Bottniabanan
Om ostkustbanan förlängdes norrut till Örnsköldsvik, Umeå och vidare norrut, så skulle Norrlandskusten få betydligt bättre förutsättningar till en långsiktigt bärkraftig utveckling.
Avstånden mellan städerna är 5--10 mil, vilket är en idealisk sträcka för ett modernt snabbtåg att konkurrera med vägtrafiken på -- i synnerhet på vintern. Pärlbandet Sundsvall--Härnösand--Örnsköldsvik--Umeå alternerar mellan att vara industristad respektive tjänstemannastad. Med en modern järnväg skulle dessa städer knytas ihop till en mer sammanhållen region. Det skulle i sin tur ge en mer varierad och starkare arbetsmarknad, utökade möjligheter till ett rikt kulturliv, förbättrade möjligheter till studier osv.
Även inlandets städer och orter skulle, genom tvärförbindelserna, Inlandsbanan och norra stambanan, få bättre förutsättningar.
En utbyggd ostkustbana skulle också förbättra underlaget för godstrafiken. Redan nu diskuteras att göra norra stambanan dubbelspårig för att klara en ökande godstrafik. En utbyggd ostkustbana skulle kunna vara det andra spåret för godset, samtidigt som nya marknader öppnas för järnvägstrafiken. Detta har även SJ insett, varför man i sitt ''önske-program'' för 90-talet faktiskt har med en utbyggd ostkustbana till Umeå. Vi anser att ostkustbana ska byggas ut, i en första etapp till Umeå, och därefter vidare till Luleå, under 90-talet.
Snabbtåg Stockholm--Sundsvall
Det är också mycket angeläget att skyndsamt inrätta snabbtågstrafik Stockholm--Härnösand. De upprustningar som behövs på befintlig ostkustbana Gävle--Härnösand, måste prioriteras i banverkets planering! Det är förhållandevis små summor som krävs i förhållande till de positiva effekter som det skulle ge.
Denna snabbtågsupprustning ger samma stora fördelar för södra Norrlandskusten, som den utbyggda ostkustbanan skulle få för den mellersta och norra Norrlandskusten.
Sätt fart på Ådalsbanan
Banan Sundsvall--Långsele är numera en länsjärnväg. Vi anser att banan ska återföras till stomnätet, upprustas och rätas ut, samt trafikeras med alla de tåg som idag vänder redan i Härnösand eller Sundsvall. Därigenom skulle man, enligt länstrafikens egen utredning, få den största samhällsekonomiska nyttan i jämförelse med andra utredda alternativ.
Vi upprepar därför vårt krav: återför Sundsvall-Långsele till stomnätet, och bygg ut trafiken till fullo enligt ovan.
Det bör också i sammanhanget poängteras att första delen av denna bana är ostkustbanan direkta förlängning, och att den utgör den första delen för en utbyggd ostkustbana norrut.
Förbättra järnvägssystemet i Sundsvallsområdet.
I slutrapporten från miljödelegationen Sundsvall-Timrå (SOU 1990:102) föreslås förbättringar i järnvägsnätet i Sundsvallsområdet. Ostkustbanan föreslås dras genom hamnen i Sundsvall och vidare, delvis i tunnel, norrut. Samtidigt föreslås förbättrade och utbyggda anslutningar till banan västerut mot Ånge. Därigenom skulle de omfattande timmertransporterna från Tövaterminalen väst om Sundsvall ut till industrierna kunna överföras till järnväg, samtidigt som de många plankorsningarna mellan väg och järnväg inne i Sundsvalls centrum skulle försvinna. För det sistnämnda ändamålet kan alternativt järnvägen genom Sundsvalls centrum sänkas så korsningarna väg-järnväg blir planfria.
Vi anser att dessa förslag skyndsamt bör genomföras. Den exakta utformningen bör naturligtvis utformas i samråd mellan industrier, kommunerna, banverket och SJ.
Nej till stora utbyggnader av E4.
I Västernorrland krävs två nya stora utbyggnader av E4 som vi anser inte bör komma till stånd: dels en ny bro över Ångermanlandsälven i läget Hornö--Veda och dels en högbro över Sundsvallsfjärden. I bägge fallen knyts broarna till större utbyggnader av E4 norr respektive söder om brolägena. Dessa utbyggnader skulle, om de genomfördes, medföra en kraftig ökning av bilismen och överföring av gods från järnväg till väg. Projekten är också mycket dyrbara och skulle därigenom kunna hota andra betydligt mer angelägna vägprojekt och vägförbättringar i länet.
Vi anser istället att ett förbättrat vägunderhåll och upprustning av befintliga sträckor bör räcka -- i synnerhet som vi med ovanstående åtgärder åstadkommer betydande överföringar till järnväg från väg.
Vi anser också att en utveckling mot ökad vägtrafik av dagens typ är ohållbar med hänsyn till miljö och resurshushållning. En utbyggd E4 skulle medföra ytterligare stimulans till en sådan oönskad utveckling. Det bör noteras att en minskad vägtrafik genom överföringar järnväg medför minskat slitage på vägar och även minskade behov av nya vägar.
Flottning
Flottningen i Västernorrland har numera helt upphört. Detta trots att de samhällsekonomiska kalkylerna i flera fall visat en rejäl pluspost. I de flesta fall har timmertransporterna istället hamnat på vägarna. Därigenom har vägarna slitits hårt, vägtrafiken har tätnat och blivit farligare, och även de miljöfarliga utsläppen har ökat.
Vi menar att det finns anledning att, med hänsyn bl.a. till den mycket negativa utvecklingen på miljöområdet, möjligheterna att i lämpliga fall åter övergå till flottning bör prövas. En samlad översyn av flottningens framtida möjligheter, liksom vilka stimulansåtgärder som skulle kunna bli aktuella, bör utföras av kommunikationsdepartementet.
Isbrytarna till Härnösand.
En relativt omfattande studie har gjorts av länsstyrelsen av förslaget att lokalisera isbrytare från Stockholm till Härnösand. I studien har man funnit att det kan vara lämpligt att flytta de tre isbrytarna av Atle-klass. Argumenten för detta är bl.a.:Rationalisering och kostnadsbesparing vid underhåll, haverireparationer och anfart till och från operationsområdet.Centralt läge inom operationsområdet.Kort och säker insegling.Egen kaj och eget kajområde.Egen drivmedelsdepå med stor kapacitet.Närhet till skeppsvarv och verkstäder.God och säker tillgång till kvalificerad arbetskraft.Nära samordning med marinkommando, kustbevakning, kustradio och Sjöcentral Nord.Centralt läge inom tätorten.
Vi anser att förslaget är väl grundat och att det bör genomföras.
Med anledning av det ovan anförda hemställes
1. att riksdagen beslutar att ostkustbanan skall byggas ut till Örnsköldsvik och Umeå under 1990-talet och att ett särskild anslag i statsbudgeten inrättas för detta ändamål,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skyndsamt förbättra banan så att trafik med s.k. snabbtåg kan upprättas mellan åtminstone Stockholm och Härnösand,
3. att riksdagen beslutar att banan Sundsvall--Långsele återförs till stomnätet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnader av järnvägsnätet i Sundsvallsområdet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behoven av förbättrade vägar i Västernorrlands län,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det olämpliga med att bygga en ny E4-bro över Ångermanälven,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om det olämpliga i att bygga en högbro över Sundsvallsfjärden m.m.,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av flottningens framtida möjligheter,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flyttning av statsisbrytare till Härnösand.
Stockholm den 22 januari 1991 Roy Ottosson (mp) Eva Goe s (mp)