med anledning av prop. 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt
I regeringens proposition om näringspolitik för tillväxt
föreslås en rad åtgärder för att främja näringslivets
möjligheter att möta ändrade efterfrågemönster, ökad
internationell integration och nya konkurrentländer.
Bl.a. föreslås satsningar på kommunikationer och övrig
infrastruktur samt utbyggnad av den högre utbildningen
inom det tekniska området. Även insatser för att främja
teknisk utveckling och forskning föreslås.
Insatser för att främja den framtida tillväxten är både
bra och nödvändiga, men regeringens proposition är något
av en halvmesyr. Trots det digra omfånget saknar
propositionen till stor del tillväxtbefrämjande förslag.
Regeringen har inte heller tagit nödvändiga
regionalpolitiska hänsyn. Än en gång har den
socialdemokratiska regeringen negligerat bl.a. Värmland.
Huvudparten av alla miljarder satsas nämligen i
storstadsregionerna med omnejd och på de större vägarna
och järnvägarna.
När det gäller skogslänen är föreslagna investeringar
mycket blygsamma. För Värmlands vidkommande finns
inget konkret projekt upptaget. Detta är förödande och
inger en stor besvikelse.
Vi måste ge värmländskt näringsliv samma
förutsättningar att kunna hävda sig i både den nationella
och internationella konkurrensen.
Med det ointresse och den passivitet som den
socialdemokratiska regeringen visar Värmland i
propositionen kan vårt län komma att hamna på
skuggsidan. Det är något som vi från de borgerliga
partiernas sida motsätter oss. Vi vill i stället göra offensiva
satsningar till gagn för länets näringsliv och innevånare och
som skapar framtidstro.
Under de sex borgerliga regeringsåren blev Värmland
föremål för betydande statliga satsningar. Bl.a. skedde
omfattande väginvesteringar av tilldelade extraanslag. Den
borgerliga regeringens omfattande satsningar på Värmland
bäddade för en god utveckling under 1980-talet.
När nu konjunkturen snabbt har gått neråt och
arbetslösheten i Värmland har ökat i rask takt borde
regeringen ha vidtagit en rad offensiva satsningar på länet.
Så har nu inte skett.
För att ge värmländskt näringsliv förutsättningar att
kunna verka och utvecklas i länet måste en rad olika
åtgärder vidtas. En mycket viktig åtgärd härvidlag är att
satsa på infrastrukturen, d.v.s. vägar, järnvägar och flyg
samt utbildning.
Undertecknade motionärer har i en motion, som
inlämnats under allmänna motionstiden, tagit upp de stora
behov av infrastrukturella investeringar som föreligger i
Värmland. Vi vill nu i detta sammanhang upprepa dessa
krav på investeringar.
Anslagen till vägverket i Värmlands län räcker endast till
ca 20 procent av prioriterade projekt. Det hade därför
funnits all anledning för regeringen att satsa en del av de 100
miljarder, som anges i propositionen, på den värmländska
infrastrukturen. Värmland borde ha fått sin rättmätiga del
för att kunna göra nödvändiga investeringar.
Vi vill därför föreslå förändringar både vad det gäller
vägar, järnvägar och flyg.
Vägar
Vägnätet är en mycket väsentlig del i länets
kommunikationssystem, detta eftersom många orter i länet
saknar järnväg och därför är helt beroende av
vägtransporter.
Vägverket har många projekt i sin prioriteringslista. Vi
vill i detta sammanhang ta upp några av dem.
E 18 mellan Stockholm och Oslo är länets viktigaste väg.
Här finns stora behov av insatser, dels vid länsgränsen
mellan Värmland och Örebro, dels på sträckan Slottsbron--
Segmon och slutligen mellan Hån och Riksgränsen i
Årjängs kommun, där de branta backarna upp mot gränsen
ställer till stora bekymmer för den tunga trafiken.
Tillväxtpropositionen betonar de nationella vägarnas stora
betydelse för landets ekonomi. E 18 är en sådan väg, inte
minst med tanke på den stora betydelse denna väg har för
handeln med Norge.
Det finns också andra viktiga projekt såsom vägarna
61/234 mellan Kil och Fagerås som också är i stort behov
av upprustning, ett högprioriterat projekt, som flera gånger
skjutits på framtiden. Väg 62 genom Klarälvsdalen har
genom nedläggningen av NKLJ-banan fått en stor
trafikbelastning av tung trafik från stålverken i Hagfors och
Munkfors och är därför i stort behov av upprustning.
Regeringen har nyligen beslutat om sträckningen för nya
Inlandsvägen -- rv 45 . Detta är en väg av sådan betydelse
att den bör tillhöra det prioriterade nationella vägnätet och
därmed bli föremål för en satsning.
Järnvägar
I propositionen berörs ett antal järnvägslinjer, bl.a.
stambanorna och järnvägarna i Mälardalen. Däremot finns
inget nämnt om järnvägen Stockholm--Karlstad--Arvika--
Oslo. Detta är en förbindelseled, som är av stort intresse
både för vårt län och vårt land. Denna bana är dock i stort
behov av en genomgripande upprustning.
Vi vill därför i detta sammanhang sammankoppla de
diskussioner som nu pågår om investeringar i den s.k.
Mälarbanan och Svealandsbanan. Det är väsentligt att
denna bana inte slutar i Örebro utan att den fortsätter till
Karlstad för att därmed förbättra kommunikationerna med
Värmland. Genom en förbättring av järnvägen Stockholm--
Karlstad--Oslo och införande av snabbtåg skulle Värmland
få en klar förbättring i kommunikationerna med
Stockholmsområdet. Det är därför synnerligen angeläget
att det utförs kraftfulla satsningar på denna sträcka.
Flyget
Under de senaste åren har det pågått en utredning om
anläggande av en ny regionalflygplats i Värmland, detta
p.g.a. den stora negativa miljöpåverkan som nuvarande
flygplats har. Utredningen, som ligger till grund för
koncessionsansökan, är klar och ansökan om anläggande av
en ny flygplats är inlämnad till koncessionsnämnden.
Den nuvarande flygplatsen i Karlstad är statlig.
Eftersom den av koncessionsnämnden för miljöskydd har
förklarats olämplig, anser vi att det måste ankomma på
staten att svara för nödvändiga investeringar i en ny
flygplats. Den är kostnadsberäknad till dryga 300 milj. kr.
Vi anser det rimligt att staten står för kostnaden.
Vänersjöfarten
I propositionen har redovisats att Trollhätte kanal skall
överföras till ett särskilt bolag, helägt av Vattenfall.
Denna konstruktion kan innebära att Vänersjöfarten
kan komma i fara om detta bolag ej tillförsäkras garantier
för täckande av underskott. Trollhätte kanal är en livsnerv
för Vänersjöfarten och det är ytterst viktigt att den även
fortsättningsvis kan hållas öppen hela dygnet året runt. Det
är således synnerligen viktigt att denna kanal får bibehållas
och utvecklas för att Vänersjöfarten skall kunna bestå.
Det bör i detta sammanhang också påpekas att Vänern
är det enda sjöområde i Sverige av betydelse vars
seglationsfrågor handläggs av en privat huvudman --
Vänerns Seglationsstyrelse. Även i denna del är det
väsentligt att staten garanterar att Seglationsstyrelsen ges
rimliga ekonomiska villkor för att bedriva sin verksamhet. I
annat fall kan Vänersjöfarten slås ut av denna anledning. Vi
menar därför att det är väsentligt att Vänersjöfarten även i
framtiden garanteras följande:
1. Garanti för att Trollhätte kanal även i framtiden
erhåller rimliga ekonomiska villkor som säkrar en framtida
sjöfart.
2. Vänerns Seglationsstyrelse garanteras rimliga
ekonomiska villkor för sin verksamhet.
3. Vänerområdet garanteras tillgång till slip för att
säkerställa Vänersjöfarten.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ytterligare medel för
väginvesteringar i Värmland av E 18 och de övriga vägar
som i motionen anges,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av järnvägsinvesteringar
i Värmland,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av statliga medel för en
ny regionalflygplats i Värmland,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Trollhätte kanal och
Vänersjöfarten i övrigt, 1 ]
Stockholm den 6 mars 1991
Kjell Ericsson (c)
Göthe Knutson (m)
Isa Halvarsson (fp)
Gullan Lindblad (m)
Jan Hyttring (c)