Inom ett antal samhällsområden behöver förändringar av skilda slag och omfattningar genomföras dels med hänsyn till samhällsekonomin och dels i syfte att effektivisera statsförvaltningen.
Vägverket har nyligen i en rapport, som bl.a. sänts till vägförvaltningarna i länen, redovisat sin syn på hur den statliga väghållningen kan utformas på ett mera ändamålsenligt och rationellare sätt.
Detta sker mot bakgrund av de krav som från statsmakternas sida ställs på att infrastrukturen under 90- talet effektivt skall stödja en nödvändig återhämtning av konkurrenskraft och ekonomisk tillväxt samt en ökad regional balans. Vidare skall trafiksäkerheten höjas ytterligare och miljölagstiftningens mål infrias även om vägtrafiken fortsätter att öka.
Verket redovisar också sin syn på behov av investeringar under kommande 10-årsperiod. Det rör sig här om inte mindre än 150 miljarder kronor. Man menar att detta accentuerar nödvändigheten av nya lösningar och kraftfulla effektiviseringar. Bedömningen är att under vissa förutsättningar kan rationaliseringar i storleksordningen 300--400 milj.kr. möjliggöras och ytterligare vinster erhållas på sikt.
Ett led i den nödvändiga organisationsändringen för att uppnå rationaliseringsvinst är att indela landet i totalt sex vägmyndighetsregioner. Dessa skulle då ersätta samtliga läns nuvarande vägförvaltningar. Vägverket har även angivit hur man tänkt sig vilka län som skall ingå i resp. vägmyndighetsregion. Vidare redovisas hur valet av huvudort i respektive region skulle ske.
Sydöstra regionen har tänkts bestå av de tre Smålandslänen, Gotlands län och Östergötlands län. Jönköpingsområdet har för denna region föreslagits som huvudort.
Vi anser för vår del att goda skäl finns att förlägga regionhuvudorten till Kalmar län och då till Kalmar.
Den geografiska placeringen är minst lika bra i Kalmar som annorstädes. Kontakten med produktionsdelen och den aktiva ''operativa'' delen av vägverksamheten som bedrivs ute i regionen kommer i stor utsträckning att ske med modern kommunikationsteknik. För ''fysisk'' kontakt med verksamhet ute i regionen skiljer inte avstånden på ett sätt som kan verka till Kalmars nackdel.
En annan och mycket viktig aspekt är dock den regionalpolitiska betydelse lokaliseringen av varje statlig myndighet har till ett län. Kalmar län har en låg andel av sin befolkning sysselsatt inom statlig förvaltning och verksamhet. Antalet anställda vid nuvarande vägförvaltningsmyndighet i Kalmar är ett 60-tal personer. Det är till stor del kvalificerad personal och för den differentiering av arbetsmarknaden som är så nödvändig vore det mycket olyckligt om sådana arbetsuppgifter försvinner. Ett sådant område som vägförvaltning innehåller också mycket av det som hör morgondagens arbetsmarknad till i utveckling av infrastrukturen.
Riksdagen har tidigare vid ett flertal tillfällen uttalat att statlig verksamhet bör lokaliseras till sydöstra Sverige. Kalmar län har ännu inte fått mycket till del av sådan. Därför anser vi att om en sådan förändring som nu redovisats av vägverkets organisation sker bör Kalmar vara en ur flera synpunkter lämplig lokaliseringsort för vägmyndighetsregionen i sydöstra Sverige. De regionalpolitiska skälen väger tungt.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att de regionalpolitiska skäl som i motionen framhållits angående lokalisering av statlig verksamhet till Kalmar län beaktas vid beslut om vägmyndighetsregionen.
Stockholm den 10 januari 1991 Stig Alemyr (s) Birger Rosqvist (s) Lena Öhrsvik (s) Arne Andersson (s) Bengt Kronblad (s) i Gamleby