1990-talet har inletts med stora förändringar i östra
Europa. En omvälvande omdaningsprocess har startat i
våra nära grannländer. När en fredlig och demokratisk
utveckling kan fullföljas kommer grannländerna att
utvecklas till välfärdsstater, som kan ge sina medborgare en
bättre livsmiljö och goda materiella levnadsvillkor.
Att bygga upp ett demokratiskt samhällssystem och
omforma ländernas ekonomier kommer att ta tid och möta
många svårigheter. Kunskaperna om marknadsekonomi är
små, industrisektorn är tekniskt efterbliven och
infrastrukturen omodern. Samtidigt är det bråttom.
Försörjningsläget är på många håll besvärligt, och
människors tålamod har sina begränsningar.
Ett omfattande internationellt stöd är helt nödvändigt
för att underlätta omdaningsprocessen i östra Europa. Det
är naturligt att de nordiska länderna känner ett särskilt
engagemang och ansvar för grannarna runt Östersjön, som
de baltiska republikerna, Polen, östra Tyskland och
områdena kring Leningrad och Kaliningrad i Ryssland. Det
samarbete på bred front som nu börjar återupplivas runt
Östersjön har historiska rötter.
Infrastrukturen i dessa grannländer är i mycket dåligt
skick. Samtidigt är goda kommunikationer av stor betydelse
för att återuppbyggnadsarbetet skall lyckas. De behövs för
alla former av mellanfolkliga kontakter, och för den
ekonomiska utvecklingen i varje enskilt land. Den
ekonomiska reformprocessen har bl.a. öppnat
möjligheterna för utländska företag att tillsammans med
lokala partners upprätta samriskbolag (s.k. joint venture).
Bara ett begränsat antal av de samriskbolag som hittills
registrerats har kunnat inleda sin verksamhet, p.g.a.
problem med bl.a. infrastrukturen.
I denna motion kommer särskilt frågorna om förbättrade
kommunikationer via Östersjön att behandlas. Det gäller
förbindelser med båt, tåg, flyg och telekommunikationer.
De svenska Östersjökommunernas kontakter
En rad kommuner längs den svenska Östersjökusten har
kontakter med grannländerna, ofta med vänorter. I och
med den ökade öppenheten utvecklas nu många kontakter,
både gamla och nya. I många sammanhang blir det
uppenbart att kommunikationerna måste förbättras för att
samarbetet skall fungera. Det finns också många idéer och
planer på att bygga ut förbindelserna över Östersjön.
Mellan Karlskrona och Gdynia har färjetrafik startat.
Karlskrona och Klaipeda i Litauen har skrivit ett
vänortsavtal och ska gemensamt utreda förutsättningarna
för färjeförbindelser. Det har diskuterats om förbindelsen
till Gdynia skulle kunna gå via Klaipeda någon gång per
vecka.
Oxelösund har stor trafik med Tyskland.
Färjeförbindelser finns med Gdansk och Helsingfors, i
huvudsak persontransporter. Det finns planer på trafik till
Tallinn.
I Norrköping har en färjeterminal färdigställts. Ett
samarbetsavtal finns mellan Riga Latvian Shipping
Company, Norrköpings kommun och Hamnbolaget.
Oskarshamn har vänortssamarbete med Pärnu i Estland.
Nynäshamn har Liepaja i Lettland som vänort. Västerviks
kommun har vänortsutbyte med Venspils och Kalmar har
vänortskontakter i Baltikum.
Gotland har vänortsförbindelser med både Estland och
Lettland. Färjeförbindelser finns på sommaren
Helsingfors--Visby--Gdynia. I diskussionerna om
förbindelser Norrköping--Riga har Visby kommun deltagit.
Nya effektiva färjelinjer är en av grundförutsättningarna för
att kunna klara behovet av kommunikationer. Det är ofta
svårt att under den första tiden få dessa linjer lönsamma.
Beläggningsgraden och tillfälliga fluktuationer i
utnyttjandet liksom betalningssvårigheter i öststaterna ger
dålig lönsamhet. För att klara problem av denna typ är det
angeläget att staten ställer upp med ekonomiskt stöd under
uppbyggnadsskedet så att dessa kommunikationers framtid
säkerställes.
SAS har nyligen utvidgat sin trafik till de baltiska
staterna. Tre gånger per vecka finns förbindelser mellan
Arlanda och Tallinn. Till Riga går förbindelsen två gånger
per vecka via Köpenhamn. För flygningar till Vilnius måste
man flyga via Moskva. AVIA, som ägs av Gotlandsbolaget,
har ansökt om att få öppna flygförbindelse med Riga, men
har inte fått koncession. Dessutom pågår planering av
ytterligare flyglinjer såsom Ronneby--Polen och
Kristianstad--Litauen. Tilldelningen av koncessioner måste
göras på ett generösare sätt så att den typen av
kommunikationer blir tillfredsställande.
SJ satsar på Trelleborg
SJ har sin färjeverksamhet i södra Skåne och
koncentrerar sig på huvudstråken till kontinenten.
När det gäller godstrafiken till kontinenten satsar SJ i
första hand på en utveckling av Trelleborg--Sassnitzleden.
Det ställer krav på höjd kapacitet i förbindelserna till
Trelleborg, bangårdsombyggnader samt utbyggnader av
färjeläget. Som ett komplement till Trelleborg--
Sassnitzleden invigdes i höstas färjeleden Trelleborg--
Rostock. Övriga två spåranslutna färjeleder i södra
Östersjön är Malmö--Travemünde och Ystad--Swinouisie.
Det finns ett stort behov av reinvesteringar i många
bangårdar. Beroende på vilka hamnar som utvecklar stor
trafik på de baltiska republikerna måste det finnas en
beredskap för investeringar i färjelägen och bangårdar, så
att huvuddelen av godstrafiken kan gå med järnväg.
En intressant utvecklingsmöjlighet på järnvägsområdet
är planerna på att öppna transsibiriska järnvägen för
kombitrafik med heltåg. Ingen rangering sker på hela
sträckan genom Sibirien. Heltågskombitrafiken kan halvera
transporttiden till Japan jämfört med sjöfrakt, från 30 till 15
dagar.
Det är av stor vikt att planeringen av infrastrukturen i de
svenska kommunikationerna, framförallt järnvägen, sker
med tanke på utbyggda kommunikationer via Östersjön till
Baltikum och Polen.
Stort behov av utbyggda telekommunikationer
Den internationella teleunionen (ITU) som tillhör FN,
reglerar hur den internationella teletrafiken bedrivs. För de
baltiska republikernas del har internationella
överenskommelser undertecknats av ministeriet i
Sovjetunionen. Baltikum är integrerat i det sovjetiska
nätet.
Televerket har anläggningar över havet till Finland, som
går via Väddö och Åland. Det finns planer på en fiberoptisk
sjökabel, med digital teknik. En del av Sveriges
förbindelser till Tallinn går via Helsingfors. Tillräcklig
kapacitet finns i kabeln, men inte när det gäller växlar i
ändarna på förbindelserna. Från Tallinn går förbindelserna
inte vidare till Riga och Vilnius. Dessa förbindelser går helt
via Moskva och det finns bara ett fåtal förbindelser som
också ska räcka till för teletrafiken inom Sovjetunionen.
Till Polen finns kapacitet på linjesidan, men ej centraler.
Transmissionsmässigt är det välutrustat. Hösten 1990 togs
en sjökabel i drift. Polen måste prioritera hårt vilka länder
som ska kopplas in.
När man ska investera i telekommunikationer kan man
välja att gräva ner kabel eller att satsa på mobila lösningar
med satellit. Satellit ger de snabbaste lösningarna.
Televerket har haft diskussioner med de baltiska
republikerna. De har undermåliga nät och kablar. De har
viljan, engagemanget, kunderna, marknaden... men inga
pengar. Hur investeringarna ska finansieras är ett stort
problem. På lång sikt är kabel mest ekonomiskt. Samtidigt
är det bråttom att få investeringarna till stånd.
En långsiktig lösning är att lägga en fiberoptisk kabel
från Gotland till Baltikum. Det finns intresse internationellt
för detta, då kabeln också skulle användas för andra länders
kommunikationer.
När svenska televerket investerar kan andra länder köpa
råkapacitet. Den består av filer som kan användas för alla
former av teletrafik. Köparen betalar inte för markeringar,
utan för ett utrymme/år, som motsvarar ett antal
förbindelser.
Kalkylen för en investering i fiberoptisk kabel Sverige--
Baltikum påverkas mycket av det internationella intresset.
I den befintliga kabeln Gotland--fastlandet finns god
kapacitet. Av ca 2 000 förbindelser utnyttjas bara några få
procent.
Väl fungerande telekommunikationer är en viktig
förutsättning för utvidgad handel och övriga kontakter med
Östeuropa. Det bör övervägas att direkt ekonomiskt stödja
de investeringar som behövs i östländerna för utbyggda
telekommunikationer med Sverige.
Internationellt stöd för återuppbyggnaden har inletts
G24 består av OECD-länderna och ska arbeta med
utbyte av information och samordning av
medlemsländernas insatser i Central- och Östeuropa. Stöd
utgår till Polen, Ungern, dåvarande DDR, Bulgarien,
Jugoslavien och Tjeckoslovakien. Till de prioriterade
områdena tillhör ökad tillgång till marknader i väst,
investeringar och ekonomisk strukturomvandling.FNs
ekonomiska kommission för Europa, ECE, utreder på
svenskt initiativ förutsättningarna för en europeisk
miljöfond. ECE kommer också att arbeta med
transportfrågor.Världsbanken har en omfattande
utlåning till flera östeuropeiska länder, bl.a. Polen.
Sovjetunionen står utanför banken. Till bankens
huvuduppgifter hör att stödja den långsiktiga ekonomiska
utvecklingen i låntagarländerna. Ett centralt område är
modernisering av infrastrukturen. Bankens ambibition är
att ha nära samarbete med andra finansiärer.Europeiska
banken för återuppbyggnad och utveckling, EBRD,
kommer bl.a. att arbeta med infrastrukturprojekt. Sveriges
andel i bankens kapital skall uppgå till 1,7 miljarder SEK,
varav 70 procent utgör ett garantiåtagande.Från EG
planeras bistånd till andra länder i Central- och Östeuropa
i storleksordningen 14 miljarder SEK.Från
Förbundsrepubliken Tyskland utgår bistånd till östra
Tyskland, Polen, Ungern och Sovjetunionen.
Nordiskt samarbetsprogram
Nordiska ministerrådets samarbetsprogram är ett
komplement till de insatser som de nordiska länderna gör
nationellt. Det omfattar Nordens geografiska närområde
och då särskilt Baltikum. De konkreta åtgärderna är en
stipendiefond, upprättande av informationskontor och
anslag för att främja ytterligare samarbetsprojekt.
Miljöforskningssamarbete i Östersjöområdet är en del av
programmet. Beslut har fattats om ett riskkapitalbolag för
miljöinvesteringar.
Den finländska regeringen har presenterat ett
handlingsprogram för samarbete med Central- och
Östeuropa. Det finska stödet syftar till att främja dessa
länders ekonomiska utvecklingsbehov samt till att bidra till
en lösning av deras miljöproblem.
Det norska stödet, som finansieras utan att
biståndsmedel används, har främst utgått till Sovjetunionen
(de baltiska staterna), Polen och Tjeckoslovakien.
Av Danmarks bilaterala bistånd räknar man med att 80
procent kommer att gå till Polen. Bilateralt stöd till
Sovjetunionen begränsas till de baltiska staterna.
Sveriges biståndssamarbete
I budgetpropositionen för 1990/91 föreslogs en finansiell
ram på en miljard SEK över tre år för stöd till Central- och
Östeuropa. Av dessa medel finansieras 900 milj kr över
biståndsbudgeten. 300 miljoner ska användas för samarbete
med Polen, medan resterande medel avser andra länder i
Östeuropa, främst de baltiska republikerna, Sveriges
närområde i övrigt, samt Tjeckoslovakien och Ungern. En
översiktlig fördelning av biståndspaketet har skett på olika
ändamål. Insatserna ska ske inom en rad
samhällsområden -- i första hand i form av
erfarenhetsutbyte och kunskapsutveckling. Förbättring av
infrastrukturen är ett område som kan komma i fråga för
insatser. I biståndssamarbetet med Polen sker de största
insatserna på miljöområdet.
Exportkreditgarantigivning
Exportkreditnämnden (EKN) har till uppgift att bereda
svenska företag möjlighet att mot premie försäkra sig mot
vissa typer av förluster vid exportaffärer och i samband med
investeringar. EKN är öppen för garantigivning på de flesta
länder i Central- och Östeuropa men krav ställs vanligen på
någon typ av betalningssäkerhet. Efterfrågan begränsas av
den allmänna ekonomiska situationen i länderna. En ökad
efterfrågan när det gäller investeringsgarantier har kunnat
märkas.
Investeringar i infrastruktur är helt nödvändigt för
näringslivets utveckling och förbindelserna med omvärlden.
Dessa förbindelser är i sin tur av central betydelse för den
ekonomiska utvecklingen i bl.a. Polen och de baltiska
republikerna. För svenska företags handel och investeringar
i östra Europa behövs förbättrade kommunikationer.
Exportkreditnämnden bör ge hög prioritet åt garantier
till företag som planerar att investera i kommunikationer i
och till Polen och de baltiska republikerna. Riksdagen bör
uttala att regeringen ger Exportkreditnämnden sådana
direktiv. Även Nordiska Investeringsbankens möjligheter
att medverka i finansiering av infrastrukturinvesteringar i
Östersjöområdet måste förbättras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om koncessioner till
flygförbindelser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ekonomiskt stöd till start av
färjeförbindelser,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ekonomiskt stöd till utbyggnad
av telekommunikationer,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om
exportkreditgarantigivning.1]
Stockholm den 25 januari 1991
Hugo Andersson (c)
Gunhild Bolander (c)
Agne Hansson (c)
Sven-Olof Petersson (c)
Pär Granstedt (c)
Ingbritt Irhammar (c)
Larz Johansson (c)
Bertil Fiskesjö (c)