Svensk järnvägstrafiks strikta affärsmässighet har försatt Dalarnas järnvägslinjer i en krissituation. Förutom Västerdalsbanan, som behandlas i annan motion, hotas Dalabanan, delen Borlänge--Mora, av kraftiga inskränkningar i trafiken. Utbyggnaden av Bergslagspendeln är i fara, genom problem med finansieringen på dalasidan. Likaså aviseras en inskränkning i trafiken på det s.k. Bergslagsstråket, Gävle-- Örebro.
Bilden kunde även ha en odelat ljus sida, om man ser till planerna på snabbtåg Dalarna--Stockholm, som gör nästan all flygtrafik onödig på Borlänge flygplats (Dala Airport). Tyvärr tenderar de höga persontransportpriserna att göra dessa satsningar svårbrukbara för ''vanligt folk''. Redan nu ses en utveckling av personbefordran på järnväg, som i huvudsak kommer att tjäna etablissemanget.
Satsningar på Dalarnas infrastruktur skall bedömmas utifrån ett mycket differentierat näringsliv. Det räcker inte med satsningar på centralområdet, utan satsningar i infrastrukturen behövs i hela länet.
Den minskade upphandlingsramen av interregional persontrafik hotar trafikutbudet på linjen Borlänge--Mora. Det krävs minst sex dubbelturer (två direkttåg och fyra motorvagnar) för att den norra regionen skall kunna hävda sig även i framtiden. Riksdagen bör uttala att upphandlingen av interregional trafik skall omfatta persontrafiken Mora--Borlänge så att banan kan trafikeras med oförändrad trafik.
Bergslagspendeln hotar nu att bli ett sorgligt kapitel i svensk järnvägshistoria. Med snäva regionala anslag till investeringar och drift av länets kollektivtrafik, skärps motsättningarna mellan de berörda kommunernas intresse av bra järnvägstrafik och dem som ansvarar för driften av länets kollektivtrafik. Det enda som med säkerhet kan rädda en nydaning av svensk järnvägstrafik är att staten ställer mer pengar till förfogande för byggandet av Bergslagspendeln. Det vore en katastrof för hela Västerbergslagen om inte detta projekt kunde färdigställas. Riksdagen bör därför hos regeringen hemställa om ytterligare medel för att säkerställa en utbyggnad och drift. För Dalarna gäller det sträckan Ludvika--Vad.
Avestaregionen har kommit i kläm mellan Mälardalen och Falun--Borlänge. Om dessutom persontransportleden Gävle--Örebro skall läggas ned är det ytterligare ett slag mot denna region. Riksdagen bör begära av regeringen att persontrafiken på sträckan Gävle--Örebro skall fortsätta i tidigare omfattning. Bergslagsstråket är nödvändigt som persontransportled.
Satsningen på snabbtåg måste skyndas på till Dalarna. Dels för att förbättra förbindelserna, dels för att göra flygtrafiken på Borlänge flygplats helt onödig. Snabbtågssatsningen till Dalarna bör därför högprioriteras.
Samtidigt är det nu nödvändigt för riksdagen att ta ställning till de flygplatser som är starkt miljöförstörande. En sådan flygplats är Borlänge flygplats (Dala Airport).
Flygverksamheten på Borlänge flygplats måste starkt begränsas. Endast propellerplan skall tillåtas trafikera flygplatsen. Dessutom innebär en snabbtågssatsning på Dalarna att flygplatsen blir onödig och därmed är den stora negativa miljöpåverkan undanröjd.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt persontrafik på bandelen Mora--Borlänge på de villkor som motionen anger,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnaden av Bergslagspendeln och dess finansiering,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att snabbtågförbindelse Stockholm--Dalarna har högsta prioritet enligt vad som i motionen anförts,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsningar i flygverksamheten på Borlänge flygplats (Dala Airport).
Stockholm den 24 januari 1991 Lars-Ove Hagberg (v)