Gotland eller Ön som den kärleksfullt kallas av dem,
som bor
och älskar ön har det mycket svårt och som det ser ut
kommer
att få det svårare. Gotland ligger avskiljt från resten av
landet av ca 150 kilometer vatten sträckan Visby--
Nynäshamn.
Till Ön kan man bara ta sig sjö- eller luftledes.
Miljöpartiet de Grönas förslag till satsningar och
förändringar, som gynnar Gotland 1.
Sänkta arbetsgivaravgifter med 10 procentenheter
Det sänker företagens och den offentliga sektorns
lönekostnader med 10%.
Det ökar näringslivets konkurrenskraft.
Sänker kostnaderna för färjetrafiken.
Ökar kommunens möjligheter att klara ekomin genom
att
lönekostnaderna minskar kraftigt.
2. Sänkt restaurangmoms
Återgång till den gamla restaurangmomsen.
Gynnar turismen.
3. Slopad moms på land och sjöburen kollektivtrafiken
Sänker kostnaderna för färjetrafiken med 25 %.
Ökar villigheten att besöka Gotland.
4. Sänkta eller landningsavgifter för flyget till Gotland
Gynnar flyget och kompenserar för de stigande
kostnaderna på
grund av att flyget måste betala sina miljökostnader.
Slopad indragning av flygstödet 14 Mmilj.kr.
5. Glesbygdsstöd
För att hjälpa glesbygdsboende vill Miljöpartiet de
Gröna
att det införs en skatterabatt för vuxna mellan 18 och 65 år
på 2000 kronor per år. För övriga sätts beloppet till
1000
kronor per år. För icke förvärvsarbetande skall beloppet
utbetalas kontant.
Glesbygd definieras på det sätt som industriverket gör.
6. Ett högre arealbaserat inkomsstöd till lantbruket
Gynnar omställning till alternativodling och är ett sätt
att
bibehålla jordbruk och livsmedelsindustri på Gotland
samt
dessutom ett belopp på 1000 kronor per hektar och år från
kväveavgifter. Gynnar dem, som är sparsamma eller avstår
från
konstkvävegödsling.
7. Återinförande av kvittningsrätten
Gynnar deltidsjordbruk och överlevnad på Gotland.
8. Avdrag för icke yrkesmässig verksamhet
Envar skall ha rätt att göra avdrag för icke yrkesmässig
verksamhet på 10000 kronor per år.
Gynnar konstnärer, kott- och bärplockare, vård av
hemmaboende idrottsledare osv m.m.
9. En annan skatteskala
Gynnar låginkomsttagare med hjälp av ett högt
grundavdrag --
20000 kronor.
10. Slopad moms på basmat
Betalas med höjd moms på andra varor.
Stimulerar till val av produkter som gynnar omställning
till
alternativa odlingsmetoder.
11. Landskapsvården
Miljöpartiet de Gröna vill öka det s k NOLA-anslaget
kraftigt enligt vad som har sagts ovan. Det gotländska
kulturlandskapet är i speciellt behov av skydd.
12. Kommunala närfonder
Dessa är en ersättning av löntagarfonderna, som skall
upplösas.
Gynnar småföretagande som inte sliter på natur och
människor.
13. Utveckla vindkraften
Gynnar Gotland och gör ön mindre sårbar.
14. Förstärk naturvården
Fler tjänster till Naturvårdsenheten för att klara
naturvårdsfrågor.
15. Utveckla ekologiskt byggande
Anslag för försöksverksamhet.
16. Avdrag resor till och från arbetet
Avdraget gäller för alla de som färdas mer än 1.5 mil
mellan
bostad och arbetsplats (enkel resa). Maximalt avdrag
30000
kronor per år. Någon tidsgräns för resan görs inte och inte
heller på vilket sätt som man tar sig till arbetet.
17. Återför fastighetsbeskattningen till kommunerna 18.
Andra taxeringsvärden för fastboende i attraktiva
områden
Transporterna
Transporterna är dyra och transportkostnaderna stiger
ständigt med nya pålagor.
Gotland har länge hävdat sig väl som turistmål. Med de nya
skatter som skatteomläggningen medförde i form av moms
på
kollektivtrafik och restaurangbesök kommer det att bli
svårt
för näringsliv och människor att klara en god försörjning.
Färjetransporterna blev från och med nyåret 35%
dyrare och
flyget 25%. Regeringen tar nu ytterligare steg genom att
slopa ett stöd på ca 14 milj.kr. för flyget och minska
fraktstödet med 6 milj.kr.
Möjligheterna att utvidga trafiken så att den sommartid
också kan omfatta sträckan Grankullavik och lämplig hamn
på
Gotland måste finnas.
Det är orimligt att behandla en landsdel på detta sätt om
man från regeringens sida hyser den önskan att Gotland
skall
kunna fortleva och utvecklas.
Reskostnadsbegränsningar
Resrutten över havet till Gotland år betraktas som
Gotlands landsväg till och från fastlandet.
Det är då rimligt att sjöresan:
för passagerare med bil bör kostnaden för en
familj med
två vuxna och barn under tolv år inte överstiga den statliga
bilkostnadsersättningen på 12 kronor per mil för sträckan
över
havet. Med detta som utgångspunkt kan en taxeberäkning
för
1991 göras. För personbilar sätts priset till 100 kronor och
för passagerare till 50 kronor per enkel resa.
för godstrafiken bör motsvarande kostnadsregler
gälla
beroende på fordonsstorlek och vikt.
För flygtrafiken kan en motsvarande beräkning
för
passageraravgiften utgå ifrån priset för en förstaklass resa
med tåg på en sträcka motsvarande Visby -- Arlanda.
Utred hela trafiksituationen för Gotland
För att komma tillrätta med trafiksituationen för
Gotland
måste det tillsättas en opartisk utredning baserad på vad
som
är bra för Gotland och dess innevånare. Expertisen på
Gotlandsförhållanden finns på Gotland. Därför måste
gotlänningar vara de som har det dominerande inflytandet
på en
statlig utredning. Trafikens adminstration och ledning bör
vara på Gotland.
Den statliga utredningen måste tillsättas med stor
skyndsamhet.
Intill dess som denna utredning är klar och en ny
trafikpolitik har beslutats får trafikstödet för all
Gotlandstrafik inte dras ner. En ökning är befogad för att
kompensera för de fördyringar som momsbeläggningen
medför.
Jordbruket
Det jordbrukspolitiska beslutet i juni 1990 är ett slag mot
det gotländska jordbruket eftersom beslutet gynnar
storbönder
i de stora jordbruksbygderna. Nedläggningen av 500 000
hektar
åkermark drabbar i första hand de små jordbruken och
Gotland
är ett småbrukarområde. Skattereformen där man slopade
kvittningsrätten mellan förvärvskällor innebär ökade
svårigheter att upprätthålla deltidsjordbruk och samtidigt
lönearbeta på annat håll.
Vi kommer att få se jordbruksnedläggningar i viktig
kulturbygd och därmed rycks grunden bort från viktiga
verksamheter som sockerbruket i Roma, som redan är hotat
med
nedläggning.
Miljöpartiet de Gröna föreslår i en partimotion om
jordbruket följande:
Det samhälle vi lever i prioriterar kortsiktigt tänkande
istället för långsiktigt, vilket leder till att ett förnuftigt
utnyttjande av naturresurser, som kan fungera även på lång
sikt, får vika för ntressen. Över hela världen leder ett
felaktigt resursutnyttjande till att försörjningsförmågan
minskar. Idag när svenskt jordbruk producerar mer än vad
som
kan avsättas är det märkligt att inte långsiktig hushållning
sätts högre.
Jordbruksnäringen förvaltar en av våra allra viktigaste
resurser. Jordbruksmarken är en unik resurs. Endast en
liten
del av jordytan är täckt av sådana jordlager som är lämpliga
att odla. Idag hushållar vi inte med markresursen som vi
borde. Istället för att använda metoder som värnar om
markens
lånsiktiga produktionsförmåga är det krav på kortsiktigt
höga
skördar som dominerar.
Ekologiskt lantbruk
För att åstadkomma ett uthålligt jordbruk och därmed
en
säker tillgång till livsmedel, är det nödvändigt att acceptera
lägre skördenivåer i områden där det idag används mycket
konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel.
Miljöpartiet de gröna ser den s k.
överskottsproduktionen av
livsmedel som en möjlighet när det gäller att klara en
övergång till ett mer ekologiskt fungerande jordbruk. Vi ser
det också som nödvändigt att Sverige klarar sin egen
produktion av baslivsmedel eftersom åkermark är en
begränsad
tillgång. Den långsiktiga målsättningen för jordbruket bör
vara ett jordbruk helt fritt från konstgödselanvändning
(lättlösliga näringssalter) och kemiska bekämpningsmedel.
Redan idag är det möjligt att kraftigt minska på
användningen
utan att livsmedelsförsörjningen äventyras. För att lösa
jordbrukets miljöproblem är det nödvändigt att förändra
det
konventionella jordbruket. En total övergång till ett
ekologiskt lantbruk (alternativ odling) tar tid att
genomföra.
Men det är viktigt att redan nu börja göra något för att
drastiskt minska användningen av konstgödsel och kemiska
bekämpningsmedel.
Om kvävet blir dyrt så innebär det att det blir lönsamt
att
odla sitt eget kväve på gården. Samtidigt som en förändring
av
det konventionella jordbruket i riktning mot mindre
beroende
av insatsvaror stimulerar en övergång till ekologiskt
lantbruk, hjälper det ekologiska lantbruket till med att
utveckla metoder som gör det lättare att förändra det
konventionella jordbruket.
Det jordbrukspolitiska beslutet 1990
I juni 1990 beslutade riksdagen att införa en ny
livsmedelspolitik. Det gamla systemet med interna
prisregleringar kommer att avskaffas under en
övergångsperiod
på några år med början den 1 juli 1991. I det
jordbrukspolitiska beslutet sammankopplades inte
miljöproblemen med överskottsproblemen. Istället för att
minska intensiteten i odlingen röstade riksdagen för att
åkerarealen ska minska. Detta kommer att innebära att
man på
den areal som fortfarande brukas bibehåller en hög
intensitet,
med miljöproblem som följd. Även om beslutet kan
innebära att
den totala användningen av kemiska bekämpningsmedel
och
handelsgödsel minskar iär beslutet inte någon lösning på
jordbrukets miljöproblem. Den åkermark som kommer att
läggas
ner är mark där det inte bedrivs ett så miljöskadligt
jordbruk. Dessutom är det marken i skogsbygden som är
den
värdefullaste för naturvården.
Miljöpartiet ser istället i det s k. överskottsproblemet en
möjlighet att med en i princip bibehållen åkerareal övergå
till ett resursbevarande och ekologiskt fungerande
jordbruk,
utan insats av handelsgödsel och kemiska
bekämpningsmedel. Ett
sådant miljöanpassat jordbruk är samhällsekonomiskt
effektivt
eftersom miljöförstöringen bringas till ett minimum
samtidigt
som det inte produceras ett överskott som sedan måste
avsättas
till låga världsmarknadspriser.
Växtnäring
För att minska läckaget av kväve oc förbättra
energihushållningen inom jordbruket anser Miljöpartiet att
användningen av handelsgödselkväve måste minska. Vi har
i vår
motion om ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken föreslagit
en
miljöavgift på kväve i handelsgödsel på 20 kronor per kg
kväve
1991/92. Avgiften ska i sin helhet återföras till
lantbrukarna. Främst genom ett generellt arealbidrag kan
lanbruket styras mot en minskad användning av
handelsgödsel
utan att lantbrukets ekonomi försämras. Anledningen till
att
vi vill föra tillbaka pengarna till näringen är den pressade
ekonomin i näringen. Jordbruket klarar inte en högre
skattebelastning.
Målet måste vara att användningen av
handelsgödselkväve
minskar med 30% inom ett år. På fem års sikt bör det
vara
möjligt att halvera användningen. I miljöpartiets motion
om
ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken föreslår vi också ett
system med överlåtbara köplicenser för att
handelsgödselkväve
bör kunna ersätta miljöavgifterna före 1995. Varje år skulle
staten ge ut ett antal överlåtbara köplicenser som
motsvarar den mängd kvävegödsel som av miljöskäl kan
tolereras i landet som helhet och dela ut gratis till
lantbrukarna proportionellt mot deras areal. Den totala
kväveanvändningen i landet kan dämpas genom att
mängden
köplicenser minskas.
Köplicenserna ska kunna överlåtas till ett pris som
marknaden själv sätter. Systemet gynnar alternativodlare
och
andra som inte använder mycket insatsvaror. Fördelen med
det
här systemet är att staten inte behöver ta på sig ett ansvar
att föra tillbaka pengar som man måste i ett system med
miljöavgifter. Ett system med höga avgifter är däremot
lättare
att införa snabbt eftersom det redan idag existerar ett
avgiftssystem.
Lagringskapaciteten för stallgödsel måste öka så
att en
så stor del kan spridas på våren. Senast 1994 bör alla gårdar
med djurhållning ha en lagringskapacitet för stallgödsel på
12
månader. Man bör överväga att införa någon form av stöd
för
dessa investeringar. Om djuren går ute en del av året ska
naturligtvis bara lagringskapacitet för stallperioden krävas.
Syftet med den utökade lagringskapaciteten är att det ska
finnas möjlighet att sprida all gödsel på våren då grödan kan
ta tillvara på växtnäringen på ett effektivt sätt.
Miljöskyddsförordningen bör ändras så gårdar med mer än
50
djurenheter i problemområden borde vara
koncessionspliktiga
för att göra det möjligt att kontrollera bl a antalet djur i
förhållande till den areal som är tillgänglig för spridning av
stallgödsel, stallgödselhanterd gäller lagringskapaciet och
ammoniakavgång samt ensilagehantering.
Det behövs därför också mer riktade åtgärder när det
gäller
anläggning av våtmarker för att de effektivt ska
kunna
bidra till att minska kväveläckaget. Miljöpartiet har
föreslagit detta flera motioner. Vi avstår därför ifrån att
här upprepa samma förslag. En omfattande
rådgivningsverksamhet
om våtmarksrestaurering behövs.
Förlusterna av växtnäringsämnen, främst nitrat, är
stora.
Endast en del av den näring som bortföres med grödan
kommer
tillbaka till jordbruksmarken.
Alltför mycket slam från kommunala
avloppsreningsnnehåller
sådana mängder av giftiga metaller och svårnedbrytbara
organiska föreningar att det inte kan återföras till
jordbruket. Problemet med miljöfarliga kemikalier tar vi
upp i
en gruppmotion.
Systemet med vattentoaletter är en ur miljösynpunkt
misslyckad satsning. Kommunerna är idag tvungna att göra
enorma investeringar i de förfallna avloppsledningsnäten.
Nu
finns det därför chans att inte göra om samma misstag utan
att
investera i nya ekologiska toalettsystem som kan ta tillvara
växtnäringen på ett bättre sätt. I en annan partimotion tar
vi
upp förslag om utveckling av ekologiska toalettsystem.
Fosfor är ett nödvändigt näringsämne som tillförs
jordbruksmarken framförallt i form av handelsgödsel.
Tyvärr är
fosfortillgångarna ytterst begränsade och det är därför
nödvändigt att hushålla med fosforn. Fosfor är ett exempel
på
en råvara som är begränsad beläggas med råvaruskatt. Vi
anser
därför att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett
förslag tilll råvaruskatt på fosfor. Fosforgödsel är en
betydande orsak till kadmiumspridning på åkrarna.
Spridningen av kadmium kan minskas genom att välja
råfosfat
som har lågt kadmiuminnehåll och genom rening vid
tillverkningen av handelsgödsel. Livsmedelsproduktion ska
inte
tillåtas på jordar som innehåller mer än 1 mg Cd/kg jord
torrvikt.
I miljöpartiets motion om ekonomiska styrmedel
föreslås att
ett strikt gränsvärde på max 30 g kadmium per ton fosfor i
handelsgödsel bör införas fr.o.m. 1/1 1992 samt att en
miljöavgift på 50 kronor per gram kadmium bör införas 1
januari 1992.
Kemiska bekämpningsmedel
Jordbruket har en stor del i kemikalieanvändningen i
samhället på grund av den omfattande användningen av
kemiska
bekämpningsmedel. Användningen av kemiska
bekämpningsmedel
innebär risker såväl för miljön som för livsmedlens kvalitet.
Odlingslandskapets flora utarmas och
bekämpningsmedelsrester
finns i vattendragen och har påträffats i grundvattnet också
på Gotland.
Hanteringen av bekämpningsmedel är också ett stort
arbetsmiljöproblem. Men kemikalieanvändningen orsakar
inte
bara problem i direkt anslutning till
livsmedelsproduktionen.
Hela hanteringskedjan från tillverkning i industrin till
transport och avfallshantering utgör allvarliga
miljöproblem.
För att minska användningen av kemiska
bekämpningsmedel
måste både miljöavgifter och förbud och restriktioner
användas. Vi föreslår att, så kraftfulla åtgärder sätts in
att, användningen av kemiska bekämpningsmedel minskar
med
minst 80 % fram till 1996. Det är fel att bara räkna
minskningen i antal kg aktiv substans. Hänsyn måste också
tas
till hur stor areal preparaten räcker till.
Naturvård i odlingslandskapet
En stor del av de arter som är utrotningshotade i Sverige
är
beroende av kulturlandskapet. De trängs nu tillbaka av
ändrade
brukningsmetoder, bortröjande av odlingshinder,
nedläggning av
jordbruksmark, gödsling och kemiska bekämpningsmedel.
Brukningsmetoder som kräver mindre användning av
handelsgödsel
och kemiska bekämpningsmedel leder till att en större
artrikedom kommer att bibehållas i odlingslandskapet. I en
partimotion under förra allmänna motionstiden (1989/90:Jo
817)
om art- och biotopskydd presenterade vi ett lagförslag som
syftar till att skydda hotade arter och deras biotoper.
Kulturlandskapets biotoper har också beaktats i det
förslaget.
I miljöpartiets jordbrukspolitiska motion 1989/90:Jo80
föreslogs en successiv höjning av
landskapsvårdsersättningen
till 500 milj.kr. per år 1994/95 och därefter bibehållet
anslag.
Vi avstår från att föresförändringar av ersättningen till
landskapsvård. Vi återkommer med förslag både vad gäller
biotopskydd och ersättning till landskapsvård i samband
med
den miljöpolitiska propositionen i vår.
Energiskog och energigrödor
Miljöpartiets politik innebär att det behövs mer
åkerareal
till livsmedelsproduktion än vad som kommer att behövas
om
riksdagens jordbrukspolitiska ligger fast. Men trots detta
tror vi att det finns utrymme för en del annan produktion på
åkern än livsmedel.
Vår bedömning är att det med vår jordbrukspolitik
kommer att
finnas utrymmer för ca 200000 ha energigrödor och
lövskog.
De nuvarande utvecklingsinsatserna på biobränslen har
inriktats allt för ensidigt på odling av Salix och
etanolproduktion från vete. En odling av Salix i stor skala
kan leda till problem med angrepp av skadegörare och det
är
inte lika enkelt att åter ställa om till odling av mat som om
man odlar t.ex. vall för energiändamål. Det är därför viktigt
att även utveckling av andra energigrödor kommer igång,
grödor
som kan ingå och vara ett positivt inslag i växtföljden och
som kan användas till biogasframställning.
En intressant gröda för energiändamål är lucern som kan
utnyttjas för framställning av biogas. Biogasen kan
användas
direkt för att driva fordon, men kan också omvandlas till
metanol om man vill använda ett flytande bränsle till
förbränningsmotorerna.
Miljöpartiet anser att samma miljökrav måste ställas
på
biobränsleproduktion som på livsmedelsproduktion.
Därför
avvisar vi en stor satsning på etanol om den förutsätter en
fortsatt intensiv veteodling. Det är helt avgörande för
utvecklingen av biobränsleodlingen att detta följs upp av en
energipolitik som gör biobränslena rejält lönsamma t.ex.
genom
införande av tillräckligt hög skatt på koldioxid och genom
att
biobränslena skattebefrias. Det viktigaste för att odlingen
av
energigrödor skutvecklas är att det finns avsättning för
produkterna och då krävs det att det är lönsammare att
använda
biobränslen än fossila bränslen.
Just nu talas det om livsmedelsöverskott i många länder,
men
framtiden är osäker. Folkmängden ökar kraftigt.
Markförstöring
i olika former och brist på vatten hotar den framtida
livsmedelsförsörjningen. För att garantera
försörjningstryggheten i en osäker framtid och i eventuella
krislägen är det viktigt att ha en hög självförsörjningsgrad
av livsmedel. Det är också viktigt att ha en regionalt spridd
livsmedelsproduktion. Vi föreslår att prisstödet i hela det
nuvarande Norrlandsstödsområdet i kommande GATT-
förhandlingar
ska motiveras utifrån beredskapsskäl. Eftersom åtminstone
delar av Norrlandsstödet kan motiveras av beredskapsskäl,
bör
ett produktionsmål för norra Sverige upprättas. Ett
bibehållet
prisstöd motiveras just därför att det är produktionen av
jordbruksprodukter som ska stimuleras. Däremot bör inte
produktionsmålet sättas i relation till en konstant
produktionsvolym som man gjorde i ett tidigare
jordbrukspolitiskt beslut då produktionsmålet lades fast vid
1984 års nivå.
Målet för produktionsvolymen bör överensstämma med
konsumtionen och prisstödet justeras efter detta.
Miljöprofil i GATT-förhandlingarna
Miljöpartiet menar att Sverige i GATT-förhandlingarna
måste
satsa på en radikal profil vad gäller miljöhänsyn och
hushållning med naturresurser. Vår syn på GATT-
förhandlingarna
utvecklar vi i en särskild motion. Ett grundläggande krav
är
att samma villkor måste ställas på importerade som på
svenska
produkter, även när det gäller produktionsmetoderna.
Det ska
inte vara möjligt att t.ex. förbjuda en kemikalie av miljöskäl
och sedan importera jordbruksprodukter som är odlade
med hjälp
av den kemikalien. Ett sådant agerande leder inte till en
bättre miljöpolitik utan bara till att miljöproblemen
exporteras. Sverige bör inte i GATT-förhandlingarna driva
en
aktiv linje för att omvandla gränsskydd till tullar.
Gränsskydd ger ett bättre skydd mot import
eftersom
gränsskyddets storlek är beroende av
världsmarknadspriserna.
En övergång till tullar kan leda till att svensk
livsmedelsproduktion får allt svårare att hävda sig.
Livsmedel
kan komma att importeras från andra länder medan
jordbruksmark
läggs ned i Sverige. Detta innebär en nackdel ur
miljösynpunkt
eftersom högre skördar måste pressas ur en mindre
åkerareal.
Det svenska gränsskyddet ska vara så högt i framtiden att i
princip en självförsörjning av baslivsmedel tryggas.
Övergångsåtgärder
Miljöpartiet de Gröna anser inte att en stor nedläggning
av
jordbruksmark är förenlig med bra resurshushållning och
bra
miljöpolitik. Den s.k. överskottsproduktionen av livsmedel
i
Sverige ger oss en möjlighet att övergå till ett mer
ekologiskt fungerande jordbruk, med lägre skördar som
följd.
Vi anser därför i princip inte att någon speciell betalning
ska utgå bara för att sluta odla jordbruksgrödor
(omställningsstöd). I det jordbrukspolitiska beslutet ingår
ett omställningsbidrag omfattande i genomsnitt 9000 kr
per
ha för jordbruksmark som ansluts till systemet under
budgetåret 1991/92. Omställningsstödet är utformat som ett
villkorslån med en årlig avskrivning med en femtedel fram
till
budgetåret 1995/96. Om marken tas i bruk innan
omställningsperioden är slut måste en återbetalning ske av
ett
belopp motsvarande den årliga avskrivningen av lånet för
de år
då marken brukats.
Ett arealbaserat inkomststöd ger lantbrukarna
större
möjligheter att själva välja hur de vill göra förändringar i
sin produktion i samband med den interna avregleringen.
Det
kan t.ex. användas för en övergång till ekologiskt lantbruk.
Inkomststödet kan t.ex. användas för en övergång till
ekologiskt lantbruk.
Miljöpartiet föreslår därför ett högre inkomststöd än det
riksdagen beslutade om våren 1990. Stödet bör betalas ut
under
en femårsperiod.
1991/92 1300 kr. per ha
1992/93 900 kr. per ha
1993/94 700 kr. per ha
1994/95 500 kr. per ha
1995/96 500 kr. per ha
Eftersom Miljöpartiets förslag med miljöavgifter som i
sin
helhet återförs till lantbrukarna inte kan vara genomförda
till budgetåret 1991/92 föreslår vi ändå att ett bidrag
betalas ut för mark som in används för produktion av
prisreglerande grödor under 1991 för att undvika en kraftig
överproduktion. Bidraget bör vara lika stort som den del av
omställningsstödet som avskrivs 1991/92 dvs. 1/5 av det
genomsnittliga beloppet per ha 9000 kr, 1800 kr.
Vårt förslag skulle innebära att det skapades en
jordbank
omfattande 300 000 ha under 1991.
Miljöpartiet anser att det finns utrymme för ett
anläggningsstöd till lövskog, energiskog och våtmarker
även
med den förändrade jordbrukspolitik som vi föreslår. Men
bidrag till anläggning av lövskog bör endast utgå i slättbygd.
Dessutom anser vi att anläggningsstödet till lövskog och
energiskog ska begränsas till 100000 hektar.
Plantering av ädellövskog bör stimuleras speciellt, med
tanke på bl. a. den artrikedom som finns i dessa skogar.
Med
hänsyn till detta bör ett högre anläggningsstöd betalas ut
till ädellövskog än till annan lövskogsplantering.
Till detta kommer ett arealbaserat belopp som
kommer
från den höjda kväveavgiften. Det motsvarar ca 1000
kronor
per hektar och år.
Oljehotet
I Miljöpartiet de Grönas Miljöprogram 88 beskrivs
situationen för Östersjön på följande sätt:
Oljeutsläpp från hamnar och fartyg har lett till en lång
rad
katastrofer för sjöfågel, strandlevande organismer, livet på
havsbottnar och stränder. Oljan fördärvar fåglarnas
fjäderdräkt, är giftig, kan förstöra viktiga
häckningsområden
för fågel och skada kräftdjur och alger.
Utsläppen är ofta olagliga och som regel helt onödiga.
Särskilt allvarliga är utsläpp inne i Östersjön.
Oljeutsläppen i Östersjön bedöms till 10--20% komma
från
olyckor och illegala utsläpp. Ungefär hälften av de
50000--75000 ton olja som årligen tillförs området
antas
komma med floderna (SNV, 1987) och av detta kommer
troligen en
stor del från luftföroreningar. Oljehalten i sedimenten ökar
stadigt. Det är därför angeläget att även alla de mindre
utsläppen till luft och vatten kraftigt begränsas.
Oljeprospekteringen
Ett stort hot utgörs av den pågående
oljeprospekteringen
utanför Gotland. Regeringen har tillåtit oljeprospektering
utanför Gotland.
Nu uppstår den självklara frågan om regeringen och alla
dess miljöorgan med lagar och förordningar i ryggen kan
garantera att de oundvikliga oljeutsläppen inte är
oskadliga?
Om så inte är fallet vore det av intresse att få ta del av de
grunder på vilka regeringen har givit tillstånd till att
prospektera olja i Östersjön.
Få låter sig i dag luras av att det bara rör sig om
prospektering, det vore naivt. Om företag har lagt ner stora
belopp på prospektering måste den för dem givna eller
underförstådda förutsättningen vara att de får starta
utvinning om de funna mängderna är ekonomiskt
gynnsamma.
Med de erfarenheter som finns runt om i världen att
mycket
avancerad teknik kan fungera dåligt ihop med människor
måste
vi räkna med många allvarliga oljeolyckor i Östersjön den
dag
som oljeutvinning börjar.
Att producera olja innebär att det kommer ut olja i
vattnet,
det är oundvikligt. Det går absolut inte att garantera att
olja inte kommer ut. Därtill kommer att oljeanvändningen
i
Sverige och världen med hänsyn till växthuseffekten måste
minskas. Att då öppna nya oljekällor i Sverige är inte
ändmålsenligt
Det är Miljöpartiet de Grönas uppfattning att
oljeutvinning i Östersjön skall förbjudas.
Regeringen har givit ett antal företag tillstånd att leta
efter olja utanför Gotlands ostkust. Bland annat på Klints
bankar. Alla oljeletningstillstånd måste snarast
upphävas.
Fisket
Fisket i Östersjön har det svårt på grund av överfiskning
och miljöstörning. Det krymper nu medan det tidigare har
utgjort en av hörnpelarna i det gotländska näringslivet.
I miljöförstöringen ingår den övergödning som
massbilism och
jordbrukets föråldrade odlingsmetoder med konstgödsel
och
jordbruksgifter ställer till med.
Kväveutsläpp till Östersjön
Ton per år
Diagram
Kväveutsläpp till Östersjön
Diagram
Kilo per capita och år
Det är värt att lägga märke till att vi svenskar är stora
kväveutsläppare också jämfört med våra vänner i Polen.
Fårskötseln
Den jordbrukspolitik som Miljöpartiet de Gröna
föreslår
kommer att innebära att jordbruket på Gotland med bland
annat
NOLA-bidraget kommer att kunna få goda
utvecklingsmöjligheter.
Då kommer fårskötseln att få ett uppsving.
Partiet har i en speciell motion till riksdagen om
fårskötsel krävt att:
regeringen skall utarbeta ett förslag till stöd för
fårnäringen
regeringen skall finna sätt att stödja marknadsföringen
av
lamm- och fårkött.
Tull- och kustbevakning
Planerna på att dra ner på tull och kustbevakningen avvisas.
Regeringen måste se med allvar på Gotlands situation
och
verkligen anstränga sig att bidra till lösningar, som
möjliggör en bra framtid för öns befolkning.
Hemställan
Med anledning av ovanstående hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att sätta priser för
färjetrafikutnyttjare,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om prissättning för flygpassagerare,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av sänkta
landningsavgifter
för flyget till Gotland,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nödvändigheten av en skyndsam
trafikutredning för Gotland,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om indragningen av flygtrafikstöd
och
transportstöd,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad
i motionen anförts om fårskötseln och dess framtid,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad
i motionen anförts om stopp för oljeprospektering utanför
Gotland,2]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad
i motionen anförts om förbud för oljeutvinning i
Östersjön,2]
[att riksdagsin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om indragningarna för tull och
kustbevakningen,3]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen til känna
vad i
motionen anförts om idragningarna för
kustbevakningen,4]
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvidgning av färjetrafik
sommartid
mellan Öland och Gotland.
Stockholm den 25 januari 1991
Carl Frick (mp)
Eva Goes (mp)
1 1990/91:Jo249
2 1990/91:N361
3 1990/91:Sk730
4 1990/91:Fö705