Vägverkets regionala organisation
I regeringens proposition om näringspolitik för tillväxt föreslår regeringen att vägverket bör genomföra en genomgripande omorganisation och därigenom kraftigt minska antalet regionala enheter. Anledningen till förslaget är att besparingar på 300 milj.kr. skulle kunna åstadkommas.
Enligt förslaget skall sex vägmyndighetsregioner inrättas. En av dessa omfattar Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands och Västernorrlands län. Det blir en region som omfattar 30 % av landets yta och 20 % av det statliga vägnätet. Det finns 40 kommuner inom regionen som bebos av ca 1 miljon människor. Det är 60 mil från norra till södra delen. Det blir alltså fråga om en kraftig centralisering som går stick i stäv med strävandena att föra ut planering och ansvar till de olika länen.
Om denna nya region skapas innebär det att ett mycket gott samarbete mellan vägverket Dalarna och länsstyrelsen, kommunerna, företagen och organisationerna i länet försvåras, samtidigt som det, enligt vår uppfattning, försvinner värdefull kompetens från länet. Redan i dag förekommer ett planerat och gott samarbete med andra läns vägmyndigheter, något som naturligtvis kan utvecklas ytterligare.
Vi motionärer anser att de föreslagna besparingskraven skulle kunna åstadkommas med en översyn av gällande organisation och med förslag till samarbetslösningar över länsgränserna hellre än genom att åstadkomma en otymplig myndighetskoloss i en mycket stor region.
När vägverket utlokaliserades till Borlänge var det en regionalpolitisk satsning av mycket stor betydelse för orten. Det innebar att en tung industriort kunde få en differentierad arbetsmarknad. En utflyttning av människor anställda inom vägverket från Falun--Borlänge-området till t.ex. Sundsvall eller Östersund skulle därför försvaga den regionalpolitiska satsning som redan gjorts.
Med vägverket, trafiksäkerhetsverket och banverket som nav har man i samarbete med bl.a. Teknikdalen, länstrafikbolaget Dala-Trafik och högskolan Falun/Borlänge träffat avtal om ett Centrum för transportforskning som nu är i full verksamhet. Det vore olyckligt om förutsättningarna -- både teoretiska och praktiska -- för denna forskning och utveckling försvårades genom att länets resurser tunnades ut.
Vi anser alltså -- som första alternativ -- att den föreslagna organisationen av vägverket, med sex stora regioner, måste omprövas för att se om inte besparingskraven och organisationsvinsterna kan åstadkommas på ett enklare och bättre sätt och med ett större regionalpolitiskt ansvar.
Som ett andra alternativ måste en eventuell centralort för den nya regionala vägmyndigheten övervägas mycket noga och hänsyn tas till tidigare regionalpolitiska satsningar och till pågående infrastrukturella satsningar. Med andra ord: en ny regional vägmyndighet bör placeras i Falu-- Borlänge-regionen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vägverkets förslag till ny organisation.
Stockholm den 6 mars 1991 Inger Hestvik (s) Arne Mellqvist (s) Leo Persson (s) Bengt-Ola Ryttar (s)