Gotlands län har en trafiksituation som dramatiskt
skiljer
sig från den som gäller för andra län i landet. Begränsningen
till flyg- och färjetrafik gör att den prispress som flera
konkurrerande trafikslag leder till uteblir. Av samma skäl
blir trafiken mer utsatt för störningar och valfriheten
mellan olika prisalternativ, servicenivåer och avgångstider
jämförelsevis mycket begränsad. Det geografiska läge som
gör
Gotlands situation så speciell och som också är anledningen
till att statsmakterna engagerat sig i Gotlands
trafiksituation är samtidigt den enda faktor vi inte kan
förändra. Grunden för det statliga engagemanget finns
således
kvar i oförändrad utsträckning.
Förslag i budgeten
I årets budgetproposition bilaga åtta föreslås att hela
stödet till flygtrafiken mellan Gotland och fastlandet om
14,5 milj.kr. skall tas bort. Vidare föreslås att stödet till
vissa lastbilsföretag med 6 milj.kr. slopas. Dessutom
framgår
att RRV under våren 1991 kommer att redovisa
förutsättningarna för och konsekvenserna av att utgående
tillägg och högstprisreglering (det s.k. Gotlandstillägget)
tas bort.
Stödet till flygtrafiken mellan Gotland och fastlandet har
haft stor betydelse för att säkerställa en tillfredsställande
trafikförsörjning. Detta visar sig bl.a. i den stora andelen
privatresenärer (ca 60 %). Under större delen av året utgör
flyget till Kalmar också Gotlands enda förbindelse med
södra
Sverige på lördagar.
Det statliga stödet är av särskild vikt för linjerna till
orter utanför Stockholm dvs. Kalmar och Norrköping.
Fraktstödet till vissa lastbilsföretag har sin betydelse
för de företag som i mindre utsträckning kan utnyttja
Gotlandstillägget. Det är svårt att fastställa en exakt och
rättvis fördelning av detta stöd men svårigheterna får inte
tas till intäkt för att helt enkelt slopa stödet.
Kostnaderna för den enskilde
Redan i dag uppvisar Gotlandstrafiken en besvärande
prisbild. Medan på Gotland mantalsskrivna erhåller viss
rabatt drabbas övriga resenärer av högre priser än vid resor
på fastlandet. Också det faktum att det tar längre tid att
resa till Gotland än lika långt på fastlandet ger
Gotlandstrafiken ett sämre konkurrensläge.
Turismen är en av huvudnäringarna på Gotland och har
bland
annat genom omstruktureringen av jordbruket blivit allt
viktigare. Gotland konkurrerar som turistmål bl.a. med
andra
orter dit man reser med färjor. Då dessa resmål oftast ligger
utomlands är möjligheterna till skattefri försäljning ett
konkurrensmedel. En möjlighet att sälja vissa varor (såsom
parfym, kosmetik och konfektyrvaror) på sådana villkor
även
ombord på Gotlandsfärjorna skulle kunna förbättra
Gotlands
situation.
De möjligheter att genom samåkning, utnyttjande av
lågprisalternativ osv. nedbringa resekostnaden är starkt
begränsade för Gotlandsresenären. En utökad möjlighet till
särskilda rabatter inom Gotlandstrafiken skulle kunna
utjämna
en sådan skillnad och bör prövas.
Möjligheterna till bra förbindelser spelar också in vid
lokaliseringsbeslut även i verksamheter som inte direkt har
något större transportbehov. Att veta att man utan större
svårighet och kostnad kan besöka släkt och vänner, själv ta
emot besök och ta del av kulturutbudet på riksplanet kan
vara
avgörande för en flyttning.
Statens kostnader
Mot denna bakgrund är det lätt att hitta argument för ett
ökat statligt stöd till Gotlandstrafiken. I stället
föreslås i budgetpropositionen en minskning med över
20 milj.kr., ett förslag som för gotlänningar och andra
intressenter framstår som oförklarligt. Det måste i
sammanhanget påpekas att statens kostnader för
färjetrafiken
under 1980-talet minskat väsentligt. Som vi tidigare har
påpekat skulle en utveckling i takt med penningvärdets ha
medfört en kostnad på betydligt över 100 milj.kr.
Länsstyrelsernas möjlighet att stödja transporter genom
utvecklingsprojekt har knappast betydelse om länsanslaget
inte höjs i motsvarande mån. Anslaget för regionella
utvecklingsinsatser uppgår för Gotlands läns del till
17 milj.kr. innevarande budgetår, alltså mindre än den
föreslagna minskningen.
Ny konstruktion
Det finns slutligen skäl att påminna om de krav vi
tidigare
framfört om behovet av en ny konstruktion för det statliga
engagemanget i Gotlandstrafiken. Vägen mellan Gotland
och
fastlandet är den enda privatägda ''länsvägen'' i riket.
Liksom
annan mellanregional trafik i landet borde staten ta det
fulla ansvaret och alltså stå för den infrastruktur som
färjorna i Gotlandstrafiken utgör.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att stödet till flygtrafik mellan
Gotland och fastlandet skall kvarstå oförändrat,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att fraktstödet i Gotlandstrafiken
bör behållas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjligheterna till extra rabatter
i
Gotlandstrafiken,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad
i motionen anförts om möjligheterna till viss skattefri
försäljning,1]
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kostnaderna i Gotlandstrafiken,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en annan långsiktig
lösning på statsmakternas engagemang i Gotlands
trafiksituation.
Stockholm den 25 januari 1991
Ulla Pettersson (s)
Lars Ulander (s)
Bengt Kronblad (s)
1 1990/91:Sk728