighetsregionen.
Stockholm den 10 januari 1991
Stig Alemyr (s)
Birger Rosqvist (s)
Lena Öhrsvik (s)
Arne Andersson (s)
Bengt Kronblad (s)
i Gamleby