med anledning av prop. 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt

I regeringens proposition 1990/91:87 Näringspolitik för
tillväxt beskrivs vältaligt hur nödvändigt det är med en väl
fungerande infrastruktur i Sverige. Goda vägar, bra
järnvägar, fungerande flygtrafik och utbyggda
telekommunikationer anses vara en av de viktigare
komponenterna för att åter få fart på Sverige. Det hävdas
att investeringar i olika typer av kommunikationer på ett
påtagligt sätt främjat näringslivets effektivitet och
utvecklingspotential.

Vi måste dock konstatera att regeringen på ett
upprörande sätt eftersatt investeringar och underhåll av
bl.a. vägnätet de senaste åren. Värdefullt vägkapital har
förbrukats. Trots att inkomsterna från vägtrafikskatt och
drivmedelsskatt på ett dramatiskt sätt ökat de senaste åren
har väginvesteringarna minskat, inte minst i Kalmar län.

För trafikanterna innebär de dåliga vägarna ökade
kostnader, större olycksrisker och långsammare
transporter. Näringslivet är i ökande grad beroende av goda
vägar för snabba och punktliga varuleveranser. Detta kan
vara svårt att uppnå med den låga vägstandard som på
många håll är rådande. Särskilt märkbart är detta
förhållande vid överväganden om nya industrilokaliseringar
och företagsetableringar. Orter som har dåliga tillfartsvägar
kommer sällan i fråga i dessa sammanhang.

Privatbilisterna är också betjänta av bra vägar. De flesta
persontransporter sker med personbil, varför dåliga vägar
ökar risken för olyckor.

Även ur miljösynpunkt är goda vägar av stort värde,
eftersom dessa medger en lugn och jämn trafikrytm.
Härigenom minskas de skadliga utsläppen på ett påtagligt
sätt.

Regeringen har nu insett värdet av bra vägar och goda
kommunikationer och föreslår omfattande satsningar i olika
delar av landet.

Emellertid saknas förslag om satsningar i sydöstra
Sverige och särskilt i Kalmar län. Propositionen kallas
tillväxtpropositionen, men en av de delar av landet som bäst
behöver tillväxt och nysatsningar, nämligen Kalmar län,
finns inte omnämnt som ett område i vilket satsningar skall
göras. Det är andra delar av landet som får de stora
investeringarna, bl.a. på vägsidan.

Kalmar län, som redan har en svag utveckling
beträffande sysselsättning och näringsliv, kommer att halka
efter ännu mera om inga infrastruktursatsningar görs. Det
är således nödvändigt att sådana görs i Kalmar län för att
bryta en negativ trend och för att åter göra länet attraktivt
för företag och enskilda. Denna del av landet måste få
samma förutsättningar och villkor som andra regioner.

I moderata samlingspartiets partimotion En bättre
infrastruktur yrkas att till drift och underhåll av vägar skall
anslås 2 000 
miljoner kronor mera än vad regeringen i sin
budgetproposition föreslagit.

Det är inte riksdagens sak att i detalj fördela
väganslagen, utan det bör ankomma på vägverket i samråd
med berörda län. Emellertid vill vi framhålla att de
synpunkter som vi ovan anfört beträffande nödvändigheten
av väginvesteringar i Kalmar län skall vara vägledande vid
fördelningen av väganslagen. Särskilt viktigt är att den stora
pulsådern genom Kalmar län, E 66, 
snarast färdigställs till alla delar inom länet. Även
andra vägar och vägavsnitt, som hittills fått stå tillbaka och
prioriterats ned, skulle kunna byggas.

Fördelas de av moderata samlingspartiet föreslagna
anslagen på ett rimligt sätt kommer de flesta dåliga vägar i
Kalmar län att vara ny- eller ombyggda inom ett fåtal år.
Detta gäller såväl riksvägar, länsvägar som enskilda vägar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om väginvesteringar i Kalmar län.

Stockholm den 6 mars 1991

Bertil Danielsson (m)

Nils Fredrik Aurelius (m)